Att snubbla på en grävling

Passade på att ta en löpartur utan Hundflickan. Vilken frihet att inte ha en hund i snöret att snubbla över!
Det går visseligen att snubbla över Semlon också, tro mig jag har provat, det är som att köra över en grävling.
 
 

Otursdag

Stackars Semlon hade otursdag igår.
För det första bestämde sig Försvarsmakten för att ha jätteövning ca 500 meter från vårt hus och kastade massor av bomber och granater på varandra ute i skogen. Det var rätt livat här hela morgonen och både Semlon och huset lättade från marken. 
Inte så roligt tyckte Semlon.
Sen råkade Hussen och hundarna ut för en trafikolycka där de blev påkörda bakifrån. 
Där var det mest Hundflickan som deppade för hon gillar inte att åka bil och har nu fått vatten på sin Jag-Vägrar-Åka-Bil-Kvarn. Den påkörande tantens bil deppar nog också medan Hussens gammelmazda flinar rått med endast en intryckt stötfångare. 
Som att det inte var nog med detta blev Semlon övergiven av Hundflickan! Hundflickan behövde nämligen åka hem och peppa sin familj över natten. Onödigt tyckte Semlon medan katterna jublade och bredde ut sig igen.
 
Själv hölls jag ute i regnet på jobb med Aska i fyra timmar. Dock blev det inte så mycket jobb, mer skinkmackor och glögg. Aska sörplade i sig betänkliga mängder och blev jättetrött.
 
Och nu är det måndag och jag ska åka och ta hand om folks julnojjor. Det är en sysselsättning som tar en del energi så försvinner jag igen så vet ni att jag trasslat in mig bland julstjärnor och vitmossa men tittar fram så fort folk lugnat sig och avslutat myshysterin.

Semlons tjej

Den lilla hundflickan som dök upp här i måndags morse är kvar än. Hennes familj är ytligt bekanta till oss och har råkat riktigt illa ut och bor på sjukhus nuförtiden. Det ser därför ut som att Hundflickan kommer att bli kvar här ett bra tag framöver. 
Vi är ledsna för familjens skull men Semlon är lycklig. Han har ju fått en tjej! Semlon säger att det inte gör något att Hundflickan kissar och bajsar på mattan eller slickar och smaskar och jagar katterna när vi ska sova för hon är så fiiiin!
Nåväl, jag får väl hålla med min lille hund, hon är rätt charmig.
 

Varde ljus

Hohoho vad jag myser! 
Hade sett fram emot en riktig mockarfrossa i ljuset men till min stora besvikelse hade ingen varit inne och skitat ner.
Tog Aska och Smirnoff på en månskenstur istället. Krispigt och härligt och Smirre lyste fint med nya reflexer.
Det märks vad det är för årstid när vardagen med djuren handlar om belysning, reflexer och grus.
 

Den stora händelsen

Jag har ju utlovat något stort och fantastiskt här och det är verkligen på tiden med tanke på vilket gnäll det varit från min sida på sistone.
 
Så, är ni beredda?
Sitter ni ner?
Andas ni?
 
Då kommer nyheten:
 
VI HAR FÅTT STRÖM I LADAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 
Alltså för att förtydliga mig för er som inte kan ta in den stora händelsen riktigt:
 
DET LYSER MED HJÄLP AV ELEKRICITET I VÅR LADA!
 
Jag vet, det är knappt så vi tror på det själva efter 8 år i kompakt mörker.
 

en liten kompis

Idag har familjen fått besök av en liten hundflicka. Den lilla hundflickan känner sig nog lite fundersam över livet just nu men Semlon och jag visar hur man är en duktig hund på jobbet.
 
 

Söndag

Har fortfarande ont om ord märker jag men vill gärna avlägga rapport ändå.
Har tillsammans med mitt nya hopp Medhjälparen tagit ut kamelas på en liten skogstur med tillhörande varm-choklad-paus i skogen. Efter detta hann jag ut med Aska en sväng och ladan är mockad.
Med andra ord en vanlig söndag.
MEN något stort har hänt i vårt liv men det är så stort att det inte får plats i denna rapport utan blir ett eget inlägg så hav tålamod mina vänner. 
 

katastrofmorgon

Efter att idag ha läst och känt igen mig i min nästansläktning i Finland http://antasdjurgard.blogspot.fi/ vill jag utbrista ett stort "JAG VET!" Speciellt efter denna speciella specialmorgon där allt blev... speciellt...
 
Känner mig nämligen supereffektiv och hänger på vagnen på Aska, knyter Ärtan där bak och kommenderar upp Semlon bredvid mig. Nu ska här multimotioneras djur och många i en smäll!
Tar mig ca 500 meter för att konstatera att Ärtan är halt. Igen.
Vänder, lämnar av Ärtan och ger mig ut igen. Bara Aska, Semlon och jag nu.
Lyckas ta mig säkert en hel kilometer den här gången då jag möts av två lösa hundar. Den ena hunden råkar ha ett ont öga till Semlon och drar sig inte för att knipa min lilla spets över ryggen och vis av erfarenhet vänder jag ekipaget för andra gången denna morgon och sätter full fart hem.
Passar då på att tappa mitt fina körspö.
Ger upp körningen och multimotionen och ägnar mig åt att slita av sko och sula på Ärtan, konstatera en ny hovböld som sipprar ut genom tån, bandagera, göra iordning en box samt hämta vatten och foder.
Vid det här laget är klockan svinmycket så jag får hals över huvud slänga mig i bilen för att hinna till jobbet i tid. 
Passar då även på att få någon form av spasmer i käkarna och biter av mig halva tungan så blodet sprutar. (Skulle kunna skriva en novell bara om mina tänder och käkar nu om jag ville).
Men så var det där fina körspöet som låg någon kilometer åt andra hållet...
Bränner i tvåhundra blås till platsen för försvinnandet för att konstatera att någon snäll själ förbarmat sig över mitt ensamma spö och således lämnat (brotts)platsen med det.
Träffar istället på en vänlig men mycket pratglad granne som gärna vill diskutera livet på landet med mig och absolut inte förstår mina måste-åka-nu-är-jätteförsenad-till-jobbet-pikar.
Jag är ju en ganska artig prick i normala fall men får tillslut nog och med blodet likt Greve Dracula rinnandes ur mungiporna vrålar jag bara "JOBBET- NU"! och kör upp fönstret och rivstartar därifrån.
 
Som tur är är detta ingen jobb-blogg för då hade ni fått en maffig fortsättning på min otroligt spejsade morgon men den besparar jag eder nu.
 
Over and out.
 
 
 
 

livstecken

 Hej mina vänner!
 
Det ser ut som att jag tappat mina ord. 
Inte så bra diagnos för en bloggare att vara ordlös. Jag ser i statistiken att ni fortfarande tittar in och läser och jag tar nu mitt ansvar att hålla er informerade om vad som händer här ute i bushen.
 
Det har varit lite synd om oss här faktiskt. Jag gillar inte att samla dåliga saker på hög och sammanfatta det hela med att allt är skit men efter tillräckligt med elände börjar jag blir lite benägen att sura ihop och göra det ändå.
För att ni ska få en bild av mitt gnäll tänkte jag ge er ett litet smakprov på mitt år hittills:
 
  • Katten Grynet dog
  • Aska fick en senskada
  • Ärtan fick fång
  • Med hovbensrotation
  • Och en ovanligt krånglig hovböld
  • Bilen pajade
  • Jag blev cyberrånad på alla mina pengar
  • Jag blev tvungen att dra ut fyra friska och hela tänder
  • Och fick naturligtvis inflammation i tandbenet, både uppe och nere vid bägge utdragningarna.
  • Och inflammation i bägge handlederna och en tumme.
  • Och känner mig ensammast i hela världen.

Men för att sammanfatta det hela ytterligare vill jag gärna nämna att
 
  • Båda hästarna har repat sig och är under igångsättning
  • Bilen är lagad
  • Jag fick tillbaks mina pengar
  • Jag har bara inflammation på ena sidan av tandbenet nu
  • Och för närvarande känns handlederna rätt okej
Jag är lite tilltufsad och matt men imorse gav jag mig faktiskt ut på min första löparrunda på flera månader och förutom att det bultar öronbedövande i käken nu är statusen riktigt bra.
 
Det kan också vara så att jag äntligen hittat en körkompis som vill komma och avlasta mig lite då och då vilket vore alldeles fantastiskt trevligt.
 
 
Eftersom jag fortfarande knappt vågar slå upp ögonen på morgonen vågar jag inte lova några episka texter härifrån ännu men man vet aldrig när det vänder!
 
 

RSS 2.0