en mörk syn

Vad skulle du säga om du möttes av den här synen en mörk oktoberkväll?
 
Nu är ju detta en del av min vardag så här års och jag vet ju vad som lurar därute i mörkret så jag blir inte särskilt chockad men tittar jag på bilderna rent objektivt får jag erkänna att jag kanske skulle studsat till en smula.
 
Dagens ordspråk blir därmed följande: 
Utan pannlampa kommer du inte långt i livet. Åtminstone inte i mörker.

Obs! Ni är fria att sno citatet, det är mitt eget och är mycket användbart.

saker som inte måste göras

Det finns faktiskt en ganska stor nackdel med att ge sig ut till (o)djuren i dagsljus har jag märkt och det är att man så tydligt ser förfallet.
Pojkarna har någon märklig kamelritual där de först käkar ett par deciliter salt för att sen ställa sig och suga och gnaga på väggarna. Väggarna i sin tur är inte bara söndersugna och nergnagda, de är också fulla av diverse medikamenter som Kalle fräste ur i sig i somras.
 
Vidare kan jag ju i vanlig ordning beklaga mig lite över leran. Där tycker jag inte att jag behöver säga så mycket mer, jag har ju tidigare om åren omnämnt detta ovälkomna fenomen som intar mina marker varje höst.
 
 
Ytterligare ting man kan passa på att förfasa sig över är ett omkullfallet träd som ligger och tittar uppfodrande på mig, ett par gamla hästtransporter som håller på att återgå till naturen och lite andra småfixsommåstegörasidagsljus-grejer.
 
Men vad gör jag då stället?
Ja, inte ser ni mig stå och skrubba ladan när solen skiner.
Jag tar mig en tur i naturen istället. Mycket konstruktivare tycker Kalle och jag.
 

morgonbus

Matten känner sig lite sliten och mattens snälla pappa jobbar förmiddag så hon kan rehabilitera sig i dagsljus med fyrfotingarna.
 
Semlon uppskattar de långa morgonvandringarna och försöker bli ett med naturen:
 
Aska tycker också att det är lite busigt att bege sig ut i ljuset och efter natt instängd i ladan finns det mycket energi att ta av.
Som tur är smittar det av sig på den slitna matten så hon blir nästan lika pigg hon med och skuttar iväg till jobbet med massor av inspiration.

höstmys

Misstänker att det är ungefär lika blött och mysigt oavsett var man befinner sig i det här landet idag.
Vi bejakade myset genom att först shoppa loss lite i hästsportsbutiken Börjes som så lämpligt slagit upp dörrarna alldeles för nära min dörr...
Sen kämpade jag en stund i leran och mörkret vilket faktiskt inte gör mig så mycket då jag anser det vara någon form av livslott. Förmodligen var jag en högfärdig och lat slottsfru i mitt förra liv som aldrig lyfte ett finger och ska således nu lära mig hur det är att kräla i gyttjan och släpa mat och vatten åt andra som mest står och har det bra.
Men som sagt, det är ett kärt besvär och nu står samtliga hårbollar i ladan och torkar och käkar alldeles för mycket hö.

skogshäng

Med risk för att låta lite tjatig kan jag summera helgen med att vi ridit Kalle i skogen, Aska har varit på bustur och flugit i pass och Ärtan har blivit körd både lördag och söndag.
Låter våra helger enformiga? Kanske, men så ser livet ut på farmen och alla djuren, inklusive mig själv, gillar ju att hänga tillsammans i naturen.
 

skogstur

Aska och jag tog en sväng i skogen igår eftermiddag. Fröken var pigg och kändes fin i kropp och själ så vi höll ett bra tempo och beslutade oss därför för en liten galopp på en av skogsstigarna. Sånt kan man göra med sin kloka gamla häst eftersom hon (nästan) alltid gör sitt yttersta för att jag ska få en så behaglig ridtur som möjligt däruppe på ryggen. Döm därför av min förvåning när den 18 åriga damen helt plötsligt växlar till flygande pass och viker av stigen rätt in bland träden i full kareta!
Nu tog det inte lång stund förens tant kom på sitt lilla tilltag och fick hejd på sig och jag skulle precis ta en diskussion kring konsekvenser av att rusa in bland stenar och träd när jag tittar upp och får syn på en ganska butter Mamma Älg med sina inte så små telningar vid sidan.
Tur att tant Aska har lite koll i skogen för det har ju uppenbarligen inte jag för helt plötsligt var det mörkt ute också så det var bara att lämna över navigeringen till min kloka häst istället.
 

trix och fix

För något år sen valde jag bort halmen i ladan och ströar nu mer med torv. Dyrare och omysigare men ack så enkelt att hålla pälsen fin på pojkarna.
Likt förbaskat lyckas de gnugga in diverse timotej med tillhörande strån, kardborrar SOM INTE ENS FINNS I HAGEN (?), mossa och lite mera hö i pälsen. Allt för att hålla Matten sysselsatt såklart.
 
 
 

äckligare te?

Alltså, hur sjutton ska man ta sig ur soffan på morgonen så här års när det är så varmt, mysigt, gulligt och gott te?
 
Lösningen måste vara att öppna altandörren på vid gavel och låta kylan svepa in, ropa MAAAT/VEM KOMMER/SKA VI GÅ UT?! så hunden blir galen och köpa en äckligare tesort.
 
Alternativt kan man prova att krama Hussen lite för då studsar Kärlekspolisen Semlon upp med ett vrål och ska genast sätta P för eventuella vidare kärlekshandlingar.
 

tre år har gått

Kalle för 3 år sen:
Jag minns att jag tyckte han var så stor men tre år senare och några decimeter större åt alla håll inser jag att så kanske icke var fallet.
 
 
Det har ju hunnit hända en del på tre år. En del tråkigheter naturligtvis men helt klart mest framgångar och glädjeämnen.
Men en sak är iallafall helt säker, har man två kameler i sitt liv blir det aldrig långtråkigt.
 

grattis...

...bloggen, som fyller tre år idag!

En trevlig skyltning

Om jag blev tvingad att arbeta i en mattaffär skulle det definitivt vara den här:
Då skulle jag ställa en kamel utanför och bli The Mattförsäljare of the year.
 

onödigt

Määääääh, vad är detta?
 

minusgrader

Ridbanan var stelfrusen så någon ridtur där blev det ju inte utan vi höll oss på hemmaplan istället där Smirre fick sig ett intressant pass.
Det gick lite vilt till idag och en och annan spottloska flög i luften och även på Carins mössa men det bjuder vi på och rent generellt var det ett givande pass som lett oss framåt.

ett Lycka till kanske?

Nu åker vi till ridbanan med Smirnoff. Vad som händer där är en ännu en oskriven historia men jag återkommer naturligtvis om jag har kroppen i behåll.

lördagkväll

Här vilar helgfriden!
Hussen sover Törnrosasömn med en enorm katt i knät. Förmodligen är Hussens ben helt bortdomnade nu så det kan bli riktigt kul när han reser sig.
 
Sen är ju frågan om det var den utslagne hunden under bordet eller den däckade katten ovanpå bordet som pimplade i sig allt gott i glasen.
 
Hursomhelst sover de gott iallafall för det är väl det lördagkvällar är till för?

en återblick

Nåååå? Saknar ni den gamla designen eller kan vi köra på den här ett tag?
 
Kände iallafall att det kunde vara kul att liva upp tillvaron i den nya bloggen med en liten tillbakablick på en väldigt udda individ som tidigare huserade här:
Lillebror. Jag undrar ofta vad det hade blivit av honom om han funnits med oss idag.
 

Välkommen De Andra Djuren!

Efter lite pepp och övervägande har jag beslutat mig för att ge bloggandet en chans till men med vissa förändringar. 
Som en del kanske noterat har jag ju en annan blogg som heter http://kamelaventyret.blogg.se/deandradjuren men från och med nu kommer lustigkurrarna i den lite åtsidosatta bloggen få husera här tillsammans med kamelerna. Hoppas de kan samsas bra här.
 
Jag tänkte börja med att berätta att det ibland uppstår vissa komplikationer när man ska lasta sin kamel. Det känns liksom lite trångt när två andra individer ska hjälpa till att lasta, eller vad de nu gör...
 
 
Det tar ca en halv minut efter att man öppnat luckan tills Ärtan står där inne och ska föregå med gott exempel.
Så kan det bli när lastträningen går som den ska i unga år. Å andra sidan är inte Ärta-pärta som alla andra barn. Hon är mer mitt lilla drakyngel som alltid har något finurligt på agendan.
 
 

Smirre på G

Murre-Sprätt var iväg på kneg idag. En lyckad tillställning på en konferensanläggning inte långt hemifrån, Med andra ord ett helt lagom nybörjarjobb för en icke så erfaren kamel som Smirnoff.
 
Slottskamel.
 
Lunchpaus på jobbet måste man ha. Det måste vara en positiv uppevelse att åka iväg på arbete, speciellt för en nyanställd som Smirre. Man vill ju inte att han ringer och sjukar sig andra veckan eller helt plötsligt känner sig uitbränd och insprungen i väggen.
 
Smirnoff har verkligen tagit sig och utveckats mycket den senaste tiden och det känns som att om han fortsätter på det spåret kommer han snart att bli en minst lika trevlig kollega som Kalle.

skärpning?

Jag har den senaste tiden gått och vankat av och an och dragit i mitt hår och suckat och stönat och velat hit och dit.
Eller inte.
 
Men jag har faktiskt känt mig lite vankelmodig kring mitt bloggande på sistone.
För vem bloggar jag och till vilken nytta? Det är svårt att vara innovativ och inspirerad i bild och text varje dag i flera år och man skriver ju lite i blindo. Vem läser och vad uppskattas?
Dessutom verkar bloggkonsten vara en utdöende art och de flesta verkar inte orka göra sig besväret att skriva in något annat än Facebook i sökfältet och där kan ni fetglömma att ni någonsin hittar mig.
Vi får se vad som händer, jag ska ta mig en funderare ihop med kamelas och återkommer med vårt beslut.

dagarna som gått

Det är höst och hela gänget har flyttat hem. Dagarna går och vi pysslar på som vanligt, nåt jobb i veckan och träning och motion av pojkarna så ofta jag kan och hinner.
Jag har minsann varit duktig och målat klart ladan. Nu ska det bara upp ett skyddsräcke, en vallgrav och ett viltstängsel så bävrarna som huserar i hagen inte kommer åt den den falugoda rödfärgen.
 
Kalle gillar höst.
 
Försäkringsbolaget IF försäkrar inga kameler (ännu) men de kom på besök iallafall.
En mycket trevlig eftermiddag!
Kamelmor tar sig en söndagstur.
 
Och kamelhussen tar med Smirre på promenad.
 
Såhär kan det väl vara i vår hage resten av året? Snälla?

titta, en älg! Eller..?

Om man tar en morgonpromenad i min skog där stigen på ett ställe går utmed ett stängsel kan man få syn på en sån här:
En helt vanlig syn om man är jag eller min granne men ibland funderar jag på vad en vanlig svampplockare som förirrat sig ut i djupa skogen skulle tänka.
 

reflexdax

Igårkväll tog Carin och jag en ridtur i mörker och kyla.
Kalle har varit lite spänd de senaste gångerna vilket kan ha berott på att jag ridit ut på honom helt ensam och att grannen haft sin årliga tok-brasa med tillhörande explosioner och Fukushimarökmoln.
Men denna afton var han lugn och trygg trots stora fluffiga reflexer på benen, pannlampor och gula självlysande reflexvästar.
Tyvärr blir det inga vidare bilder den tiden på dygnet så ni får ge er till tåls till helgen då min intention är att agera i dagsljus.

morgonmys

Hängde lite med pojkarna. Smirre och jag tog en promenad och provade nya grimmor sen hade vi bara lite avslappnat kamelmys alla tre i solskenet.
I ett garage i en liten byhåla högt uppe i bergen i södra Turkiet hittade vi den här typen av grimma och nu måste de bara anpassas och försvenskas lite så blir de nog riktigt bra,
 
Morrhår fast det borde nog heta gurgel eller fräshår på kameler för de morrar inte så mycket.
 
Det är alltid intressant när nån stoppar ner huvudet i en hink, det kan ju finnas något ätbart där. Måste kollas! 
 

RSS 2.0