Klantig matte

Förra helgen tänkte jag att jag skulle kolla lite hur hög fallhöjden känns från mina hästar. 
Kamelerna är för höga och för krångliga med pucklar och grejer i vägen så jag tog med Ärtan ut i skogen en sväng och var mycket noga med att spänna sadelgjorden alldeles för löst.
Där konstaterade jag att jag inte behöver prova från några större hästar än så för fallhöjden var precis lagom och man gör sig alldeles lagom mycket illa när man tillsammans med sadeln snurrar ett halvt varv och landar på sin redan invalidiserade axel.
Så nu är det Hussen som sköter de mer betungande bitarna här i hushållet medan Ärtan står i ladan och skakar på huvudet och tycker att jag är en klen fjant utan vare sig vett eller balans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0