Tråkigt

Luggis vilar. Och vilar. Och vilar.
Skittrist för mig som vill träna, utveckla och bygga muskler på min fina häst. 
Och Luggis fattar inte vad han gjort för fel och tassar bakom mig vart jag än går nere i hagen och jag försöker förklara att små ynglingar ibland kan behöva vila muskler och hästhjärnor för att bli riktigt hållbara och motiverade hästar i framtiden.
Nu har det iallafall gått halvvägs, nästan en månad.
Vi får väl se hur länge vi orkar vänta, Luggfrid och jag.
 
Två glada amatörer som längtar.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0