en hyllning till katten

Det är kattens dag sa de på Nyhetsmorgon. 
Det hörde samtliga katter här hemma och tog för sig fullt ut och vräkte ut sig över människor och soffbord 
 
 

slutdeppat

Sådär, nu har vi deppat klart här och återkommer när som helst med senaste nytt i kamelvärlden så överge oss inte än.

varning för depp!

Idag var det en riktigt sorglig skitdag som borde raderas ur kalendern.
En fin hästkompis har lämnat sin lilla matte ensam kvar i detta mörkgrå elände och alla vi med djur vet hur den lilla matten har det nu.
 
Sov gott "Kotten" Hotmail
 
 
 
Man brukar ju lite fint säga att ens avlidna djur nu får springa fritt tillsammans men i detta fall önskar vi verkligen att Hotmail slipper träffa Lillebror för då blir det nog väldigt mycket spring där i Trapalanda (hästarnas himmel). Hotmail gillade nämligen INTE kameler, de är skitäckliga.

grått

Idag är det en sån här dag på alla sätt
 
 

frusen kisse

Man vet att det är kyligt inomhus när katten sover ovanpå en med uppburrad ragg på ryggen;
 
 
 
 
 

Helg

Lite varmt för att vara november men jag klagar inte. 
Söndagen kännetecknades nämligen av följande;
 
Kamelhäng
 
 
Grannhäng
 
Bakom Aska i vagnen-häng
 
och i naturen-i-alldeles-för-varm-november-häng
 
 
 
 
 

nedkopplat

Ytterligare en dator har avlidit här hemma och jag har en ny 4gmobil utan nätverk så ni får snällt vänta med bilder och uppdateringar tills i morgon. Bah!

avkopplad

I morgon ska vi ha ett litet kamelgig för en ny granne och dennes vänner.
Avkopplat och skönt så där 50 meter hemifrån. Tyvärr så avkopplat att jag har glömt att anteckna tiden för eventet... 
Pinsamt.
Straffet blir att jag får stå därute i givakt varje hel timme och låtsas som att jag har full koll för jag tänker inte ringa och erkänna min klantighet.

färdigjobbat

Det var ingen lek att få Kalle fin i pälsen inför jobbet idag;
 
 
 
Men det gick tillslut och vi tog oss in till Stockholms City i alldeles för god tid utan en enda bilkö i sikte.
På plats var det som vilket jobb som helst och Kalle stod och hummade på trottoaren och hade det bra.
 
 
Det intressanta började när vi precis skulle packa ihop och åka hem och en av festarrangörerna kom ut på trottoaren och bjöd IN oss på festen.
Vi gick in och ögonmåttade lite dörröppningar och bedömde en liten trappa och sen var det bara att be Kalle att kliva in på fina festen.
 
 
Mitt i minglet hugger det plötsligt till i magen när en jobbig tanke slår mig;
Tänk om Kalle helt plötsligt inte vill gå uppför den lilla trappan i entrén när det är dags att lämna lokalen!
Nerför gick ju bra men har vi någonsin tränat uppför?!
Jag börjar måla upp en bild framför mig hur Kalle och jag går en sån där en-gång-vartannat-år-rond inför 200 gäster där Kalle skränar högt av ovilja och sedan spyr ner mig gul och grön och stinkande och där jag får kämpa med hela min kamelmorsauktoritet i två timmar innan Kalle ens funderar på att sätta en fot på första trappsteget.
Svetten börjar kännas under vinterkläderna, festdeltagarna kommer allt närmre och ska fota och klappa och fråga. Någon frågar om inte kamelen är stressad och jag tittar på Kalle där han står och idisslar och viftar lite med öronen.
-NEJ, vill jag skrika, kamelen är inte särskilt stressad som du ser men DET ÄR JAG!!!
En man kommer fram och vill att vi ska komma längre in i lokalen och jag går ett par meter till men känner nu att all värdefull tid måste prioriteras till det stora trappbråket så jag vänder Kalle och börjar bana mig en väg genom folkvimlet.
Folkvimlet vimlar efter och nu kommer trappan väldigt snabbt emot oss och ........... svisch så är vi uppe och ute på gatan. Folk jublar och fotar och jag ler mot publiken och sväljer en liten panikattack och så åker vi hem.
Och på vägen när allt är lugnt och skönt inser jag att jag aldrig behöver misstro min fina kamelkollega för han kommer alltid att följa mig på de allra mest udda upptåg och bus så länge jag finns där och visar honom vägen.
 

klättring

Som tidigare nämnts har Matten ett visst intresse för naturlig träning och arla morgnar. Det sistnämnda börjar väl nästan bli lite uttjatat här nu men det ju som det är så Matten kommer förmodligen fortsatta tjata om sina morgnar. 
 
Naturlig träning här innebär ofta klättring, uppsuttet, till fots eller med både händer fötter, fingrar och tår.
Det kan också vara armhävningar mot lutande träd (endast Matten som fått in snitsen på det där, kamelerna är helt värdelösa), kliva runt i oländig terräng, hoppa över stockar och stenar, snurra runt träd osv osv.
Alla i familjen har finfina lår och rumpmuskler och är mjuka och sköna i kroppen, utom Hussen som är rörlig som en gatlykta oavsett träning, Han är lite tight i lederna kan man säga. men fin rumpa har även han.
 
Morgonen inleddes med skogstur med Aska och Smirre. Smirre var lite fullblodskamel idag men höll alla tassarna på backen. Bra där Smirnoff.
 
 
 
Sen bar det av uppför för Matten och Semlon. På bilden är Semlon redan uppe och Matten har halvvägs kvar. Kul träningskompis det där.
 
Nu är Matten nytränad och pigg och ska jobba som en iller resten av dagen.
 

mallig kamel

Min duktiga, okaratiga, ickekonfuiga och superlydiga Smirnoff briljerade ikväll. 
Tyvärr var det bara han, Aska och jag ute i mörkret så ingen annan fick se oss skina med våra kunskaper.
Matten är dock en mallgroda ikväll och sitter och myser över framgångarna, alltid något.
 
Förövrigt har vi haft fint besök här i helgen då en utav vinnarna i födelsedagstävlingen var här och hängde lite med kamelas. Trevligt folk, välkomna tillbaka!
 
I veckan stundar lite jobb för Kalle och har vi lite tur så får även Aska snart åka på fint uppdrag.
Såååå; stay tuned!

Hur man knäcker November

"If you can`t beat it - join it"!
 
Jag talar om november. Ni vet, mörker, fukt och råkall kyla.
 
Fast nu kommer ett riktigt hett tips:
KASTA ER RAKT UT I SKITEN OCH FEJSA DET.
Jag lovar att November kommer att blir helt chockad och ba´
 
"-shit här kommer ett gäng galningar helt utan respekt och bara gillar läget, va ere som händer liksom!?
De har värsta mysiga vagnen full me filtar och lyktor och vafan gör de nu... NEEEEEJ, de har en fet jäkla termos med sig också!!! Säg inte att det är...... Faaan då, CHOKLAAAD!!!
Och inte nog med det *kviiiiiid*, de har BAILEYS i dessutom, åneeeeeeejhhhh.....
Happ. Nu blev de varma och mysiga också. Kul. Kanske lika bra att man ger upp ....Wääää"
 
 
 
 

väder igen

Dagens väderrapport:
 
Typ av nederbörd: fjös
Sikt, horisontellt: 100m
Sikt, uppåt: 3m
Djup, lera: 38cm
Djup kamelpäls: 1dm
Längd kamelskägg: 2dm
Är det för varmt ute för en kamel i vinterskrud: ja
 
 
 
 
 
 

morgonrecept

Recept på att se det vackra i en grå novembermorgon:
 
Ingredienser:
 
2 nästan fullstora kameler med mycket päls
1 hund, valfri sort, här använder vi av oss en 3-årig Västgötaspets.
1 skog
 
Gå först ut till kamelena. Krama dem noga och hårt. Doppa sedan näsan i pälsen på dem och dra in doften.
Doften skall vara riklig med en svag touch av varm ull. Njut.
 
Ta dig sedan ut i skogen tillsammans med hunden.
Släpp hunden lös, lämna stigen och gå rakt ut i naturen. Betrakta och begrunda den avancerade konsten din skog bjuder på alldeles gratis, bara för dig och hunden.
Se till att du bearbeter skogen noga. Den ska begrundas, fascineras och promeneras ordentligt innan den är färdig.
 
Ta till sist med dina intryck av morgonen till din arbetsplats och njut resten av dagen. Bjud gärna arbetskamrater och kunder på din goda morgon.
 

krig i skogen

Kolla, en minivarg i skogen!
 
Minivargen tyckte att det var en dålig dag i skogen för militärerna som huserar här ute hade storövning och bombade och smattrade så man knappt hörde vad man tänkte.
 
Annars var det fridfullt och skönt medan de laddade om kanonerna eller fikade eller vad de nu gör därute. Säkert något jätteviktigt för rikets säkerhet eller nåt.
 
 

nattskiftet

Det är inte lätt att få till en bra bild medan man rider och det är kolsvart ute men detta är iallafall min vy om kvällarna:
 
En hårig puckel och ett stort lurvigt kamelhuvud en och en halv meter längre fram.
 
Efter att jag motionerat två kameler, två hästar, en hund och hunnit med att jobba och åka och handla och sedan ta hand om en ridelev var jag ganska nöjd med dagen och jag skulle bara ge pojkarna lite salt innan jag planerade att släpa mig in i stugan.
Men det var inte kamelplanen.
Vad jag i min enfald glömt var att när kamelerna får salt och mineraler uppstår omedelbart ett trängande behov av att suga och gnaga på något. I detta fall den enda oskyddade delen av ladan, på hästsidan. Man kan säga att bävern i dem vaknade till igen efter ett halvår i dvala.
 
Lucky me.
 
Det var bara att sätta igång att sätta upp staketstolp och dra eltråd med tillhörande trix och fix och sedan separera djuren. Två timmar senare vinglade jag tillslut hem och nu sitter jag här och undrar varför det surrar mellan öronen och molar i fötterna.
 
Hursomhelst är nu vinterordningen helt återställd med hästar och kameler där de ska vara, inte där jag drömde om att de eventuellt, kanske, kanske skulle klara av att vara ett par veckor till tills gräset var slut och de ska utfodras separat.

en fråga

Jag fick en fråga i kommentarsfältet som jag tycker är viktig så jag tar den här så ni inte missar något.
Det var en läsare som undrar över kedjegrimmorna vi använder till våra kameler och huruvida de skulle vara obehagliga för djuren.
 
Svar: 
 
Jag har tidigare provat tre andra typer av grimmor.
 
1. Repgrimma. Lös och eländig, dålig passform. Dålig kontroll. Farligt skarp mot kamelernas tunna nosryggar.
 
2. "Vanlig" kamelgrimma i textil. Grimman kostade ca 1500:-, blev jättesmutsig direkt, gick inte att hålla ren och en dag gick den dessutom sönder under en ridtur på vild ungkamel, slutade sådär-bra.
Vi kan väl säga att den ryttaren inte kom tillbaks för fler ridturer.
 
3. Lädergrimma. Snygg och representativ. Var så bred och mjuk och fin i nacken att den ramlade av under turerna. Fick knyta, bygga och fixa vilket blev galet osnyggt och opraktiskt. Ligger nu och möglar i ett hörn.

Idag använder vi turkiska kamelgrimmor som vi upplever som de mest enkla och säkra vi provat.

När kamelas är tunnhåriga brukar jag sätta ditt en kanal i mjukt material runt kedjan bakom öronen. Så här års känner kamelerna dock inte kedjan för pälsen är så tjock. Jag tycker också att det är bra att kedjan är tunn så den inte lägger sig utanpå pälsen och på sätt trillar av.
Kedjan under hakar är löpande och kontrollerande. Används i stort sett aldrig men finns där som säkerthetsåtgärd, som ett bett på en häst ungefär. Perfekt att rassla lite i när Smirre tidigare blev för närgången.

Är vi bland mycket folk har jag ibland den mjuka kanalen på för syns skull då svenskar har en tendens att tro att det mesta vi gör mot djuren är djurplågeri.

Jag försöker tolka folks oro för andras djur som något fint och bra men blir ibland lite trött och ledsen när en del förutsätter att vi går in för att göra våra högt älskade djur illa. Känns lite löjligt att ens skriva det men jag lovar att jag inte utsätter mina djur för någon form av lidande och noga tänker över allt jag gör med dem.

Nu var det säkert inte det frågeställaren menade heller men jag passar på att nämna det ändå om det trots allt skulle finnas några misstanar kring djurens väl och ve här.

Mvh

Grimexperten

 
Egyptisk textilgrimma. 
 
Repgrimma
 
Lädergrimma
 
Turkisk kamelbrottargrimma.
 

morgonturen avklarad

Man måste ju ta tillvara på de få luxen som erbjuds och då är det lämpligast att ge sig ut i skogen precis efter soluppgång. Inte för att vi sett röken av någon sol här på länge men någonstans hålls den väl eftersom det iallafall inte behövs pannlampa.
 
Smirre skötte sig exemplariskt idag och fick följa med Aska och Matten och klättra för då får man så snygga muskler tycker Matten.
 
Det var suddigt i skogen idag. Det var absolut inte Matten som hade skakig mobilkamerahand.
 
Den vita tussen under Smirnoffs haka är Aska. Och hon är fortfarande ingen miniatyrhäst utan en kraftig islandshäst på 1.40.
Sen råkar Smirnoff vara skitstor, därför ser vi andra ut som små minivarelser. Tur att han inte gjort några kopplingar mellan storlek och övertag.
 
 
 

Äntligen hemma!

Så skönt fast lite vemodigt att sommaren är slut nu;)
 
Först tog jag hem pojkarna och efter detta den mobila sadelkammaren.
Yster kom på besök och visade hur en skruvdragare ska hanteras och skruvade upp sadelhängare, selhängare och täckeshängare. Nu är det så fint att vi planerar sadelkammarmingel i 1700-talsladan.
 
När allt detta var gjort passade jag på att köra fast bilen och den berömda sadelkammartransporten/fodertransporten i en halvmeter lera.
Bilen fick jag loss men släpet står där ute i gungflyet som en strandad val.
 
Känns bra att vara hemma och att allt är som det brukar i november.
 
 
Här är pojkarna på hemväg. Notera gärna hur synkroniserade de är i allt de gör.
 
Tittar lite åt vänster.
 
Tittar lite åt höger
 
Kissar lite 
 
Ganska praktiskt för man behöver bara säga åt den ena så gör den andre likadant.

oordning

Det blev ingen ordning här idag.
Man kan mer säga att det var en typ av kaos-in-the-house-dag som inleddes med två liter fritt strömmande mjölk i kylskåpet och sedan fortsatte i den andan.
 
Men vi hann med att gå på husvisning med goda vänner iallafall:
 
 
De verkade rätt sugna på att byta upp sig så vi får väl se om det blir affär.
 
Och eftersom jag är chef har jag gett mig själv ledigt imorgon för att ta hand om Håbollarna då istället.
Hästar och kamelas har då varit åtskilda i två dygn och jag misstänker att det kan bli ett glatt återseende.
 
 

meddelande

Hästarna är hemma och imorgon kommer kamelas.
 
Nu ska här bli ordning!

vilket mörker

Så här mörkt är det klockan halv nio på morgonen. Tror solen tog sovmorgon.
 
 
Tur att det står två kameler där och lyser upp tillvaron då.

saknad

Ladan
 
Minusgrader och snö
 
Elektricitet

inte så gnällig?

Istället för att sura och gnälla och skriva om att jag imorse stod på öronen i en vattenpöl när jag vandrade i den oändliga eländiga hagen och letade efter djuren och att Aska gick med handbromsen i hela ridturen och att jag stressade och ändå kom försent till jobbet (2 minuter! Gräsligt för en tidspessimist som jag) tänkte jag författa några punkter med saker att se fram emot och glädjas över. 
För vem vill låta negativ liksom?
 
  • Ta hem djuren. Även om ladan här hemma är primitiv så är det torrt, tak över huvudet och sadelkammaren är inte inrymd i en hästtransport. Åååh, vad jag längtar. Fattar egentligen inte varför jag inte bara ger upp "sommarbetet" här och nu men jag ska uthärda till helgen.
  • Minusgrader och för att drömma mig bort lite extra; snööö. Jaja, det har självklart sina nackdelar men ack vad jag längtar.
  • Vändningen. Snart blir det inte mörkare och mörkare för varje dag!
  • Elektricitet. Förhoppningsvis ska vi ta ett steg in i 2000-talet och få lite ljus i ladan och slippa krångla med trötta bilbatterier och pannlampor. Känns fortfarande som en utopi och avlägsen dröm men det närmar sig!
 
Sen kom jag väl inte på så mycket mer för tillfället men lovar att återkomma så fort något spännande dyker upp.
Hur har ni djurägare det själva därute i leran och mörkret?
 
Mvh
Inte Så Gnällig Men Lite Less Bara.
 
 
 

nattkamelen


hur man vänder en kväll

Ibland känner jag mig som en riktig i-lands-skurk.
En sån där gnällig jäkel som aldrig är nöjd oavsett vad som än står uppdukat.
Fast när jag kommer på mig själv med de där dumheterna försöker jag alltid skärpa mig och se allt det fantastiska jag har i mitt liv.
 
Ikväll var det väldigt svårt att finna det där vackra och självklara när det var dags att ge sig ut i mörkret men jag kämpade mig ut tillslut.
Självklart hade samtliga kreatur placerat sig längst bort i hagen vilket innebär ca 20 minuters promenad i mörker och kuperad terräng. Lägg där till diverse vattenfyllda fåror och hål, buskar, snår och träd och en och annan hal sten.
Jag känner mig ibland som en sån där äventyrarnisse som släpar sig fram i ödemarken i något okänt land med 75 kilos packning på ryggen, flåsandes på hög höjd utan syre för att finna den där rara lilla örten i en livsfarlig bergsskreva.
Tillslut hittade jag iallafall mina djur därute i ödemarken och väl infångade började den traggliga vandringen tillbaks upp till gården och som tur var hann jag inte så långt förens jag inser att jag fått med mig rätt häst men fel kamel i snöret så det var ju bara att börja om.
 
Tre kamelkisspauser och nån hästbajspaus (det är alltså inte jag som pausar stup i kvarten för att uträtta några behov) börjar vi närma oss grinden och Ärtan har då konstant försökt få med Smirre på lite bus istället för att snällt följa med mig och Aska.
Det vore en lätt överdrift att påstå att humöret var på topp då och jag övervägde starkt att lägga ner allt och gå in och boka en resa långt härifrån istället.
 
Men skam den som ger sig så ut kom vi tillslut, Aska, Smirnoff och jag, och så får vi till en sån där toppentur där allt klickar och alla är skitglada men ändå inte så Kung-Fuiga som vissa av oss tenderar att bli ibland.
En otippat bra kväll på (i)-landet.

Hästhumor

Vid vissa svaga stunder undrar jag ibland varför jag har valt att ha hästar i mitt liv. 
Speciellt när det kommer till hästhumor.
En katt, hund eller kamel kan ju vara otroligt skojig och få den mest deprimerade typen att skina upp men hästar har en alldeles egen typ av humor som jag ibland har lite svårt att uppskatta.
 
Några exempel på hästhumor är följande:
 
1. Välta ut skottkärran och bli skiträdd över förödelsen det orsakar.
 
2. Eller för all del, varför inte hela vattentunnan när vi ändå är i farten.
 
3. Busa runt med polarna i hagen och sparka sönder knäna på varandra bara för att det var en sån dag.
 
4. Eller ge polaren ett par rejäla tjuvnyp i sidan. Gärna när denne står helt oförberedd och mallar upp sig i sitt splitternya 1000-kronorstäcke...
 
5. Du kan inte ta mig.
Skitkul hästlek, uppfunnen, inlärd och utövad av endast hästar. Totalt ouppskattad av hästägaren som står med grimman i handen och lång näsa därute i leran medan hästskrället skenar runt dig i cirklar och apskrattar åt sin egen finurlighet.
 
6. Du kan inte ta mig i skogen.
En ännu roligare variant på föregående tema och även den endast uppskattad av Humorhästen.
Du har klivit av din häst i skogen, eller i värsta fall ramlat av den och för ett ögonblick släppt taget om tygeln. Det är då Humorhästen slår till. Ett par snabba steg och så har den ett litet försprång som du aldrig tar ikapp.
Det är bara att knäppa upp de varma kläderna och följa John - förlåt - Humorhäst.
 
 
Ett exempel på hästägarhumor däremot är när Humorhästen lallat före dig nån kilometer i terrängen och glömmer sig och stannar och betar en stund av det goda gräset.
Det är då du likt en kobra glider upp bakom en gran för att sedan kasta dig handlöst över den släpande tygeln och fånga in den skojfriske lille hästen.
 
Vad hästägaren sedan muttrar och väser till Humorhästen när hästägaren varm och irriterad sätter sig tillrätta i sadeln igen är inget jag tycker är lämpligt att ta upp här i bloggen.
 

fniss

hehehehe. Kolla bilden jag tog för några år sen. Kommer förmodligen aldrig tröttna på den. Den borde faktiskt få nån slags pris;
 

uppochnervända världen

Eller för att citera Shakespeare; "tiden är ur led".
 
I natt åskade det som om det vore i juli och i dag är det tretton grader varmt.
Men det är väl bara att go with the flow liksom så varför inte släppa tillbaka djuren på sommarbetet? Där har de iallafall ligghall så vi håller oss på rätt sida av lagen, även om de inte skulle sätta sin fot där inne så här års. Ligghallar är till för att vistas i när det är hett och mycket insekter.
 
 
Och för att inte förvirra er för mycket kan jag ju förklara att vi har tre hagar.
En vinterhage där hästarna och kamelerna går separerade pga utfodringen och så två enorma sommarhagar där de går tillsammans. 
Den hage de idag flyttat tillbaka till är den vi släpper dem i på våren och som de brukar ha betat ner hyfsat till slutet av augusti men som i år har vuxit upp igen och är illgrön och skön.
Tyvärr finns det en liten nackdel och det är hur tusan jag ska hitta mina djur där ute i mörkret. Fyra hektar i kuperad terräng, det blir en utmaning om kvällarna.

störig katt

-Hej Kvist, vad gör du?
 
....-Kvist?
 
-KVIIIISTEEEN?
 
 
- Hehehe, Kvist, lyssnar du på Alice Cooper nu igen? Du ser lite....Halloweenig ut...
 
 
 
 
-Oj, sa du nåt Matte? Jag lyssnar faktiskt på Alice Cooper. Du stör.
 
 
 
 
 
 


RSS 2.0