Förändringar

Eftersom majoriteten av befolkningen ägnar dagarna åt att stressa runt med gamnacke över snuttefilten, eh, förlåt -  mobilen de har i handen, har Blogg.se fått göra en sk Mobilanpassning av bloggarna för att det ska gå snabbt nog att läsa fort fort fort.
Detta innebär med andra ord att det inte finns något utrymme för mig att vara unik och designa min sida bäst jag vill utan här ska man minsann smältas ihop i alla-lika-degeln.
Inget för mig så jag surar en stund men har gjort de anpassningar som gått iallafall.
Det finns dock en fin liten funktion under varje inlägg, ett litet hjärta. Klickar ni på detta gillar ni det jag skrivit. Gillar ni inte det jag skrivit klickar ni på krysset uppe i högra hörnet på skärmen istället. En bra funktion det med.
 
Det kommer också dyka upp en pratbubbla (väldigt fyrkantig för att vara en bubbla) bredvid varje inlägg. Där kan ni lätt lämna små trevliga kommentarer om väder och vind eller annat ni känner att ni behöver dryfta.
 
Känner ni er som jag, estetiskt frustrerad över den tråkiga designen, får ni veva igång stordatorn där hemma, där finner ni den hederliga träpanelsbloggen som jag har snickrat alldeles själv.
 
Kalle i skogen - en random bild helt utan koppling till texten men viktig för att markera vad det är vi sysslar med i den här bloggen egentligen.

Filmtajm!

Här får ni lite larv på morgonkvisten.
 
https://www.youtube.com/watch?v=WjQXQkU8iJI
 
Tänkte att det är bra att ni ser att de lever på riktigt ibland så ni inte tror att jag hittar på allt.

morgonhumör

Chockade Smirnoff svårt i morse när jag helt plötsligt satte på honom en grimma och bad honom komma med på ett träningspass med lite rygghäng.
Det har vi aaaaaldrig gjort förut (drar en stor djup suck och räknar till tio...) 
Smirnoff spottade och väsnades och menade på att en vacker dag kommer jag ta kååååål på honom minsann. (Smirnoffs egna ord).
 
Lika chockad som Smirnoff blev jag när jag efter en stund skulle fiska med mig snälla Kalle ut på en sväng och han helt plötsligt inte vill ha på sig grimma och bar sig minst lika illa åt som Smirre. (Suckar ännu djupare och räknar till tjugofem...)
Fick tillslut med mig Kalle ut på en timmes skön promenad i skogen (där det inte finns grannar med intention att köra ihjäl mina djur) och Kalle lättade upp en smula.
 
Jag funderade en stund på vad som felas med djuren och kom snabbt på svaret: det är ju vårvinter! Samma visa varje år. Griniga, stökiga djur med hormonerna på svaj, trots att de är kastrerade.
Det är bara att bita ihop några veckor till och försöka ducka för spottloskorna så gott det går.
 
Semlon, den ständige följeslagaren håller ordningen

fotojobb i snålblåsten

Kalle har varit fotomodell idag. Fast först var han en fjant som skuttade runt som en yster ponny pga en pappkartong. 
Kul för Kalle - pinsamt för mig.
Jobbet var en förberedelse inför ett tvådagarsgig i slutet av mars. Tyvärr får jag inte berätta vad vi ska hitta på än men återkommer så snart jag kan.
 
Jag led verkligen med personerna som skulle fotas med Kalle därute i stormen. De var ju naturligtvis klädda i sina arbetskläder och de var lite lätt underdimensionerade i den här råa luften.
 

bra och dåligt

Familjen (eller rättare sagt Hussen och Matten) har varit på spa i helgen.
 
Man kan säga att det var tur att vi inte var hemma för annars hade jag nog gjort mig djupt olycklig på en person i grannskapet som i lördags morse var extremt nära att med berått mod köra sin bil, formodligen i ett uttryck av djurhat och kvinnoförakt, rätt in i Smirnoff.
För att inte börja varva här och uttrycka mig olämpligt väljer jag att inte nämna mer om den saken just nu men något måste ju tyvärr göras och till en början får det tyvärr bli så att ingen annan än Aska och jag kommer att lämna hagen då hon är den enda som är så pass kontrollerbar att jag snabbt kan välta ner henne i ett dike om så skulle behövas.
Skulle faktiskt behöva rätt mycket pepp och hepp för att kravla mig upp ur nere-gropen den här gången:(
Som tur är har vi lite kul kamelgigs på G så jag har ju anledning att återkomma här iallafall. 
 
 
 

innan jobbet

Ännu ett av mina berömda recept:
 
LYCKAD MORGON MED SMAK AV HÄST
 
Ingredienser:
 
2 st rätt små hästar
1 hund
1 skog
1 väckarklocka. I detta fall inbyggd i mobilen
 

Gör så här:
 
Ställ larmet på 6. Krama hunden
Ät valfri frukost. Gå ut.
Sadla en häst, låt den andra gå i grimma bredvid.
Rid ut i skogen i ca 50 minuter.
Njut.
 
Ställ nu tillbaks hästarna och hämta hunden.
Använd gärna samma skog men förslagsvis en annan del av den.
Stigar är ej nödvändigt men för bästa upplevelse akta dig för lössnön/fd marängsnön.
Rör dig framåt i valfritt tempo i ca 50 min.
Njut.
 
Smaklig dag och helg!
 
 
 

nu räcker det

Nu får det vara nog med gnäll och gnöl här i bloggen. Ber om ursäkt för mitt bittra uppträdande på sistone.
 
Häromdagen fick jag mig faktiskt ett fniss värt att ta upp.
 
Semlon var med in i kamelhagen och kollade läget när Kalle helt plötsligt kommer joggandes med låg profil och busnäbb. För er som inte vet hur en busnäbb ser ut kan ni tänka er en vanlig kamelmun där kamelen helt plötsligt skjuter ut överläppen (eller lättare sagt överläpparna den är ju tvådelad) 5 centimeter och riktigt spetsar till den längst ut, mycket komisk syn. Detta sker oftast när kamelen är lite spänd eller orolig men det här fallet var det endast pga att det var kamelhyss på gång och Kalle skulle sätta fart på den lille Spitzen.
Semlon blev livrädd och jag såg omedelbart risken med att 700 kg kamel busar till det med 15 kg västgötaspets så jag tog ett bestämt steg mot Kalle, hytte med handen och kommenderade "Bort!" varpå Kalle tvärnitar, glor först förvånat och sen förnärmat på mig och samlar ihop alla läppar för att skicka iväg ett uppbragt "Fräs!".
 
Hela situationen var så komisk för här fick man verkligen se prov på kamelernas integritet. Kalle må vara världens snällaste och klokaste kamel men han tar fasen ingen obefogad skit. Han skulle ju bara helt vänligt leka lite med hunden och då dyker Matten upp och beter sig ohyffsat precis så som Kalle fått lära sig att man inte får göra.
 
Till historien hör också att Semlon självklart tog tillfället i akt att snabbt som attan ställa sig utanför staketet och bjäbba åt Kalle. Jag kunde riktigt höra mellan bjäbb-raderna hur han tjoade "där fick du din stora hårboll, mig tar du aldrig för jag har alltid Matten med mig!"

eländigt

Tvingade ut mig själv, Aska och Smirnoff på en tur igårkväll.
Jag kände mig luddig i huvudet och minst 30 kg tyngre än vanligt men tänkte att det vore väl bra att komma ut lite.
Kan ju säga att klimatet just nu också verkar ha drabbats av någon form av sorg och ludd i huvudet. Det blåste iskallt och hårt från sidan och det låg tjockt med is och där inte inlandsisen brett ut sig befann sig den förbannade marängsnön som sliter på djurens senor och mitt humör.
Vid ett par tillfällen undrade jag faktiskt vad jag gjorde där ute överhuvudtaget och funderar nu starkt på att ta mitt pick och pack och emigrera.
Har dock sansat mig en smula nu och nöjt mig med att spontanboka en flygbiljett istället så nu ska jag bara rådda med hus, hund, häst, kamel, katt och företagsvakt. Nån som känner sig manad?
 
 
 
 

sorg

Mitt älskade lilla Risgryn lämnade oss imorse.
Sov gott lilla Gryn.
Nu drar jag mig tillbaka ett tag och återkommer när livet ljusnar igen.
 
 

Lite trött kanske

Nån som testat att promenera över en maräng nån gång?
Mycket fysiskt ansträngande och inget för er med svagt hjärta (eller benmuskler).
 
Semlon hade lyckan att sväva ovanpå medan jag under 500 oändliga meter konstant brakade igenom skaren och sjönk 5 cm. 
 
Marängsvisch. Ett annat ord för när Semlon far i överljudshastighet över skaren.
Ett annat ord är FAN när samsungskitidiotmobilen publicerar för stora bilder som inte går att ändra i skit bloggplattformen.
 
Japp, jag är på strålande humör ikväll. Hurså?
 

svammel

Jag kan idag konstatera hur mycket det kan hända på fyra långa år.
Den 13/2 2011 hängde jag en filt på Kalles rygg för första gången och vi tränade på att följa mig i grimma. Allt detta under högljudda protester och diverse spott och spe.
 
Idag är Kalle inriden, inkörd och medverkar på de mest galna upptåg som bl a att stå i rusningstrafik mitt i Stockholms city, spela in film i studios och kan utan problem helt lugnt kliva in på vilken fest som helst och mingla socialt med människor ur alla samhällsklasser utan att varken dricka för mycket bål och spy ner golvet eller hamna i dispyt med snobbiga festdeltagare. 
Det är väl mest Matten som står för det sistnämnda i såfall även om hon alltid gör sitt yttersta för att stå ut med dumma kommentarer som "uuuuuu, kameler luktar!" (vilket en välvårdad, kastrerad kamel absolut inte gör) eller "djurplågeriiiiii!!!" (med långt Stockholms-iii) utan att veta någonting om varken kamelen, Matten eller våra omständigheter.
 
Hursomhelst, tillbaks till nuet.
Vägen hemma här på tok för hal för att ta sig ut på med hala kamelmockasiner och jag jobbar som aldrig förr, därav detta okonstruktiva och osammanhängande inlägg.
Nu ska jag strax jobba lite till och idag är det fredagen den 13:e så vad kan gå fel?
 
Liten Kalle med filt 2011

en kväll i ladan

Om man bara slår sig ner mitt ibland djuren och försöker smälta in och bete sig som en naturlig del av inredningen i 1700-tals-ladan kan man efter en stund få sig både ett eller fler fniss.
Det gurglas, knorras, pruttas, gäspas och idisslas så det står härliga till.
 
Kalle hade tröttattack och snodde nästan allt syre med sina 25 jättegäspningar och Smirnoff sov med överläppen upptryckt mot väggen. Lite svårt att bara vara inredning och inte börja garva högt då.
 
 

Måndagmorgon

Say no more...
 
 

goda gärningar

Måndagar och torsdagar är extra viktiga dagar på jobbet för Semlon. Då får vi nämligen våra större leveranser och de körs ut av en mycket trevlig man som ofta har med sig ett par hundgodisar till Semlon.
I måndags var dock besvikelsen stor då ordinarie chaufför var utbytt och godiset således uteblev!
Semlon skällde demonstrativt ut den stackars kvinnan och jag blev tvungen att förklara läget.
När vi kom till jobbet på torsdagen hade vi redan fått leveransen och den innehöll till Semlons stora förtjusning inte bara blommor:
 
 
Det är sånt här som gör att det blir lite roligare i vardagen tycker både Semlon och jag.
Därför uppmanar vi idag alla som just läst detta att gå ut och göra minst en god gärning.
Börjar låta lite klyschigt och slitet, I know, men vad har vi för alternativ? Gå ut och vara otrevliga mot varandra?
För er som inte provat detta med goda gärningar förut kan det t ex vara att ge bort era vantar till en tiggare, betala för en ros i blomsteraffären som tillfaller nästa kund eller för er som inte är så vana än; bara tala om för någon att denne gör ett bra jobb.
 
Själv ska jag göra mitt yttersta för att bara vara en bra människa idag och ska strax åka och ta hand om en begravning (en del av mitt jobb alltså, för er som inte vet).
Efter detta far jag genast hem, slänger av mig pingvinkostymen, hoppar i stallkläderna och rusar ut i snön och kramar en kamel.
 
Man måste ju ha lite balans i tillvaron eller hur?
 

spårigt

Idag ska vi titta närmre på lite spår man kan finna hemma hos mig.
 
1: Plogande Hund
Kolla bogsvallet!
 

2: Skuttande hund med flyg
Skuttande Hunden har just landat.
 

3: Tassande kamel
Sådana här tassar kräver bra halkbekämpning. Djupsnö är däremot inga problem då sulorna flyter ut som snöskor.
 

4: Vildsvin
Tyvärr är mina bilder på de snabba rackarna för dåliga för att publiceras. Svinen skulle bli svinsura.
 
 
 

inte så himla ödmjukt

Som ni säkert noterat skrev jag tidigare idag ett ganska långt inlägg om ödmjukhet.
Smirnoff har inget internet och är inte ens betrodd med en dator där ute i ladan och har således inte läst och förstått mina genomtänkta ord.
Just därför kom han ikväll undan med att skrika fula svordomar och avsluta med att spy ner exakt hela mig. Inte en gång utan mer ihållande under hela träningspasset.
 
Japp. Så är det att vara kamelägare ibland.
 
Vill ändå tillägga att han precis innan dessa känlsoyttringar som vanligt nu för tiden varit med Jessica, Ärtan, mig och Aska på en underbar kvällstur i snön och skött sig bäst av alla.
Tramset uppstod när vi började med det omöjliga - hänga mellan pucklarna. Ett till synes omöjligt uppdrag och livets stora gåta.
 
 Gammal bild men det så här man ser ut innan man slängt in hela sig själv i tvättmaskinen.

måndagstankar

Jag är lite trött och bedrövad på människor just nu. Inget allvarligt, det reder sig men låt mig berätta om något jag har på hjärtat.
 
Det finns människor som tror sig ha fler rättigheter än andra och tar varje tillfälle i akt att näpsa till en medmänniska.
I min familj brukar vi kalla dessa personer för Småpåvar.
 
Småpåvarna står att finna överallt men de häckar företrädesvis i radhusområden och vissa villakvarter.
Det finns olika sorters Småpåvar och på landsbygden uppträder de oftare som markägare, jägare eller bara fritidshusområdets kung.
 
Observera nu här att de flesta markägare, jägare och fritidshusägare jag känner är mycket ödmjuka och fina människor och därmed inte faller under kategorin Småpåvar.
 
Jag skulle nu vilja uttrycka ett par rader till dessa Småpåvar och hoppas att ni på något sätt för ett ögonblick kan öppna upp er och kanske kan se min poäng i resonemanget.
 
Världen är idag en plats fylld av ondska, meningslöst våld och brutala handlingar, det är nog både Småpåven och jag och alla andra införstådda med.
Jag utgår ifrån att ingen av oss vill ha det på det sättet. Därför har jag en idé kring hur eländet kan förminskas.
 
Det är nämligen så att ju värre galningarna beter sig desto ödmjukare måste vi andra vara mot varandra.
Håll ordet ödmjuk i din hand en stund. Vad innebär det för dig och vad skulle hända om du valde det som första kort i din vardag?
Ödmjukhet för mig är att utgå ifrån att den andre inte vill oss illa och istället för att känna oss kränkta stup i kvarten och vråla ut vår frustration och visa att vi minsann har rätt och ska ha plats, inleda varje diskussion med att på ett sansat sätt förklara hur vi känner och varför.
Enkelt? 
Nähäpp, tydligen inte.
 
Låt mig ta ett exempel;
 
Jag rider på en väg/skog/stig. Utgå ifrån att jag inte har trotsat några förbud eller lagar och att jag inte gör någon form av åverkan på marken jag beträder. Det kan t.o.m vara en allmän väg.
Framför mig står en människa som i otrevlig ton talar om för mig att jag inte får vistas på denna plats.
Jag får inte veta varför. Jag ska bara hålla mig därifrån.
Detta är tyvärr ett ganska vanlig scenario i en friluftsryttares liv.
 
Vad är det som gör att den här personen på ett trevligt och ödmjukt sätt inte kan förklara för mig att vi har ett problem här och tillsammans försöker lösa det så bägge parter blir nöjda?
Varför inleda med att vara sur och tråkig?
Ta nu hela situationen till sin spets och se att det är så här krig uppkommer.
Det var ju så vi inte ville ha det?
 
Att argsint argumentera om parkeringsrutor, att sno andras parkeringsrutor, här får du inte ställa din cykel, jag var först, varför har ingen sandat utanför min dörr, jag är missnöjd med min produkt, förbjud alla hundägare, tiggare och genomfart är förbjuuuuden!!!
 
Alltså lugn och fin. Kom ihåg ordet ödmjuk först. Jag vill dig inte illa. Jag blir bara lite taggig när du inte kan tilltala mig på ett civiliserat sätt och tappar då lätt bort mig när faktiskt vill bemöta dig på ett ödmjukt sätt.
 
Så alla Småpåvar. Ska vi prova det här ett tag och se om vi kan förändra världen?
 

kamelmys

Ikväll är det totalmys i ladan då jag ägnat dagen åt att bädda rent åt pojkarna.
 
 

RSS 2.0