våryster kamel

Resultatet av dagens träningspass är:
 
  • Nerspydda kläder
  • Svullen öm fot
  • En nöjd och glad matte
  • Fast med svullen fot då
  • Men nöjd ändå
Smirre kungjorde tydligt att det definitivt inte var aktuellt för honom att bli uppbunden och borstad och snodde runt trädet som en iller för att undkomma mig och min blå borste
Men skam den som ger sig och snart stod han där och muttrade fula saker medan jag sakta borstade båda sidorna och ända uppe på pucklarna, så högt jag nådde då.
Efter detta följde Smirnoff med Aska och mig på ridtur.
Vi trafiktränade och hälsade på de stora pojkarna uppe på crossbanan och så kikade vi på en vårbrasa.
På hemvägen var Smirre så lättad över att ha överlevt allt detta och när vi dessutom skulle göra nåt så kul som att springa sista biten kunde han inte hålla sig från att göra några glädjeskutt.
Problemet som uppstår när en jättekamel som Smirnoff tar ett skutt är bara att hans superlabbar har en fruktansvärd kraft och når rätt högt, ungefär ganska exakt där min ena fot dinglar i stigbygeln...
Min första tanke när sånt här händer är alltid: "shit! Nu blir det dyrt!" (egen företagare) men jag konstaterade snabbt att alla tår rörde sig på kommando och red glatt hem med min svullnande fot.
Den skyldige glädjeskuttaren.
 

29 mars 2013

Lika bra jag skriver datumet i rubriken för nu var det en sån där fantastisk milstolpe i vårt kamelliv igen.
Memo och jag hade planerat en ridtur på Kalle och Aska idag så jag hämtade honom vid tåget på förmiddagen och jag hade då även tänkt att föreslå att vi kanske skulle försöka oss på en liten uppsittning på Smirnoff.
Som tur är verkar killen vara synsk på nåt sätt för jag hann inte öppna munnen förens han kläckte ur sig att detta nog var rätt dag för lite Smirreridning!
Men först fick Smirre följa med oss ut på tur så han skulle bli varm i kläderna och lite avslappnad.
Solen sken och flugorna surrade... eller vänta här nu...neeej, solen sken och det var svinkallt ska det stå.
Kalle var en underbar ridkamel och vi turades om att rida honom. Han har verkligen gått från att vara en trevlig kamel till en superkamel på sistone.
Skön vy från en skön utsiktsplats högt uppe på Kalle.
Framför oss rider Memo på Aska och Smirnoff tassar bredvid, inte helt belåten med att vi just bytt ryttare och han nu ska följa med Memo istället för trygga matte.
 
Väl hemma bad jag Smirre lägga sig ner och Memo satte sig på hans ena sida så han snabbt kunde hoppa av lite snyggt om det skulle behövas. Jag var faktiskt riktigt ridsugen själv men vi väljer precis som med Kalle att låta nån hållbar person sitta på medans jag är kamelens trygga vana person på marken som han får ta stöd av.
Smirre knotade och dreglade lite men verkade mer förnärmad än stressad så han fick resa sig och så gick vi!
Allt funkade som vi tänkt och jag är så där bubbligt glad och nöjd som man bara är när ens djur fattat hur man tänkt och menat och bara hänger på.
Smirnoff-snart en ridkamel.
 
 

morgonkamel

Kalle kikar in i kameran och undrar när det blir frukost.
 

soldyrkare

Vårsolen värmer och pojkarna gillar att sola sig om dagarna men släpper inte mycket päls ännu. Tur är väl det när det fortfarande är 10 minusgrader om nätterna.
Kikar man på bilder från den här tiden förra året kan man se att Kalle dels hade mycket mindre päls eftersom det var en mildare vinter och att den även börjat släppa tidigare. 
Mysigt för mig som får ha kvar mina fluff-kameler ett tag till!
 

godkväll i stugan

Denna afton haver jag motionerat ett stycke hund, tvenne hästar och ett stycke kameldjur.
Av alla dessa kreatur var det kameldjuret som skötte sig bäst, vad sägs om det va!
Smirre märktes knappt där han tassade på bredvid Aska och han var så majestätisk när han gled ut på de öppna fälten med oss i månskenet.

lite läsning i bloggtorkan

Det är ganska lugnt och stilla på kamelfronten just nu. Det trillar in ett och annat jobb men de ligger en bit bort i tiden och eftersom det är blankis med pudersnö ovanpå vågar jag inte ta ut nån glidig kamel med risk för benbrott och senskador.
Men för er som bloggtörstar kan jag ju tipsa om att kika in i den andra bloggen och se vad som händer:
 
http://kamelaventyret.blogg.se/deandradjuren/
 
och fråga inte varför det inte är en klickbar länk, varför skulle något sånt fungera liksom?
 

snabba ryck

Helt otroligt vad arbetssugna de är på laboratoriet jag skickar träckproverna till, kanske vissa borde åka dit och göra ett studiebesök i arbetsmoral.
Klockan 17.55 i tisdags postade vi bajspåsen och under eftermiddagen på onsdagen fick vi reslultatet. Det gick alltså mindre än 24 timmar mellan, fantastiskt!
Dessutom var Smirnoff parasitfri han med och kamelmor är mycket nöjd.

hönsnät och grus

När vi hade besök från Svenska djurhälsovården i slutet av sommaren konstaterade det nöjt att våra kameler inte gnagde nåt på träden.
Tyvärr måste de båda kamelherrarna stått med grytlock till öron och snappat upp just "gnaga på träden" för en vecka senare gick de fram som två bävrar och malde ner vartenda litet ungträd i sin närhet.
Så för att skydda våra fina askar gör vi så här:
Och Kalle inspekterar nyfiket vad som är i görningen och tar ett smakprov på gruset.

Inga vantar

Fantastiskt väder för att vara istid må jag säga, jag red en stund utan vantar och det var ju en annorlunda upplevelse, kan inte minnas när jag gjorde det sist. Märkligt vad man kan glädjas och förundras över.
Smirre följde med, bärandes på sina vattendunkar som vanligt och gjorde inte mycket väsen av sig. 
Han knotar lite när de ska av och på men sedan verkar de inte bekomma honom.
När vi hade fikapaus i skogen, högt uppe på ett berg, tyckte han nog att det var lite förnedrande att han helt plötsligt skulle stå uppbunden alldeles ensam med hästarna. Vilket nerköp! Smirre som är van vid att alltid ha mig vid sin sida men nu valde jag att placera mig med de andra människorna och den där himla hunden. Bah!
Söndagsgänget
 
Dagens aaaawwwww var när Smirre och Aska gosade en stund i solskenet:
 
Och dagens fniss, som jag tyvärr ej lyckades föreviga på bild var när Smirnoff skulle hjälpa Johan att fylla på de goda mineralerna i ladan och Johan var lite för långsam och fick en spottloska i nyllet som straff.

Stora stunder

Den här bilden togs bara ett par dagar efter Kalle och Lillebror hade anlänt till oss.
Jag minns hur mäktigt det var att stå bredvid Kalle och hur glad jag var att han ville göra mig den äran.
Inget speciellt med denna bild kan man ju tycka men det är faktiskt första gången Kalle "går i koppel", vilket var en stor lycka för mig.
Och här lämnar vi kamelhagen för första gången!
Vi åker på vår första tripp, ett besök i goda vänners stall. Ridbanan hade skönt underlag sa Kalle och rullade sig grundligt i gummifliset och såg ut som ett kaserat bildäck i en vecka efteråt.
Vårt första besök på Näsby Slott, Kalle var otroligt duktig och tyckte nog det var lika spännande som jag.
Vi börjar hänga på honom och Lillebror hjälper till.
Det blev några besök i ridhuset och så var Kalle inriden!
 
 
 

poesihörnan

Det är den fjortonde mars 2013 och istiden har nått oss tillslut.
Det köldknäpper i träden och från Mälarens bottenfrusna djup hörs isarnas dova sång i moll.
Jordarna ligger inbäddade i ett blankt istäcke med en förädisk hinna av pudersnö som invaggar till en falsk förhoppning om fast underlag i denna annars så stelnade värld.
Likt rymdfarare i överdimensionerade dräkter rör vi oss sakta och så energibesparande vi kan ut till våra kreatur för att utfodra dem med de grödor naturen gav oss i fjol.
Innan vintern hade oss i sitt grepp. Innan isarna lade sig över sjö och mark. Innan kölden tog oss med i en svepande era av oändliga gnistrande kristalldagar där endast ljuset når oss men ej mera värmen.
Vi hukar oss under denna övermäktiga torra kyla som smyger in sin kalla hand under håret i nacken. Hon som tar oss kring vår bara handled och frågar oss hur mycket mer vi behöver utstå för att ropa ut henne till härskare och segrare.
Fru Vinter.
Och vi hukar och stretar, vi tåras och spricker likt barkisen på stigen. Vi kvider och stapplar, vi arma folk, men ingen vill ge henne äran. så vi sträcker oss stolt för vi väntar någon mycket större och mäktigare,
någon som rör oss i djupet av våra stelfrusna själar och som tinar våra sinnen.
Någon som lossar vår hårt knutna sjal och lurar oss att ta av oss om huvudet.
Någon som smeker vår rosenkalla kind med öm hand och torkar våra tårade ögon.
Vi har inte sett henne ännu men hon viskar till oss och vi anar ur ögonvrån hur hon likt en älva smyger kring den röda ladugårdsväggen. Hon finns där ute, stllsamt, ödmjukt väntande.
Det är Fru Vinters ystra dotter med det ljusgröna böljande håret, Fröken Vår.

Frukostdags

Pojkarna på ingång
Kalle är så sugen så han nästan smäller av.
Hur kan det ta matte så lång tid att hälla upp några skopor mat?
Mumsande kameler.

iskallt och kolsvart

Trots lite fjanterier vid infångning och grimpåklädning var Smirnoff en mycket duktig kamel ikväll.
Han bar stolt sina vattendunkar och tassade på så fint bakom Askas breda bak. Han lägger sig när man ber honom  och ylar inte längre ut sin frustration utan bjäbbar och kvackar mer som en liten anka.
Smirre var mörkrädd denna afton och det kan man ana sig till då han gärna smyger upp precis bredvid och gärna vill krypa upp i sadeln hos mig och kura ihop sig. Lite trångt då så lille Smirre får vara modig kamel och hålla sig på marken.
Allt väl om än några förfrusna tår och fingrar men vad gör väl det när träningen går så bra!
 

Racingkamel?

Jag börjar ana en klockren karriär för Smirre. Duger han inte till eventkamel eller någonting annat kommer han göra sig ypperligt som racekamel, för jisses vad det gick undan idag!
Smirre var lite spänd när vi hängde på dunkarna han numera alltid bär omkring på men efter några försök låg han alldeles stilla så vi kunde spänna fast dem.
Marktruppen bestod av Johan och Semlon och beridare och kamelförare var jag. Turen gick som vanligt ut på det oändliga militärområdet där snön gnistrade och solen värmde.
Då och då stannade vi för att jobba lite med Smirnoff. I början undslapp han sig lite bjäbb men det tog sig och på slutet la han sig helt lugnt bredvid mig och Aska utan att lämna in några klagomål.
När vi efter två timmars lunkande i snön började närma oss hemmet kände jag hur det började glöda under sulorna på djuren och jag kunde inte motstå frestelsen att låta dem öka takten över den sista åkern. Aska la i en högre växel och Smirre likaså och jag lät båda djuren sträcka ut i en fantastisk galopp/pass. 
Alla tre, Aska, Smirnoff och jag var en enda stor massa som tillsammans flöt ut över vidderna och ögonen tårades av farten och lyssnade man riktigt noga kunde man höra hur djuren ropade till mig och varandra "-tjohooooo, vad livet leker idag, kom igen matte, nu ökar vi!"
Efteråt, när vi stod och väntade in Johan och Semlon kunde jag inte låta bli att skratta rakt ut av lycka, tänk om någon sett oss, det måste varit en helt obeskrivlig syn.
Ett glatt och galet gäng
Jag som kameljockey?
 

här och nu

Jaha, här på bilden sitter jag och väntar på att showen ska börja.
Just nu väntar jag mest på att isen ska försvinna, att Smirre ska mogna lite, att jobben ska börja drälla in, att få klä av mig några lager jackor, att få en lång och skön semester, att få ge sig ut på den där långturen, att...
 
Eller varför inte bara leva i nuet och konstatera att vi har ett kanonbra liv ihop med våra fina djur?

ett helt vanligt träningspass

Vår vän från Egyptien kallar Smirnoff för The camel with two faces.
Det innebär att han ena dagen är en mysig fluffkamel med goda intentioner för att dagen därpå bete sig som ett riktigt praktkamelarschle. 
Ursäkta språket men idag var det ingen lek att tas med den kamelen.
Men vis av erfarenhet vet vi ju att även den mest envisa kamel kan bli en riktigt fin och väluppfostrad vän så vi viker upp kragen och drar på oss blåstället för ännu ett träningspass imorgon och hoppas på en trevlig spyfri helg.
 

Inget äckel i träcket

Kalles träckprov visade att han är alldeles parasitfri!
Nu är matte nöjd och glad och ska bara försöka smyga mig upp bakom Smirnoff och sno åt mig några småpruttar där med.

en onsdagskväll

Kvällens träningspass gällde Smirre.
Smirre är ju en ängslig själ så därför måste vi träna på saker som kan vara lite otäcka, t ex att lämna Kalle och stå uppbunden alldeles själv och att bli petad på och rörd vid.
Han har dessutom följt med mig och Aska in i mörka trollskogen endast i skenet av min pannlampa och vi har travat på grusvägarna på hemvägen.
Allt har flutit på så enkelt att jag knappt märkt att jag haft 700 kilo kamel i ett snöre bredvid mig. 
Väl hemma i ladan njöt pojkarna av varandras sällskap över en delikat middag bestående av en skopa korn/havrekross var och nu sussar de sött tätt intill varandra och drömmer om vad nu två lyckliga kameler kan tänkas drömma om.

vad vanligt folk har i väskan

Hela morgonen har jag gått omkring med en påse bajs i handväskan. Märkligt hur det kan lukta så mycket trots att det ligger i en försluten påse.
Nu har jag iallafall lämnat över doftproblemet till posten istället så får de vidarebefordra årets första träckprov till de som faktiskt jobbar med sånt hela dagarna, de är nog immuna mot både det ena och det andra.
 

Kalle och jag

Förlåt om texten ser lite skakig ut men det beror nog bara på att jag är lite trött i armarna efter att ha brottats med en kamel. Inget konstigare än så.
I kväll har jag ridit Kalle alldeles alena, utan häst, människa, hund eller annan kamel inblandad. Bara han och jag.
I början gick det sådär, efter en stund gick det också sådär men efter ytterligare en stund hamnade vi där jag ville och inte dit Kalle ämnade gå.
Vi höll till i hästhagen och Smirnoff gjorde sitt yttersta för att påkalla uppmärksamheten borta i kameldelen.
Det blev en rejäl brottningsmatch mellan mig och Kalle, lite oschysst och ojämn till min nackdel kan jag kanske känna men det avslutades som sagt bra (är jag månne starkare än en kamel?) och Kalle spottade inte på mig en enda gång, det ni!
Däremot var han gosig och vill gärna ha kli på örat och det får man så gärna när man faktiskt har varit så duktig.

kolla här:

Wöhöuh, vi är mediakändisar:
http://www.magasinupplandsbro.se/artiklar/kalle-kamel-en-udda-upplands-brobo/

morgonrutiner

Kalle känns lite tunn och utfodras med extra kraftfoder till frukost och middag.
Smirnoff känns inte det minsta tunn men äter gärna ihop med sin kompis ändå.
Frukostsugna pojkar
Det måste ständigt kontrolleras att det helt plötsligt inte dykt upp något ännu mer delikat i polarns hink.
 

vintertur

Det var bitande kallt men solen sken iallafall när vi vandrade ut tillsammans idag, jag på Aska, Memo, vår egyptier på Kalle med Smirre på släp bärandes på sina vattendunkar och Johan till fots med Semlon, vår marksupport.
Kamelerna skötte sig riktigt bra idag, det var endast en jacka som behövde åka ett varv i tvättmaskinen efteråt.
 

RSS 2.0