Äntligen

Det var verkligen länge sen sist och Smirre har stått och trånat vid grinden många gånger och undrat vad det tagit åt matten som inte vill hitta på nåt skoj med sin kamel.
Men plötsligt infann sig energin så matten fiskade med sin fina häst och kamel och begav sig till skogs. 
En härlig tur för oss alla men gladast var nog Smirre som högtidligt gled fram bakom Aska och njöt av att äntligen få komma ut och lufta pälsen i skogen lite.
 
 
 

Ropa varg

Det har siktats en varg här i trakterna igen.
Den KAN ha setts i vår trädgård...
 
 
 
 

Semlon

 
Han gör att jag kliver upp och går ut och att jag får skratta och le lite varje dag.
En ständig följeslagare som håller ihop vardagen åt mig med rutiner och vanor, som kräver så lite jämfört mot vad han ger tillbaka. 18 kilo kärlek och galna spratt.
Min bästa kompis, tur att han finns.
 

Kalle och jag

Har fortfarande inte så mycket att säga.
Det har inte Kalle heller så vi går ut i skogen och kramas istället.
 
 

oktober

 

RSS 2.0