En vindpust av något gott?

För första gången på väldigt länge anade jag en liten strimma hopp och harmoni ute hos djuren i morse.
Jag vill absolut inte verka kaxig eller ropa hej innan bäcken eller något annat förhastat eller förmätet.
Jag konstaterar bara helt ödmjukt och förutsättningslöst att Askas öga eventuellt ser mycket bättre ut och att ingen jagades eller slogs för tillfället.
OBS OBS OBS! Jag har därför inte tagit ut någon slags lycka i förskott och lutat mig bakåt okej?
 
Vad jag däremot kan konstatera och som ingen kan ta ifrån mig är att Luggis och jag återigen har travat och inte nog med det, vi SVÄVADE fram i den mest taktfasta luftiga trav man kan tänka sig.
Det enda problem man möjligtvis kan ana där är att det ger sån mersmak och att det enda jag vill göra är att kasta alla papper, kunder och blommor i luften och rusa hem och rida mer och mer och mer på min fantastiska häst.
 
 

Kommentarer
Postat av: Ida

Han verkar allt för bra för att vara sann, den där Luggis. Vilken tur att han är din. Fin är han också. :)

Svar: Tack! Visst är han!
Gunilla Crantz

2016-04-26 @ 17:49:42
URL: http://antasdjurgard.blogspot.fi

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0