Kvällsbus

Aska hade det svårt igårkväll.
Vi tog en repa runt travbanan, Aska, Ärtan och jag och då en travbana är ganska snarlik en galoppbana så får man ju faktiskt förstå att Ärtans känsla att vilja ligga först måste få komma fram då hon faktiskt varit en riktig galopphäst (enligt henne själv).
Det betyder i praktiken att jag står framåtlutad halvvägs upp på manken på Aska med min nu två meter långa orangutangarm utsträckt rakt fram med en överlycklig ponny i andra ändan snöret.
Aska är ju inte riktigt lika tävlingsorienterad som en viss ponny men nog vore det kul att lägga i en till växel och rusa förbi eller åtminstone försöka.
Å andra sidan känner hon att jag inte sitter som jag ska i sadeln och det är Aska mycket mån om att jag gör så hon sväljer hårt och väljer att sätta sin mattes säkerhet i första hand och anstränger sig för att hålla en hyffsat sansad fart.
Jag kommer aldrig att få en häst som hon igen och tackar för varje dag hon får finnas i mitt liv.
 
Min prinsessa och bästa vän.
 
Ärtan - rejshästen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0