variation

Det är ju alltid kul med lite variation. I går morse var det is på sjön i skogen och blåsipporna hukade sig i kylan och regnet.
 
 
Medans denna morgon var klar och ljus och fåglarna (och Aska, Semlon och jag) kvittrade som galningar i soluppgången.
 
 

fryser inte kamelen?

Som vanligt snurrar det på i hundranittio här. 
Kamel hit, hästar dit och bokningar som trillar in. Kanske tur det så man inte märker av det tragiska vädret så mycket.
 
Kalle var ju som sagt var på Bauhaus i helgen.
På lördagen när solen sken var folk pigga och glada och ville gärna klappa, känna och fråga.
På söndagen var det lite "stackars kamel". För eftersom Svensson frös så frös således även kamelen. Så är det alltid. Att han är en superhårig fluff tar man ingen hänsyn till. Han är kamel - då fryser man. Tydligen.
Som tur är stannar 99,5% av alla besökare till och tar sig tid att ta reda på lite fakta om kamelen, vilket är bra för då hinner man berätta och förklara och 99,5% går därifrån med ett leende.
 
De resterande 0.5 procenten är så trista att ha att göra med att de inte ens kommer att bli omnämnda här i bloggen.
 
Det lustiga är att ingen skulle stanna och undra om en hund verkligen hade ett bra liv om man stod med honom utanför ett varuhus en regnig söndag och ingen ifrågasätter om en ridskolehäst verkligen trivs med att stå uppbunden i en spilta och gå runt runt i ett ridhus år ut och år in.
Men en kamel som i vanliga fall står i en lerig hage i regnet och glor på bilarna som kör förbi är det ibland hemskt synd om när han istället står på en regnig parkering och kollar på bilarna som kör förbi.
Eller tänk er något ÄNNU värre; att han skulle stå i sin naturliga miljö i 40 minusgrader, snålblåst, dåligt med mat och inget vatten på en månad.
Det ni!
Som sagt, tack och lov för de 99,5 procenten som fattar grejen och kan glädjas åt att det står en glad, välmående kamel och förgyller deras dag en regnig söndag.
 
Kalle och Bauhausmyran. Myran frös men det gjorde inte Kalle.
 

hos tandläkaren

Skrev ett långt inlägg om hästarnas besök hos tandis men det välformulerade inlägget trollades bort precis vid publicering så nu orkar jag inte skriva om allt.
Kan iallafall nämna att Aska hade snyggaste tänderna och fick en massa beröm, det lönar sig att rida bettlöst minsann.
Att det skulle vara något knas i Ärtans mun hade jag ju nästan hoppats på då hon senaste tiden burit sig rätt märkligt åt med bett i munnen och mycket riktigt upptäcktes ett bettfel som gör att hon biter sig själv i gomen när man tar i tömmarna. Inte konstigt att det blir tokerier då!
 
 
Vill passa på att skänka ett stort tack och min djupa beundran till hästtandläkare och veterinär Anna Tell
Vilket proffs och vilket fantstiskt trevligt bemötande vi fick! Det är så man är lite ledsen över att man inte kan be henne greja till ens egna sneda och vinda tänder.

på jobb

Kalle är på Bauhaus och minglar. 
 
 
Och deppa inte om ni missade oss där idag, vi kommer tillbaka imorgon, söndag 11-16.

veterinärbesök

Idag ska tjejerna gå till tandläkaren. En specialtandläkare för att vara helt korrekt. Fint ska det vara!
Matten skall på en timme förvandla två skogslurkar till fin och vältränad islandshäst och artig, slimmad och ren ponny.
Hur detta mirakel ska inträffa återstår dock att se.

äntligen jobb

Kolla, vad "Sveriges kändaste kamel" ska göra på lördag och söndag.
 

arla morgonstund

Smirnoff!
 
Hallå, Smirre!!?
 
SMIIIIRNOFF, VAAAKNA!!!
 
Shit shit shit, nu har han fått en hjärtattack och ligger död därinne!!
 
 
 
 Huh..vad...?
 
 
Määhh, jag hade ju värsta bästa drömmen, vad vill du?
 
Alltså, jag trodde faktiskt du var död Smirnoff. Du märkte inte när hästarna sprang runt här utanför och inte heller när jag ropade högt på dig.
 
 
Hmm..sorry, men vi är så himla...
 
 
...trötta idag.
 

hemma bäst

Har trots allvarlig brist på sol, värme och grönska varit till skogs i stort sett hela dagen.
 
Aska, Ärtan och jag tog en superskön tur och Ärtis fick löpa fritt i skogen, en rätt skön syn faktiskt. Den lilla ponnyn far runt oss i överljudshastighet i stora cirklar medans hon utstöter små glädjetjut. 
 
 
Kalle, Semlon, Hussen och jag tog också en gemensam tur i snön. 
Kalles Grej of the day var att käka bark från tallarna. Jahapp liksom. Säkert helt normalt för att vara kamel.
 
Och Semlons grej var som vanligt att sno familjens vantar så fort han kom åt. Inget nytt för oss och den som inte håller hårt i tillhörigheterna får skylla sig själv och kan få leta vante under granarna resten av eftermiddagen om det vill sig illa.
 
 
Dessutom har Hussen och jag hunnit gå en halvmils promenad med bara Semlon och som grädde på moset har jag hunnit vara på jobbet i tre timmar på det.
 
Det gäller att ta igen all tid man missat med pälsklingarna under veckan.

lång dag

Ojoj, what a day, what a day...
 
Får väl som vanligt börja med att be om ursäkt för storleken på bilderna när jag bloggar från mobilen men nu är vi äntligen hemma och kan sitta vid en riktigt dator med ett riktigt internet så nu är det tillbaka till ordningen.
 
Vår resa har varit fantastisk. Mycket lycka, lite tårar, en del oro, trix och fix och några glädjetjut. Precis som det ska vara.
 
Vår mission när vi åkte iväg till Turkiet var att hjälpa en hemvändande vän att få med sina älskade djur till Sverige och samtidigt ville vi passa på att semestra lite och jag kan sammanfatta det hela med att vi har lyckats med samtliga punkter.
 
Denna dag har vi dock varit på resande fot sen gryningen (i Turkiet så det var alltså innan den svenska gryningen).
Vi började med att lasta in en hund, en katt, ett barn, en kompis och en herrans massa överviktsbagage i bilarna och så bar det iväg över bergen till flygplatsen.
Sen var det dags för incheckning av samtliga resenärer:
 
 
Jag var kattansvarig och ibland även behjälplig med lite barnansvar.
 
Jag kan säga att det inte var en kul syn att se hundburen bli dragen mot betongen tvärs över flygplatsen och själv stå inomhus och inte kunna springa ut och föra ett herrans liv över den omilda behandlingen av vår stackars lilla hund Diggy.
 
Inrikesflyget gick iallafall ovanligt bra för att vara jag som aldrig lärt mig att tycka om att flyga men är man kattansvarig så måste man ju skärpa till sig så inte katten får en dålig upplevelse.
 
 
Väl i Istanbul var det dags för omlastning och transfer av cargo-Diggy. Ytterligare ett rätt stort orosmoment då jag vis av erfarenhet tidigare fått mitt bagage transfrat över halva världen.
Katten Bosse och jag tog oss igenom alla tullar och securities iallafall:
 
 
Tre timmar senare var det dags att kliva på nästa plan och vem kom åkandes på rätt vagn till rätt flight om inte cargo-Diggy!
 
 
Glädjetjuten var höga och folk blev alldeles glada och engagerade när vi pekade och tjoade.
 
Väl ombord på nästa flight blev det lite rörigt med både kattbur, barnstol som borde checkats in, väskor och jackor som helt plötsligt hamnade på mig där jag klämt ner mig i min redan trånga stol. Droppen var när ett gäng vilda araber började bråka och skrika i mittgången men en snäll flygvärdinna uppfattade mitt dilemma och var rar och gav mig en ny plats på planet. Tack tack, hemskt mycket tack för det Turkish Airlines.
 
Efter ytterligare ett gäng timmar i luften landade vi äntligen på Arlanda där det återigen uppstod lite drama (inte jag eller hussen faktiskt) men skam den som ger sig så nu är världens modigaste och mest beresta katt Bosse hemma i Sverige igen och cargo-hunden Diggy som så tappert suittit av tiden i flygplanets buk ska nu försöka anpassa sig till alla kulturkrockar med Svenne-Bananhundarna här i sitt nya land.
 
Bosse. Katten som tog sitt pick och pack och blev Turk-katt men som ångrade sig efter en massa år och blev hemvändarkatt. Förmodligen en av världens mest resvana och coola katt.
 
Diggy. (Nykastrerad på bilden, därav tratten). 
Så liten men ändå så stor på jorden. Vår hjälte.
 
Semlon hälsar glatt att han ser fram emot att få träffa sin nya vän så det känns som att det kommer en uppföljning här ganska snart.

magpirr

Idag är det hemresa. Det är lite nervöst för vi flyger inte ensamma utan har två fyrbenta små rackare med oss. Den ena får sitta hos mig i cabinen och den andre åker i cargon.
 
 

fullt upp

Vi åker bil och kollar in bergsgetter och vackra vyer.
 

på uppdrag

Jag har faktiskt inte berättat att vi inte bara är på solsemester även om vi har tur och lyckas lite med sånt också.
Vi är nämligen på stort uppdrag i Turkiet och idag har vi pysslat med detta:
 
 

framme

Här var det varmt och skönt. Återkommer längs vägen!
 
 
 

fel

Haha, blev lite galet i förra inlägget. Ska förstås stå att ni är söta som lämnar peppiga kommentarer, inte att ni INTE gör det. Hehe, vad fel det blev. Ska genast ändra.
 
Förövrigt håller vi på med sistaminutengrejerna innan det bär iväg till Arlanda.
Fylla vatten, mocka, snitta upp halmbalar, konstatera att halmen är möglig, få panik över detta, börja planera att ställa in resan, bli apatisk, bli rationell igen och riva bort det värsta möglet.
 
Puh. 
 
Ska bli skönt med semester.

vardagsmorgon

Vad söta ni är som lämnar fina peppiga kommentarer och som inte kräver några extraordinära uppdateringar.
 
Så, på allmän begäran då.
Får jag presentera VARDAGSMORGON!
 
 
Alla utom jag ligger och sover djupsömn.
 
 
 
 
En del passar på att sova lite tillsammans innan det är dags att kliva upp.
 
När Matten har käkat lite frukost och kvicknat till är det dags för motionsrunda men den hinner jag inte fota för där håller vi högt tempo, Semlon och jag.
 
Väl tillbaka hemma blir jag hotad av morgonsura hästar som tycker att det är dags att komma och fodra så här dags.
 
 
 
Men Kalle är inte morgonsur han inte.
Däremot är han avslappnad, det syns på underläppen.
 
Smirre är rätt morgonmysig han med.
 
och har frost i pälsen för det tycker han är fint.
 
 
Men nu har jag varit tillräckligt vardaglig så nu måste jag dra iväg och hitta på lite annat ett tag så jag säger som vanligt:
 
Tack alla fina fantastiska männskor som tar hand om vårt hem och våra djur och vårt liv när vi försvinner ett tag!!!
 
Återkommer längs vägen!
 
 
 
 

uttömt?

Vi har inte dött här eller nåt. Allt är som vanligt. Jag rider mina hästar, går/springer med min hund, talar snällt till mina kameler och tar en liten tur i vårsolen. Tre katter är vid liv och ligger mest och fettar till sig och är lata.
 
Men när man bloggat om allt som hänt och inte hänt i flera år så kommer man till en punkt när det känns som att man tagit upp allt.
Man har skrivit om sköna ridturer, härliga semesterresor, galna kamelhyss, konstiga uppdrag, diverse kattdialoger osv osv.
Vi gör inte så mycket framsteg som känns värda att dokumentera nuförtiden eftersom kamelerna är så pass duktiga och det mesta är avhandlat. Hästarna börjar bli gamla och jag har fotat Semlons roliga öron tretton gånger.
 
Så vad gör vi nu då?
 
Nån som har några ideer? Vad vill ni läsa om?
 
 
 

vår i luften

Shit, vilken skön dag!
 
 
 

planer

Alltså, vi kan inte ha det så här längre.
 
Jag är arg och bitter och tänker ondskefulla och okonstruktiva tankar pga att jag känner mig kränkt, trängd och skrämd av Bröderna Brothers som uppenbarligen vill ha bort mig från vägarna.
Kamelerna är understimulerade och käkar upp träden och spottar mig i ansiktet när jag kör bort dem, vilket är mycket förståeligt.
Jag har fått in en massa fina förslag på åtgärdsplaner och vill verkligen tacka för dem och tänkte redovisa dem med några förklaringar här nedan:
 
  • Först: Jag kan som jag tidigare nämnt inte starta krig - med mina djur som insats
  • Jag kan inte ringa Hells Angels för jag är en hyfsat laglig medborgare
  • Jag kan inte möta dem med kärlek av två skäl - de är garanterat oförmögna att känna kärlek och jag har ingen att ge dem.
  • Jag kan inte tala med dem då jag riskerar att bli dum och förvärra situationen ännu värre.
  • Jag kan inte polisanmäla då ord kommer att stå mot ord och jag inte vet vad som händer nästa gång vi ska mötas på vägen.
MEN NU HAR JAG EN PLAN!!!
 
Kolla här:
 
 
och så kanske i kombination med den här:
 
 
Och den här:
 
 
What do you think?
 

Tack

Tack för pepp angående mina mordiska grannar.
Fortsätter att deppa och smida planer ett tag till men lovar att återkomma iallafall.
 
 
 

lite mörkt

Tycker ni det är tyst och tråkigt här?
Det beror på att det är just tyst och tråkigt just nu.
Galna Grannens (som siktade på Smirnoff med sin bil förra helgen) bror har nu gått i brorsans fotspår och blåste denna helg förbi Aska och mig i ungefär samma ansenliga hastighet som Galna Grannen gjorde.
Det gör ju att man blir lite bitter och det lutar nu åt att jag gör mig av med all körutrustning och i framtiden kommer att behöva söka mig ett nytt boende alternativt avsluta min verksamhet.
 
Dessa drastiska alternativ pga att jag inte kan kriga med mina djurs liv som insats.
 

RSS 2.0