Hemma

Bilen är trasig och jag har mockat ca 80 bajshögar sen jag kom hem för några timmar sen och strax måste jag åka till jobbet på en söndag.
Men vad gör det när jag har fått vara lite ledig, Ärtan mår mycket bättre och jag just tagit en ridtur på Aska?
Då är allt på topp!

På rymmen

Semlon hänger på uteservering i Mariefred. 
 
 

Mera kaos

Det lutar som sagt åt att lilla Ärtis är lite sjukare än vad vi trott. Några av symptomen tyder nu på Cushings - läs här: http://www.hastsverige.se/ppid_veta.html. Oftast behandligsbart och Ärtan är endast 10 år och i såfall har vi upptäckt det tidigt, vilket är bra.
Lilla Ärtapärta har iallafall fått gå ut i en lite större hage och är lycklig som få.
Matten å andra sidan har fått nog och lämnat hela gänget till pålitligt folk och dragit på semster några dagar.

Totalt kaos

Ärtan är vild och galen och hoppar nu stillastående ur sin box om hon inte river den först och promenerar rakt ut.
Jag må vara lyckligt skonad men jag har då aldrig sett sån beslutsamhet och total brist på självbevarelsedrift som hos Ärtan just nu.
Enligt symptomen och veterinären är hon ganska sjuk men enligt Ärtan vilar det minsann inga halta löss här inte.
Stor suck och lite ångest.

lycka är en vit häst

Bästa utsikten alla kategorier:
 

Goda nyheter

Aska har varit på sjukhusbesök igen och fick godkänt att börja skritta med matten på ryggen!
Tänk vad man kan glädjas åt något så tråkigt som 20 minuters promenad på plan asfalt.
Aska tyckte det hela var lite löjligt och anser att hon nu är hel och vill helst bestiga en vulkan eller rejsa fort på prärien. 
Matten ska på något smart sätt övertyga sin glada häst om att vi får vänta lite med just den biten.
 
Den glada hästen.

en olugn afton

Att ha en van lösdriftshäst på box och dessutom dygnet runt är en intressant upplevelse vill jag lova.
 
Igårkväll kom vi hem rätt sent och hade planerat att snabbt klara av djursysslorna för att sedan djupsova i soffan framför brasan tills det var dags att gå och lägga sig och fortsätta sömnen i mer raklångt läge.
Dessa planer falerade stort då Ärtan tagit beslut om att boxvilan skulle upphöra omgående och därmed sparkat/hävt/gungat/gnagt/pressat/eller Gud-vet-vad sönder boxen.
 
Så det var bara att hänga på släpet, åka sex mil, inhandla virke och så fick Hussen ställa sig och snickra box medan jag tog hand om resten av Hårbollarna.
 
Ärtan meddelade också att hon minsann känner sig helt kry och redo för nya äventyr.
Tyvärr talar värmen och pulsen i hovarna för någonting annat och Ärtis får stanna i sin bur ett bra tag till på högsta dosen smärtstillande/antiinflammatoriskt.
 
Vi bor ju rätt nära Livgardet så jag tänkte eventuellt kila över och höra om de inte har nåt gammalt bepansrat härke de vill bli av med som jag kan låsa in ponnyrackaren i.

Gråtstund

Nu ska detta föreställa en glad och peppig blogg och inte sentimental och tårdrypande. Fast ibland gör de där Hårbollarna det svårt för mig att hålla tråden.
Måste därför ännu en gång vika från min mission och berätta om våra fina pojkar. Sniff.
 
När Ärtan insjuknat i helgen kunde jag först inte hitta henne i hagen, däremot låg båda kamelerna där och Aska stod en bit ifrån dem och kämpade med munkorgen. Men när jag kommit lite närmre såg jag plötsligt att mellan kamelerna, precis intill dem, låg lilla Ärtan och skakade.
Kameler är otroligt känslosamma djur med mycket empati och förstånd och de måste uppfattat Ärtans situation och lagt sig intill henne för att skydda henne.
 
Så sorgligt och vackert.

kämpar

Vi försöker hålla modet uppe bäst det går och det gör man lämpligast ihop med sina än så länge friska och hela kameler.
 
 
Kalle har inget emot den stora uppgiften och är extra supermysig bara för att pigga upp sin ledsna matte.
 
 
 

Om fång

För er som vill läsa på om Fång kan man kika på den här länken:
 
http://aledjurklinik.se/hastavdelning/rad-och-tips/fang/
 
 
 

tråkigheter

Det går inte så bra just nu kan man säga.
Ärtan har krängt av sig munkorgen en sista gång och drabbats av det alla hästägare fasar för - akut fång.
Vi upptäckte det tidigt men Ärtis mår inte bra.
 
Ve och fasa.
 
 

rida rundor

Det sägs ju att ingenting ont som inte för något gott med sig och det goda i att jag inte kan rida min Aska är ju att jag lägger desto mer tid på att trimma ridningen på Kalle istället.
 
Jessica kom ut och tog en sväng på Ärtan ihop med Kalle och mig ikväll och vi fick till en RUNDA.
En runda är en tur där man aldrig behöver vända utan där man rider RUNT och inte samma väg tillbaka.
Rundor är alltid bäst, det är alla familjemedlemmar helt eniga om.
En del av rundan är så brant att vi inte kan rida där men både Kalle och Ärtan kliver försiktigt och fint bakom oss och så kan man ju passa på att byta riddjur när man kommer ner.
 
Kalle i branta skogen. Vem kunde tro att en kamel kunde vara så bra på att klättra i berg?
 
Jessica hoppade upp och tog sista biten hem.
 
Och var är proffskameran när solnedgången ser ut så här? 
I mitt fall kan jag berätta att den kameran ligger tryggt ute i butikerna och förmodligen aldrig kommer att hamna i händerna på en sån vandal som jag så ni får hålla tillgoda med skitsamsungens kassa bilder.
 

Full dag

Ärtis och jag har varit på jobb idag och Ärtan studsade som vanligt in i transporten, överlycklig över att få följa med. Otroligt skönt med en sån entusiastisk arbetskamrat.
 
Nu i kväll red Kalle och jag ut i stormen, tur att man har handtag att hålla sig i nuförtiden när det ska blåsa som det gör i det här landet.
 
Soligt är det iallafall.
 
Kalle och jag övar på att gå först. Svårt för somliga kameler som gillar att gå mitt i ett led.
 
Blåsa blåsa.
 
I helgen har vi besök av en trevlig liten tax. Eller en "tarre" som vi kallar dem. Det är kusin Raskenstam som gör oss den äran.
 
Sommarkameler på den svenska landsbygden.
 

ny sadel

Vi har fått hem en ny kamelsadel. Eller rättare sagt en barbackagjord med fegishandtag, specialtillverkad just för oss. Ett fantastiskt hantverk gjord av en sadelmakare på Orust: http://www.sadelmakare.eu/
 
Kalle och jag var tvungna att ta en provtur och den satt som en smäck!
 
Malliga matten med sin fina struts. Nej, förlåt, kamel ska det vara. Svårt att se skillnad så här års.
 
Kalle la i högsta växeln i snålblåsten.
 
Smirre fick också prova. 
Lite skillnad på pälsen på de här båda herrarna. Smirre har en helt annan typ av päls och ligger ljusår efter med fällningen.
 
 

En flock

När jag kom ut till djuren i kväll hade de flockat ihop sig tillsammans därute i regnet och blåsten. Två kameler, två hästar. Och ett rådjur. 
Japp. 
Förmodligen bodde rådjuret där redan när mina djur flyttade dit och rådjuret som känt sig lite ensamt på sistone välkomnade dem glatt och nu äter de kvällsmat och flockar ihop. 
Så måste det vara.
 

Aska 20 år

MIn bästis Aska fyllde 20 år idag och detta firades högtidligt.
Först åt släkten tårta hemma i mattens soffa och sen tog vi oss ut till djuren i hagen där vi festade vidare och sjöng vackert för födelsedagsbarnet.
 
På sin dag får man minsann glufsa fritt sa Aska och gömde munkorgen två gånger på ett dygn. Första gången hittade jag den i en buske men andra gången gav jag upp och gick hem och hämtade en ny.
 
En av festdeltagarna. 
Kalle jobbade förövrigt hemma i morse och tog hand om en skock ungdomar som fick lära sig kamelvett och ta sig en ridtur. En trevlig tillställning trots hällregnet som tillslut faktiskt avtog.

RSS 2.0