Slutet på äventyret

Länge satt jag och filade på det här inlägget och länge höll jag fingret på knappen för att publicera det men nu är det gjort.
 
Alla äventyr måste ju någon gång ta slut annars är det inget äventyr och det gäller ju även Kameläventyret.
Jag tänkte häromdagen att det skulle vara helt omöjligt att berätta och återge vårt kameläventyr i ord men så slog det mig att det är ju precis det jag har gjort här i bloggen i så många år. Allt som varit värt att dokumentera och berätta om finns ju här till allmän beskådan och kommer förhoppningsvis att finnas kvar i många år till för den som vill följa resan från början till slut eller bara gå tillbaka och minnas hur det gick till när jag för första gången fick nudda Kalle, våra första stapplande steg i grimma och när jag för första gången tog jätteklivet upp på hans rygg.
Eller historien om inkörningen, när Kalle stolt drog mig i sin vackra maratonvagn och jag kände att jag sprängt alla gränser och kan utbilda en kamel i vad som helst.
Och så har vi ju alla event! Kalle (och till viss del Smirnoff, Kalles standin) och hur han har gjort sig ett namn som Sveriges Kändaste Kamel och roat allt i från Mikael Persbrandt (och hans mamma, för er som känner till den historien, förlåt alla andra för ett internt skämt) på filmpremiärer, kramats med Tobbe Trollkarl i Vällingby centrum, blivit borttrollad av John Houdi i Postkodlotteriet till att vandra längs Stockholms gator i serien SoFo. Och så mycket mer därtill, läs själva, det finns ju här!
 
Vi människor tycker inte så mycket om det här med avsked och slut och vill gärna att allt ska vara som det alltid har varit, aldrig byta skepnad och inte förändras. Det ska vara tryggt och stabilt, annars blir vi ledsna och oroliga och tycker det är tråkigt och sorgligt. Men ibland måste förändringar ske för att ge utrymme för nya äventyr, även om det inte alls känns så skojigt och äventyrligt just då.
 
Kamelerna Kalle Kamel och Smirnoff har flyttat ifrån oss, vårt Kameläventyr är slut och det var naturligtvis bland de svåraste och största besluten vi tagit i våra liv men också ett mycket korrekt beslut.
 
Kalle och Smirnoff hälsar att de har det bra med sina femton nya kamelkompisar och sin nya Husse och Matte och tackar alla trogna läsare och hoppas att de har lyckats i sitt uppsåt att roa, bekymra, förvåna och glädja er här i Kameläventyret.
 
Och för er som inte fått nog och undrar vad en kamelmor ska ta sig till utan sina kameler så kommer ett litet lästips här: http://skogshuldrans.blogg.se/
 
 
 
 

Skogssällskap

Jag duger ju inte till så mycket nu för tiden och jag må uppfattas enkelspårig och enahanda men det är faktiskt här jag ska vara.
 
Utsikten igår:
 
 
Och utsikten idag:
 
 
Jag har ju ett bra urval av vänner som gärna slår följe ut i vildmarken så jag kom hem över natten och skiftade sällskapet till idag bara.
 
Semlon och jag körde nästan en mil i terrängen nu på förmiddagen. Hästarna har visst ansökt om ledigt idag så nu kryper det i kroppen och jag längtar redan ut igen.
Men vem vet, det kanske hinns med en sväng till innan solen går ner;)

Ordningsproblem

-Så där då pojkar, nu ska vi TRÄNA. Ni kan börja med att ställa upp er lite snyggt tillsammans så får matte ta en bild...
 
 
-Hmmm... lite spretigt kanske men okejdå pojkar, lyssnar ni noga på mig nu då?
 
 
-Pssst Kalle, tycker du att det här är nödvändigt och ser inte Matte lite larvig ut i den där mössan?
 
-Eeehh, pojkar? Vad viskar ni om?
 
 
-Inget särskilt Matte, *fnissss*!

Hatväder

Det är fullkomligt gräsligt ute.
Dimman har fastnat i trädtopparna igen, det är isigt och lömskt och det blåser en kall vind rakt framifrån som är så fuktig att Smirres morrhår krullar sig.
Men vad ska man göra? Sitta hemma och sakta kvävas under ångestfilten eller trotsa motståndet och ge sig ut?
Ni vet vad jag väljer.
 
Trotsarna.
 
Hussen stapplar med. Lite sned och sliten och med känsel i halva kroppen men vad gör det när han äntligen kan leda sin kamel en liten bit!
 
Snabba Smirre joggar på. I kamelvärlden finns det visst vare sig dåliga väder eller dåliga kläder och Smirre var på strålande humör.
 
Vyn från min plats i sadeln. Tur att man har ett par fina öron att titta på iallafall när allt annat är fult och tråkigt.

Terrängkamel

Vid det här laget känner ju de flesta här till att Matten har sitt hjärta i skog och mark, gärna lite offroad där mycket barr och mossa trivs och helst där det är lite terräng och svåra omständigheter  utanför stigar och kartor.
Matten gillar liksom när det blir lite på riktigt och civilisationen känns lagom långt borta och man får kämpa lite för att ta sig fram och helst ska man inte riktigt veta var man befinner sig, 
Då är det som bäst.
Och då är det ju en sån väldans tur att Matten har lyckats få tag i ett gäng håriga vänner som känner likadant och inte bangar för lite utmaningar i naturen.
Idag körde vi en riktig backutmaning utanför alla vettiga vägar och leder och svettigast hem var Matten medan Kalle inte ens var andfådd och stannade demostrativt i det värsta motlutet och gnagde lite bark och såg så där lagom oberörd ut under tiden Matten slet av sig mössor och jackor.
 
Min terrängkamel på väg ut på tur.
 
Vi stannar och fyller på lite energireserver. Fjolårets Ask - har ni provat det? Man blir uppenbarligen stark som en kamel!
 
En kamelnäbb i terrängen.
 
Kalle stannar och käkar bark och tycker eventuellt att Matten är onödigt hurtig.
 
 

Uppförsbacke

Vad gör man när det blåser 37 knop i sidvind och töar och isar och har sig?
Jo, man klättrar i berg såklart!
Bergsgeten Semlon och jag körde en svettig förmiddag i ett rejält uppförslut och nu är iallafall jag skönt trött i låren. 
Semlon blir aldrig trött i låren så han är en utmärkt följeslagare när det kommer till sådana här strapatser och peppar genom att välja snabbaste och i bland längsta vägen upp för att sedan stå på toppen och heja på mig när jag kommer flåsandes över sista klippan.
 
 

Äckelväder

Tö och söl ute, äckligt, fult och irriterande men får man en bra kompis med sig ut som dessutom spexar och håller igång så känns vädret plötsligt väldigt sekundärt.
Då har vi bara ögon för varandra, min fina Smirre och jag.
 
 

Dagens flyt

Det är mörkt, blött och ganska fult ute och en lätt ångest ligger över mig som en fuktig filt.
Så jag tog Luggis på en minihajk och trotsade allt och kan man tänka sig, det blev en riktigt trevlig förmiddag!
 
 
På hemvägen var det betydligt lättare att andas och när Luggis visade upp sin bästa peruanska sida och fick till den allra finaste paso ilianon (en slags flytande tölt, typisk för rasen) så blev dagen fulländad.

Julledigt

Nu har Kalle gjort sista kamelgiget (ytterligare en julkrubba) för i år och tar sig härmed en låååång vila. Typ ända till i vår eller nåt då folk brukar börja krypa fram ur sina gömslen och längta efter en kamel eller två.
Eftersom Kalles matte är i rätt dåligt skick så har Kalle fått åka och jobba med lite nya kollegor, vilket har gått fantastiskt bra och jag tror t.o.m han har hittat en ny favoritperson, lugna sköna Anna som löser det mesta ihop med en kamel. 
Tur att det finns vikarierande Kamelmorsor att få tag i!
 
Kalle på jobbet. Inte Anna på bilden men rätt julkrubba. 
 

Djurkrubba

Varför inte pigga upp besökarna lite extra när man anordnar en julkrubba? Gör den levande, gör en djurkrubba!
 
Anna håller Kalle. Inte så ansträngande jobb för Anna, Kalle lägger sig gärna och idisslar och halvsover i några timmar.
 
En idisslande kollega i djurkrubban.
 
 
 

På gång

Alla fem gångarter sitter. 4 veckors vila har gjort sitt. Nu kör vi!
 
 

Från det ena till det andra

Kalle har vilat upp sig efter fyra långa dagar på Swedish International Horseshow där han legat och sovit i Agrias monter. Kalle gillade faktiskt Agrias monter så mycket att han helst inte ville lämna den för att ta en bensträckare eller ens när vi skulle åka hem. Han meddelade även att han gärna skulle vilja ha en exakt likadan här hemma och gärna med samma trevliga uppassning och glada intresserade åskådare som öser beröm och vördnadsfulla ord över honom.
 
I morse gick vi på mysig promenad iallafall och även om det inte dök upp några fans i skogen hade vi en skön stund tillsammans.
 
 

Nu räcker det

Luggis förstår inte varför matten inte vill göra kul saker längre och matten längtar efter sin häst så nu får det vara slut på vilan.
Nu kör vi ett par veckor "aktiv vila" som får innebära skogspromenader, hänga bakom Aska på tur och kanske lite markarbete vid hand. Sen är vi redo för vadsomhelst! Några vilda förslag på vad vi ska hitta på när vi blir stora, Luggis och jag?
 
Den korta promenaden idag gav mersmak.

Kalle på Friends

 

På plats

Kalle förgyller tillvaron för alla hästar och människor på Horse Show på Friends Arena i fyra dagar.
Tänk att så många kan bli så glada av att se en halvsovande kamel. Vanligaste frågan på två dagar: 
Är den uppstoppad?
 
 
 

In i dimman

Kalle och jag har haft en mysstund. I två timmar, drygt.
Egentligen var det inte tänkt enbart som mysstund utan mer som en Total Kamelsanering men Kalle uppskattar dessa stunder så mycket att han faller i trans och ligger som hypnotiserad med halvslutna ögon och inåtvänd blick.
Även jag känner en stark terapeutisk verkan och tillsammans flummar vi bort i nån gemensam kameldimma.
Rätt skönt faktiskt.
 
Före insatsen. OBS! Jag rökte alltså inte höet, jag borstade bort det. Ville bara förtydliga detta.
Förstår att hela inlägget känns lite kufiskt.
 
Efter flum-saneringen. Mycket bra resultat och två liter pälsglans senare.Typ.
 
Avslutade det hela med att borsta halsskägget, som en liten antidot kan man säga, för det kan få fart på vilket kamel som helst och Kalle vaknade mycket riktigt upp och blängde surt på mig.

Tråkigt

Luggis vilar. Och vilar. Och vilar.
Skittrist för mig som vill träna, utveckla och bygga muskler på min fina häst. 
Och Luggis fattar inte vad han gjort för fel och tassar bakom mig vart jag än går nere i hagen och jag försöker förklara att små ynglingar ibland kan behöva vila muskler och hästhjärnor för att bli riktigt hållbara och motiverade hästar i framtiden.
Nu har det iallafall gått halvvägs, nästan en månad.
Vi får väl se hur länge vi orkar vänta, Luggfrid och jag.
 
Två glada amatörer som längtar.
 

Snyggast i skogen

Vad tror vi om det här:
 
 
Till den här:
 
 
De kan väl matcha varandra bra?
Hoppas hjortarna och älgarna därute i skogen blir riktigt impade när vi glider förbi sen.
 

Novemberkonflikt

Det är lite märkligt när vintern kommer fast hösten inte kände sig färdig.
 
 
Typ:
 
Hösten: Na na na, jag är så orange och fin och fixar alla löven jag...
 
Vintern: Klamp klamp HÄR KOMMER JAG. Vitt och snyggt ska det vara!
 
Hösten: Meh, va göööru, jag håller ju höst här, ser du inte att det fortfarande är löv på träden och jag har faktiskt inte börjat med minusgrader här än:(
 
Vintern: Jag gör vad jag vill, snööööööö
 
Hösten: *backar sårat undan* sniff...
 
Vintern: Okej, sorry. Blev lite ivrig här tror jag. Ska vi testa att köra ihop ett tag?
 
Hösten: *fortarande i sårad ton* Mja, om du tror du kan sköta det snyggt...
 
Vintern: Då kör vi! Snööööööööö.....
 
Hösten: tö tö tö tö tö, kolla mina löv! Och leran!
 
Osv osv... 
 

Dagens

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0