Nu räcker det

Luggis förstår inte varför matten inte vill göra kul saker längre och matten längtar efter sin häst så nu får det vara slut på vilan.
Nu kör vi ett par veckor "aktiv vila" som får innebära skogspromenader, hänga bakom Aska på tur och kanske lite markarbete vid hand. Sen är vi redo för vadsomhelst! Några vilda förslag på vad vi ska hitta på när vi blir stora, Luggis och jag?
 
Den korta promenaden idag gav mersmak.

Kalle på Friends

 

På plats

Kalle förgyller tillvaron för alla hästar och människor på Horse Show på Friends Arena i fyra dagar.
Tänk att så många kan bli så glada av att se en halvsovande kamel. Vanligaste frågan på två dagar: 
Är den uppstoppad?
 
 
 

In i dimman

Kalle och jag har haft en mysstund. I två timmar, drygt.
Egentligen var det inte tänkt enbart som mysstund utan mer som en Total Kamelsanering men Kalle uppskattar dessa stunder så mycket att han faller i trans och ligger som hypnotiserad med halvslutna ögon och inåtvänd blick.
Även jag känner en stark terapeutisk verkan och tillsammans flummar vi bort i nån gemensam kameldimma.
Rätt skönt faktiskt.
 
Före insatsen. OBS! Jag rökte alltså inte höet, jag borstade bort det. Ville bara förtydliga detta.
Förstår att hela inlägget känns lite kufiskt.
 
Efter flum-saneringen. Mycket bra resultat och två liter pälsglans senare.Typ.
 
Avslutade det hela med att borsta halsskägget, som en liten antidot kan man säga, för det kan få fart på vilket kamel som helst och Kalle vaknade mycket riktigt upp och blängde surt på mig.

Tråkigt

Luggis vilar. Och vilar. Och vilar.
Skittrist för mig som vill träna, utveckla och bygga muskler på min fina häst. 
Och Luggis fattar inte vad han gjort för fel och tassar bakom mig vart jag än går nere i hagen och jag försöker förklara att små ynglingar ibland kan behöva vila muskler och hästhjärnor för att bli riktigt hållbara och motiverade hästar i framtiden.
Nu har det iallafall gått halvvägs, nästan en månad.
Vi får väl se hur länge vi orkar vänta, Luggfrid och jag.
 
Två glada amatörer som längtar.
 

Snyggast i skogen

Vad tror vi om det här:
 
 
Till den här:
 
 
De kan väl matcha varandra bra?
Hoppas hjortarna och älgarna därute i skogen blir riktigt impade när vi glider förbi sen.
 

Novemberkonflikt

Det är lite märkligt när vintern kommer fast hösten inte kände sig färdig.
 
 
Typ:
 
Hösten: Na na na, jag är så orange och fin och fixar alla löven jag...
 
Vintern: Klamp klamp HÄR KOMMER JAG. Vitt och snyggt ska det vara!
 
Hösten: Meh, va göööru, jag håller ju höst här, ser du inte att det fortfarande är löv på träden och jag har faktiskt inte börjat med minusgrader här än:(
 
Vintern: Jag gör vad jag vill, snööööööö
 
Hösten: *backar sårat undan* sniff...
 
Vintern: Okej, sorry. Blev lite ivrig här tror jag. Ska vi testa att köra ihop ett tag?
 
Hösten: *fortarande i sårad ton* Mja, om du tror du kan sköta det snyggt...
 
Vintern: Då kör vi! Snööööööööö.....
 
Hösten: tö tö tö tö tö, kolla mina löv! Och leran!
 
Osv osv... 
 

Dagens

 

Vinter ska det vara

Ut med er och njut!
 
 
 
 
 
 

Slut för i år

Luggis har fått sin välförtjänta 4-årsvila. Det betyder alltså inte att han ska vila i 4 år utan att han är 4 år och har gjort en strålande första träningssäsong och har huvudet fullt av intryck och kanske till och med är lite trött i kroppen.
Luggis har trots fartguppen i Mattens liv hunnit prova lite allt möjligt under sina första 10 månader som ridhäst och nu när Luggis och Matten utvärderar vad som är i Topp-3-Roligast-Att-Göra-I-Hela-Världen så ser det ut enligt följande:
 
På tredje plats: BADA
 
Det visade sig att min lille pojk hade levt ett tidigare liv som sjöhäst så vi badade tills vi blev skrynkliga.
 
 
På andra plats: HÄNGA TILL SKOGS
 
Sådan Matte, sådan häst. Vilken tur Matten har som fick en till häst som älskar att leka indian i skogen!
 
 
Och på hittills ohotad förstaplats: VARA GALOPPHÄST
 
Det trodde ni inte va?
 
 

Tack till er

Som många anat sig till har har det inte riktigt varit som det ska här det senaste halvåret. Det har ju bland annat återspeglat sig i total bloggtorka vilket jag djupt beklagar.
Jag önskar att jag kunde säga att det var över nu och hädanefter kommer den här sidan dagligen fyllas med en massa roliga inlägg och glada tillrop men det var visst en lång väg att vandra på snåriga stigar i ett jäkla dunkel.
TUR DÅ att mina pälsklingar är vana vid just snårig terräng (om än i lite bokstavligare bemärkelse) och kan se till att jag kommer ut ordentligt och får välbehövlig motion och mental träning. I och med detta stimuleras även min aptit så att jag orkar äta enligt min foderstat och de ser även till att jag håller en jämn dygnsrytm.
Man kan sammanfatta det med att de håller ordning på mig och ser till att näsan är ovanför vattenytan helt enkelt.
 
Idag påminde mig Aska och Smirnoff om att jag faktiskt tycker om snö och vinter, vilket jag helt hade glömt bort, tack för påminnelsen, så de tog med mig ut på tur. Aska passade till och med på att köra ett riktigt kul hästskämt när vi satt och fikade på en sten i skogen. Hästskämtet bestod av att vid ett obevakat ögonblick dra av sig tränset mot ett träd och springa i förväg genom snöyran genom hela skogen och gömma sig på en tomt. När det var färdigskämtat och Smirre och jag flåsat oss ut ur skogen med halvmeterdjup snö kom hon glatt springandes bakifrån och ville gärna ansluta till sällskapet igen. Hästhumor.....jättekul...
 
Nåväl.
Jag vill iallafall passa på att tacka samtliga humorhästar, kloka kameler, myskatter och kärlekshunden för att ni finns, håller mig under armarna, flåsar mig i nacken och puttar mig i baken när det så väl behövs. Utan er fick jag klura länge på vad som är meningen med livet men nu behövs ju inte det. Så, mitt innerligaste, djupaste, varmaste och ärligaste tack. 
 
 
På väg hem i snön som jag kom på att jag tycker om.
 
 

RSS 2.0