Mitt glamorösa liv

Vaknar upp och känner mig lite så där lagom viktig. Idag ska Kalle och jag åka till Svt:s studio i Hufvudstaden där vi ska spela in barnprogram.
Eftersom jag ska vara med i Svensk Television så lägger jag en bra stund på att stila upp mig med både smink, fina kläder och frisyr.
Och så ger jag mig ut till Kalle som ska bli minst lika fin.
Tyvärr var inte vädret på lika strålande humör som jag och ur det ihållande regnet som råder bryter någon slags tropisk storm ut och vattnet forsar från alla håll medan takpannorna flyger omkring oss.
Kalle blir skitsur och lite skraj och vill inget annat än att gå hem till Smirre och tryggheten igen och utan päls så börja han huttra rätt snabbt om han inte får tugga gräs och ta skydd under ett träd. Och så blir han bajsnödig såklart och bajset går rätt snabbt från lite lagom sommarfluffigt till sprutande spenatsoppa.
 
Så jag bestämmer mig för att ta en kort promenad innan vi gör oss i ordning och lastar, bara för att få med Kalle lite på noterna.
En kvart senare rinner sminket i snygga långa rader utmed kinderna, jag är blöt inpå bara kroppen, nedbajsad (med kamelbajs då), och den piffiga Televisions-frisyren är ett minne blott för håret står som en yvig blöt kvast när jag tillslut lastat min upprörda kamel och satt mig i bilen.
 
Men som alltid, varenda gång det här händer (tror mig, jag har gjort några Kamelresor vid det här laget) så blir det helomvändning när vi väl är på plats.
Kalle skiner upp som en sol när han får träffa folk och titta på spännande saker, studion är varm, håret torkar, kamelen torkar och allt bara flyter på och jag konstaterar återigen att Kalle förmodligen är den bästa arbetskamraten man kan ha.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0