tvångs tv

Nu har vi tålmodigt suttit och tvångstittat på SoFo på kanal5-play vareviga vecka för att få se en glimt av vår kamelcelebritet men det enda den där Amish-mannen gör är att släpa runt på diverse getter och nån gammal ko.
Hoppas att det är dags för Kalle att skymta förbi denna söndag så jag slipper tvinga mig att se fler avsnitt.
Tv-inspelning på Skånegatan
 
I helgen blir det häst och kamelmys med picnic i skogen. Pojkarna laddar i ladan. Undrar vad de tänker ta med i sin picnickorg?
Jag gissar på ett kilo morötter och en massa hyss.

stor dag!

Det är en sån där dag igen! En STOR dag. 
Kalle är nämligen för första gången i sitt femåriga kamelliv HELT PARASITFRI!
Det verkar faktiskt som att vi har hittat det rätta medlet och metoden.
Matten firade med att äta två vaniljflätor och tjoa lite på jobbet.

bra dag

Kalle ridmotionerad- check
Aska ridmotionerad- check
Smirnoff promenerad och socialtränad- check
Ärtan körmotionerad-  check
 
Tidsåtgång: 3 timmar
Antal medhjälpare: 1
Antal utflippade hästhyss: 2 (Aska testar Jessica och gör oombedda galoppiruetter men Jessica sitter djupt i sadeln som en cowboy så det blir 1-0 till Jessica) 
Antal utflippade kamelhyss: 0
 
Alltså, jag upprepar:  NOLL.  Ni hörde att Smirnoff var med va?
 
Det tar sig.
 
 
Lite skillnad i mentaliteten på de här två herrarna. Kalle är avkopplad som vanligt medan Smirre tar på sig bistra minen och förbereder sig på det värsta.
 
 
 

körtur

Tog en körpremiärtur med båda hästarna igår. Våren liksom hängde i luften trots att jag mycket väl vet att det inte är dags än. 
Eftersom maratonvagnen är för fin för att ta ut i sörjan och jag inte orkar tvätta den så som den förtjänar efteråt fick Aska dra rockarden istället och lika glad för det var hon. Även Ärtan var lycklig över att få med sin körkompis ut och travade på i bra tempo.
Matten som har jobbat och varit på kurs hela helgen hoppas nu på lite mitt-i-veckan-ledigheter så vi får väl se om det blir lite tid över till mer bus framöver. 

november hela veckan

Det har ju varit lite gnälligt och mulet här på bloggen en tid och det beror som ni säkert förstår på att det varit november i fem långa månader.
November är en skitmånad som skulle raderas ur almanackan och i normala fall överlever man den med vetskapen om att det strax är över.
Så var det tyvärr inte denna "vinter" eftersom november råkade haka upp sig och nu inte går att få stopp på. 
Hursomhelst vill jag bara nämna att det inte krävs mycket för att jag ska pigga på mig och få ny energi.  Några snöflingor på backen och jag är i full gång. Tyvärr är inte djuren det pga min sporadiska ridning i november så vi fick ägna oss åt att försiktigt bygga upp alla förtvinade stackars rumpmuskler i skogen och backarna i kväll.
Skogen var snöig och fluffig och så ljus att det inte ens behövdes pannlampor. Det gör man när det är november ute i vanliga fall så alla var nöjda och glada denna afton.
 

årets sämsta

Igår hade jag stora ambitioner att verkligen motionera hästarna. Tyvärr föll mina idèer platt fall och jag lyckades antagligen få till årets sämsta icke-ridtur. Den var så värdelös att den faktiskt har potential att kvala in som tidernas sämsta.
 
Det började med att jag kom ut alldeles för sent så för att göra processen lite kortare valde jag att ta en enklare liten barbackatur på Aska med Semlon i koppel.
Än så länge allt väl och vi skrittade längs vägen i totalt mörker som vanligt. Jag var ordentligt påpälsad eftersom långsamma barbackaturer tenderar att bli lite kylslagna och det är svårt att få upp nån värme i kroppen i ca 0.00001 km/h, vilken var den farten Aska uttråkat valde att hålla.
Men den hastigheten kom snart att ändras då Aska plötsligt får för sig att det antagligen står 13 vildsvin samt minst två krokodiler och lurar glupskt i ett dike. 
I samma stund som hästrackarn blåser upp sig och exploderar inser jag mitt misstag: jag har glömt att ta på mig ridhjälmen! Rutinerat, verkligen. Jag som är hjälmarnas väktare och förespråkare, vilken idiot.
Jag får mig en kort åktur och Aska lyckas kränga av sig två reflexer i farten men så snart jag sänkt hastigheten till en rimlig nivå hoppar jag av för att rädda mitt oskyddade huvud. Jag tänker inte sitta med skvalpande hjärna i en rullstol och ha tråkigt resten mitt liv även om det innebär att jag får fega ur och låta knashästen vinna.
 
Istället blev det promenad med sur häst hängande och släpande i tygeln två meter bakom i fyra kilometer och dessutom med alldeles för mycket kläder. Sista kilometern fick jag i stort sett dra hem det uttråkade stoet och när jag äntligen kom hem badade jag i svett och jag kan väl erkänna att humöret inte direkt var på topp.
 
Kul med djur nästan jämt faktiskt, man vet aldrig vad som står på agendan.
 
 

åter

Matten har haft det lite intensivt på jobbet igen men de verkar inte gå någon nöd på djuren, de roar sig själva under tiden. Kamelerna passar på att spara på kalorierna, något de är faktiskt är designade för och hästarna som är fulla av för många kalorier lägger sitt krut på att gnaga på förbjudna saker och montera ner staket.
Idag ägnade jag ridturen åt att lura i mig själv att det var vår.
Vaddå? Fåglarna sjöng, jag sjöng, Ärtan fick springa lös i skog och mark så leran sprutade och Aska och jag tog flera sköna galopper utan att bli nerkylda eller dyngsura. Och jag tyckte faktiskt att jag såg solen vid ett tillfälle.
Då kan man ju inbilla sig en massa saker även om de inte är helt sanna...

film igen

Smirnoff, Aska och jag hade ett riktigt lyckat träningspass idag.
Man vet ju aldrig vilken sida den där kamelen har vaknat på men jag har länge tänkt att när de bra träningarna blir fler än de utflippade dum-dagarna är vi på rätt kurs.
Nu kan det eventuellt vara så att det kanske är på det viset nu men jag viskar det lite till er bara så Smirre inte hör för då brakar det väl till ordentligt nästa gång.
Det är svårt att lämna sina gamla identitet bakom sig, även om den är dålig, det är ju allmänt känt men jag lovar att stötta min lille kamel i allt gott han gör
 
För att ta ytterligare ett kliv framåt i min filmkarriär så tänkte jag bjuda på en 25 sekunderssnutt där Smirnoff inte gör något speciellt i era ögon.
I mina ögon är han dock fantastisk då han varken sparkar, sprattlar, hoppar doing doing upp och ner eller tvärar på bredden längs vägen. De filmerna får ni aldrig se eftersom det då inte riktigt är läge att börja fibbla efter en kamera och starta upp den då.
 
 
http://www.youtube.com/watch?v=RrdIdu0EHQQ
 
 

färdigt!

Jag har inte vågat titta in här på några dagar med tanke på där med att ropa hej och hoppa i bäcken eller hur det nu var...
Vi har nämligen ägnat oss åt att avmaska Kalle i dagarna tre. Först gruvade jag mig i en vecka, det krävs tyvärr lite hårda metoder för att utföra denna syssla men tillslut samlade jag ihop en mindre armé på fyra starka medmänniskor och satte fart. Andra dagen klarade vi oss på tre och sista dagen var vi bara två. Nu har jag utverkat en riktigt bra metod och håller på att bygga en avmaskningsplattform för framtida bruk.
Känner mig mycket listig och duktig och dunkar mig själv (och mina medmänniskor) hårt i ryggen.
 
Imorse fick sig Vicki, regerande och förste Kamelavmaskare, en ridtur på Kalle
 
 

dålig matte

Ryktet går bland djuren i ladan och det är lika bra att jag träder fram med mina synder i ljuset med en gång;
 
Ja, jag sket i att åka hem idag och åkte istället helt sonika till Kista Galleria och shoppade loss på rean.
 

Sådär, nu är det sagt.
Kvar stod två långnäbbade hästar och väntade surt på maten (halm är inte mat, bara billig bukfylla/hälsn. Aska) och två snopna kameler som undrade om de blivit övergivna och dumpade för gott.
Trist för dem,
MEN ROLIGT FÖR MIG, haha, för jag förtjänade faktiskt det här. Sådeså.
 
Mvh
Kamelmor med skitdåligt samvete

faror i mörkret

Kalle tycker att det är superäckligt när det står 20 hjortar och lurar på honom på ridturen i mörkret men sköter sig som vanligt exemplariskt.
 
Det verkar endast vara ett fåtal saker som kan skrämma Kalle;
 
 
1. barn som rusar upp bakifrån och skriker och försöker flyga med hjälp av vinterjackorna.
 
2. den blå skottkärran. Fast jag tror egentligen att det där bara är spel för galleriet, sanningen är nog snarare att han är rädd för att behöva hjälpa till med mockningen.
 

detta väder

Mäh alltså, vad är det för tragisk Londondimma som lägrat sig över oss? Var är min fina snö?
Till och med kamelerna stannar inne idag.
 
Fast ikväll ska Kalle ridas i mörker och dimma, fördelen är att man inte behöver lägga nån större ansträngning på att vara snygg, ingen ser oss därute iallafall.
 
 
 
 
 
 
 
 

mörkerövningar

Ikväll var Smirnoff den Trevlige Herr Smirnoff. Man vet aldrig vem han kommer att dyka upp som men det förekom inga bockar, sparkar, eller annat Smirnoff-relaterat tjafs. Smirre följde med mig och Aska som handkamel med reflexvästar runt pucklarna och vi tränade biltrafik i mörkret vilket jag får säga var ett framgångsrikt träningspass.
 
Duktiga Smirre, idag gjorde han mig verkligen glad!

världens längsta inlägg

Vi kommit till en historisk punkt i den här bloggen. Jag ska nämligen bjuda på hemmagjord film som jag filmat alldeles själv. Det innebär att man även får höra en massa löjliga kommentarer som t ex "kolla pungen!" och "han flyyyyyr!!" och att kvaliteten lämnar en aningen mer att önska men ni får faktiskt ge mig en chans här va, detta är ju världshistoriskt.
 
Först vill jag dock berätta lite om vad kamelbrottning är egentligen för att inga missuppfattningar ska uppstå. Har ni sedan ytterligare frågor är ni välkomna att ställa dem i kommentarsfältet.
 
Det hela handlar om en uråldrig tradition där två könsmogna hannar under ett par minuter gör en kraftmätning där de pressar sina halsar mot varandra. Den starkare kamelen kommer tillslut att trycka ner den andre kamelens hals mot marken och då rusar det in ett gäng turkar och skiljer de båda djuren åt.
Årstiden för denna årliga turnering är ca november-februari då honorna är brunstiga och superheta.
Reglerna säger att varje kamel endast får brottas en gång per dag och max i tio minuter.
Det förekommer inga bett, sparkar, hårda sammandrabbningar, skrik eller annan hets mellan kamelerna utan de ägnar sig som sagt endast åt att pressa ner varandra med sin långa hals.
 
Djurhållningen är mycket god, alla (drygt 130st på denna festival) kameler är dyra avelshingstar som ägarna självklart är mycket rädda om.
På tävlingsplatsen är stämningen på topp, det här är en familjefest för folk i alla åldrar men ytterst få turister.
Så få faktiskt att det var lite av en sensation att ett par bleka svenskar dök upp för att göra studiebesök så jag lyckades hamna i nationell Turkisk television med den blygsamma tittarsiffran 80 miljoner tittare...
 
Kamelerna är avkopplade och står trots att de är hingstar snällt bredvid varandra och väntar på sin tur
 
En del är mer avkopplade än andra och tar sig en tupplur
 
Och någon har åkt öppet lastbilsflak och då vill man ju inte bli kall om öronen
 
Jag vill också poängtera att mössorna de har på munnen inte är munkorgar som ska förhindra nåt bitandes utan ett skydd mot ett herrans dreglande från de sugna kamelhingstarna. Mitt ibland dem har man nämligen ställt ut ett litet brunstigt sto...
För er som är lite extra insatta och intresserade av kameler kan jag upplysa om att typen av kameler i Turkiet förmodligen är en sk F1-hybrid. Dvs en korsning mellan den tvåpuckliga baktriska kameler och den enpuckliga dromedaren. En lyckad korsning som visats sig mycket härdig och framförallt lugn och behaglig.
 
Men NU: filmtajm!
 
Transport och avlastning
 
Finfin stämning
 
Ekipagen visar upp sig 
 
Brottningen kommer igång
 

hemma

Nu är vi hemma igen och kamelpojkarna firade med att röja loss i glädjefnatt i hagen när de fick syn på oss. Hästarna nöjde sig med att hälsa oss välkomna med ett litet lågmält gnägg och ett höhöhöhö.
Trevligt det med.
Semlon i sin tur blev vild och galen och uttryckte sig väl ungefär precis så som en lycklig hund som trott att han var bortglömd och ratad av flocken för alltid brukar göra. Ett hängivet slickande i öronen med tillhörande glädjetjut och ett allmänt fnattande runt en och på en var har hans sätt att säga "välkommen hem nu lämnar ni mig ta mig tusan inte fler gånger jag ääääälskar er och vill leva och dö med er och tjäna er och pussa era öron och fladdra runt era fötter så ni stupar och då ska jag hoppa på era ryggar och dra er i öronen och visa hur fina ni är och hur mycket ni tycker om att ha en hund som jag! !!!"
 
Typ så.
 
Och så katterrorn.
Tre myssugna katter klampar omkring i sängen och uttrycker sin ömhet genom att hålla en vaken med diverse trix och fix. En ska prompt in och ut under täcket för att ligga och kloa mig i hakan. En annan bäddar i Hussens huvudkudde och spinner så högljutt att hela sängen vibrerar och den tredje envisas med att ligga på benen på så man verkligen ligger fast som i ett skruvstäd. 
Den fjärde kattrackarn är inte som andra barn, han bäddar ner sig i diskhon i väntan på att nån ska vrida på kranen och bjuda på lite roliga vattenlekar.
 
Nu ska jag samla ihop mina tankar och upplevelser kring vår resa och återkommer så snart jag kan med fina bilder på intressanta och STORA kameler.

RSS 2.0