Vi lever

Vill bara titta in och säga att alla lever. 
Ärtis är inte bra men ska bli det. Resten av Hårbollarna är nöjda med livet.
Matten är däremot inte jättenöjd för tillfället, hon tycker att det är orättvist att man kan drabbas av så mycket skit under ett år så nu vågar hon knappt gå ut. Man kan ju halka på ett höstlöv och bli invalidiserad eller nåt.
 
Tänkte därför att det kanske är trevligt att lista några positiva punkter i livet, förutom att alla lever:
 
  • Det är slut på leriga vintrar i hagen. Vi har asfalterat skiten. Eller iallafall lagt ut massor av asfaltskross. HA! Där fick du Leran!
  • Solen skiner. Morgnarna är fortfarande magiska.
  • Vi har tak över huvudet och mat på bordet.
  • Det är inte krig och faller inga bomber.
  • Jag har tid att gnälla över mina I-landsproblem. Måste vara positivt, eller hur?
 

hej på ett tag

Det är så mycket skit här så jag tar och lägger ner för ett tag.
Återkommer när jag har något positivt att meddela men det lär ju inte bli i första taget med tanke på min ihållande motvind.
Adjö.

Lycka är en hovböld

Kan det bli bättre?
Efter en massa röntgande, klämmande och kännande kom det tillslut ut en hovböld ur Ärtans hov!
För er som inte vet vad en hovböld är kan man läsa här:
 http://www.evidensia.se/artiklar/stromsholm-hast/varatjanster/ortopedi/hovbold-pa-hast
 
Eftersom hovbölder är luriga små äckel och Ärtan dessutom har en fång-historik började vi med att röntga tassarna. Där kunde man tydligt se hovbensrotationen som uppstått pga hennes fånganfall i somras.
 
Om man vill förkovra sig ännu mer kan man läsa om hovbensrotation och fång här: http://aledjurklinik.se/hastavdelning/rad-och-tips/fang/
 
Och bli inte förvirrade av namnet uppe i hörnet nu, bilderna är inte förväxlade på kliniken, Ärtan heter faktiskt Pocahontas egentligen. Pocahontas af Tibbaröd om vi nu ska vara riktigt formella.
 
Och så tycker jag även att man kan passa på och läsa om eftervården när hovbölden äntligen karvats fram.
Då får man sig en bra uppfattning kring vad en viss hästägare har att pyssla med några veckor framöver.

Sjukstuga

Ärtan och jag hänger på hästkliniken idag. Ärtan hälsar att hon har väldigt ont, ni ska tycka synd om henne och att hon ska bita ihjäl vererinären så vi kan åka hem.
 

Hömys

Jag fyllde ett av fodersläpen med löst hö från en bal kamelerna fick i veckan men ratade. 
Allt fick inte plats i släpet och även om det inte duger som föda (för tunna strån tydligen)(läs: kräsmagade gourmetkameler)(ja, jag skämmer bort dem) så duger det iallafall att ligga och mysa i.
 

oreda

Det råder någon slags höströra hemma hos oss just nu. Själv är jag helt oskyldig och har mer den uppstyrande rollen i det här. Det är de där andra typerna där ute som stökar till det.
 
Som exempel har kamelerna på eget bevåg flyttat in hos hästarna. Skitnöjda skuttar de runt i hästhagen och fnissar åt sig själva och tycker att de är sååå roliga och busiga. Smirre åt frukost med hästarna imorse såg väldigt tillfreds ut med att ha fått sova över hos dem.
Jag försökte förklara för dem att dessa övernattningar av logistiska och fodermässiga själv inte får bli en vana men han såg helt oförstående ut där han stod med truten full av hästmat.
 
Vidare har det skett ett inbrott i sadelkammaren i natt.
Inte så att någon varit där och stulit sadlar, mer vält ut alla hinkar, ätit upp hästgodiset och bajsat på mattan.
 
Trevligt.
Två vita hårbollar är misstänkta på den högre graden sannolika skäl då kamelerna av höjdtekniska anledningar inte kan ha varit där.
Funderar över straffsatsen på den här typen av illdåd.
 
 
Skitnöjd kamel:
 
 

tröttmössor

Seg morgon. Inte ens Semlon var sugen på att kliva upp.
Då är det segt.
 

varning för bildbomb

Nu finns det en viss risk att jag uppfattas som insnöad och tjatig men jag kan inte nog betona hur mycket jag älskar dessa höstmorgnar.
Tänk om hela livet var en höstmorgon, då skulle jag inte ha något mer att önska.
Djuren är extra tillfluffade och vackra och ser fram emot en ny dag. Naturen är nytvättad och utvilad och allt är hemlighetsfullt och inbjudande.
 
 

söndagsnöjen

Aska, Smire och jag har gjort det vi är bäst på: varit på långtur till skogs.
 
 
 
 
 
 

Något att fira!

Idag firar vi 5 år som kamelägare. Känns som en kort tid märkligt nog med tanke på den kunskapsbank vi idag besitter.
Och enligt tradition blir det kamelhängstävling i bloggen när det är fest!
Vem vill hänga med på kameläventyr? Lämna den mest udda eller trovärdiga förklaringen i kommentarsfältet så har du stor chans att kamma hem vinsten.
Lycka till!
Känns han igen? Vilken räka han var den där Kalle! 

Förlåt

Ber om ursäkt för föregående inlägg. Ser i kommentarsfältet att ni är engagerade.  Med tanke på omständigheterna som som rått tidigare i den här bloggen var det dumt att skrämmas som jag gjorde. Inte min mening att vara obehaglig. Jag ville bara illustrera vilken förändring min fina Smirre gått igenom. 
Ska det ske fler dödsfall lovar jag att vara tydlig med en gång.
 
Och när vi ändå är inne på ämnet vet jag att det är flera som fortfarande har undringar och tänker på Kalles bror Lillebror och hans alltför tidiga bortgång och att jag i flera år lovat att berätta om den och vad som hände. Jag har bara inte hittat styrkan och meningen men om intresset fortfarande finns så ska jag ge er en förklaring. 
 
Förövrigt är läget hyfsat stabilt. Hovslagaren har varit ute och letat hovböld på Ärtan utan resultat ikväll men lyckats få på dojan som Matten snabbt ryckt av när Ärtis började stappla i onsdags.
Hoppas på snar bättring där.
Kalles avföring ser trevligare ut för var dag vilket är en glädjande faktor i en kamelmors liv och hagen består inte av 3 decimeter lera. Status Hyfsat Stabilt vågar jag ändå viska här i soffhörnet.
 
Och så lite skojiigheter! 
På fredag har vi lite att fira och det brukar vi ju göra med en kamelhängstävling. Kan det vara något? 
Stay tuned i så fall!
 

Borta

Helt plötsligt finns han inte där längre. Min karatekamel, Kung-fumästaren, fullblodsstimmet Smirnoff aka Murre Sprätt.
Ut klev en supercool och mycket värdig herre som följer minsta rörelse man gör.
Det tog bara 6 år men bättre sent än aldrig som man säger.
Nu behöver jag i och för sig inte sörja min galenpanna alltför mycket för visst lurar det en räv bakom varje kamelöra och för att påminna mig om vem han var och egentligen är längst där inne tog han sig en liten repa utanför hagen idag när oförsiktiga gäster inte visade auktoritet nog vid grinden.
 
Det är min Smirre det. En väluppfostrad rackarkamel och min stora kärlek.
 
 
 
 
 

Långsam dag

Matten är lite risig så sötaste Jessica tog med Aska på jobb.
 
Under tiden släpade sig Matten ut till de övriga familjemedlemmarna och kladdade lite färg på ladan, snickrade lite (!) och mockade. 
Det tog hela dagen då tempot var lågt men det hade tagit en vecka om inte Smirre varit en hjälpsam kamel och styrt upp saker och ting.
 

Variation

Omväxling förnöjer sägs det ju. 
Så för att inte bli tråkiga och långrandiga har vi nu skiftat från kameldiarre till halt ponny istället.
Det gäller att variera sig.

RSS 2.0