Rintal vet.

Idag har jag avmaskat mig. Dyrt som tusan var det men det är ju jätteskönt att veta att man inte har varken några Tricostrongylider, Coccidier eller Capilarier som slingrar runt i kroppen och ställer till en massa oreda. Jag provade faktiskt på att köra det via lite olika organ och kroppsdelar så man verkligen är säker på att man fått i sig hela dosen ordentligt. Lite i ögat, en skvätt i örat, ganska mycket i håret (avlusning) men naturligtvis det mesta via munnen. Ganska effektivt är det visst också att gnida in det i huden och låta det tas upp via porerna (bra mot skabb). Det var en riktig pärs och jag fick hålla på en bra stund kan jag säga men nu är det gjort så nu klarar jag mig väl ett tag och hoppas jag blir riktigt frisk och sund utan otäcka parasiter larvandes i håret.
 
 
 
 
 
 
Förresten, nämnde jag att det var Smirnoff som skulle avmaskas?

prutt

Nä, vi är inte riktigt där än. Lite lösare imorse men fortfarande pigg och hungrig kamel. Tänk vad det där bajset ska få påverka mitt liv, det är som att ALLT cirkulerar runt det nu men det är bara att titta framåt och inte ner i bajset.

är det sant?

Jag törs knappt skriva det så jag viskar fram det, okej? *Jag har siktat lite fastare kamelbajs idag* Ssssccchhhhh! Det kan vara en synvilla eller något tillfällig eller vadsomhelst men knip nu ihop alla tänder, tår, ögon och tummar och hoppas att det håller i sig.

ett lyckat jobb

Smirre skötte sig fantastiskt bra idag. Det finns inget han kunde gjort bättre. Ni skulle sett honom när han la sig med oss i gräset när vi fikade och ville vara med och mysa, det var så rart att det nästan blev löjligt. Vi som hade förberett hembygdskommittén på att vi skulle komma med vår oerfarna och lite nerviga kamel...
Inte bara vi som är udda och bonniga i den här bygden. Kolla bilarna! De här grabbarna är mina idoler och varje gång de åker förbi med sina fantastiska bilar och spelar rolig musik ur högtalare på taket gör
de min dag!
Skönt att inte vara ensam om att vara orginell ibland.

jobb för smirnoff

Idag ska Smirre åka och stila upp sig på hembygdsdagen. Det är ett mer lagom jobb för herrn. Återkommer!

uppdatering

Smirnoff gjorde sitt yttersta på jobbet mitt inne i Stockholms City men hade nerverna mot sig som vanligt och kändes inte helt bekväm i situationen så vi valde att avbryta och åka hem. Kunden var redan informerad om att det var vår oerfarna kamel som var med och var väldigt förstående och Smirre fullkomligt hoppade in i trailern, la sig ner och sa KÖR MIG HEM så det var inget att diskutera.
 
Anledningen att det inte var Kalle som stod i givakt som planerat är att Kalle fortfarande har diarrè vilket upptar ungefär hela mitt liv just nu. Vi har redan förlorat en kamel med dålig mage och det ska INTE bli en till så just nu cirkulerar det rätt många veterinärer, laboratoriemänniskor och parasitologer här.
Idag har Kalle fått en medicin som faktiskt var den absolut dyraste i världshistorien. Den var så dyr att jag brast ut i ett litet hysteriskt skratt och var tvungen att slita av mig större delar av håret men var gör man inte för sin bästis?
Kalle är iallafall under omständigheterna pigg och glad och äter allt utom sin medicin som veterinären får vålda i honom men så snart det är klart tar han på sig en mycket förlåtande blick och traskar raskt iväg för att skölja ner skiten med en massa hö.

spänningen stiger

Imorgon händer det.
Jag hoppas att det blir goda tidningsskriverier men det är ju helt upp till Smirnoff nu.
Tar gärna emot lite pepp även om ni inte vet vad jag har för mig men TRO MIG, det kommer att behövas.

smirnoff snart i en stad nära dig

Smirnoff har en mycket stor utmaning framför sig och ligger därför i hårdträning just nu. Kan och vill inte avslöja för mycket just nu men återkommer naturligtvis med löpande information. 
För att visa att jag håller alla uppdaterade kommer här lite bilder från dagens pass, en tripp till hembygdsgården/skolan där vi ska vara nästa helg. 
Lustigt nog känns det jobbet helt plötsligt väldigt tryggt och enkelt jämfört med vad som komma skall...
 

partykamel

Smirnoff har varit på kräftskiva och jag har inte nog med superlativ kring honom i min vokabulär just nu. 
Allt gick som smort!
 
Den här bilden vill jag gärna att man stannar till lite extra vid.
Försök betrakta den som att det var första gången du besökte den här sidan, som en bild du bara stöter på utan någon koppling till mig eller några kameler.
Vad vi ser här är en tjej som står och håller i en kamel bredvid en genomskinlig boll med......ett barn i....?
 
Helt naturligt eller hur?
 
 
 

tåtekniker och vita rockar

Når man inte godbitarna får man vara lite listig. Och det är ju Smirre.
 
Här kan ni noga studera tekniken Smirre använder sig av:
Den kallas Jag Kliver Upp På En Sten För Då Blir Jag En Ännu Större Giraff. Eller nej förlåt, Kamel.
 
Kan också berätta att träckprovsanalysen jag postade kl 17.15 igår som vanligt tog mindre än ett dygn att få svar på. Jag ser framför mig hur personalen på Vidilab står och hoppar av arbetsglädje i sina vita rockar och fullkomligt slänger sig över brevbäraren när han dyker upp och så roffar och river de bland försändelserna för att snabbast möjligt få sätta tänderna i första bästa bajspåse.
Tänk då vilken lycka att få tag i en alldeles anonym hundbajspåse och konstatera att det står Baktrisk Kamel med DIARRÈ på den! Det måste rimligtvis uppstå en viss avundsjuka vid fikabordet den dagen.
 
Vidare fick jag som vanligt proffshjälp från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) att tyda svaren och konstaterade att vi inte behöver avmaska nu och att Kalles lösa mage förmodligen beror på det gröna gräset som sent om sider börjat spira.
Hoppas att detta nu stämmer och Kalles mage stabiliserar sig omgående, annars finns det risk att jag springer ut och panikavmaskar iallafall av bara farten.

hitta bajset

Pojkarna har tillfälligt (hoppas jag) fått flytta hem till ladan igen för Kalle är lös i magen och ska få stå och äta torrt hö i några dagar. 
Jag har även spenderat ett antal timmar på att jaga bajs idag.
Att jaga bajs är en ganska ovanlig syssla för många men icke för mig då jag flera gånger om året lämnar träckprover på djuren för att ha koll på parasittryck och eventuella avmaskningar.
Således satt jag halva morgonen och stirrade på Kalles bak men inget hände. Tillslut blev jag tvungen att fara iväg till jobbet men ordnade med avlösning på eftermiddagen så jag snabbt kunde ta mig hem till min fantastiskt tråkiga uppgift Hitta Bajset.
När jag kom ut till hagen, lite lagom desperat (postlådan töms klockan 18) hade mina böner om lite färskt bajs blivit hörda och Kalle stod och lättade på trycket mitt framför näsan på mig!
 
Så nu är träckprover inskickade och ladan nyfixad och nyinflyttad och då är det bara att hålla tassar och tummar för att diarréandet upphör omgående.
Inget bajs här iallafall, konstaterar Smirre.
 

en mingelkamel snart nära dig

Jag måste börja avancera med Smirre nu, han är verkligen duktig!
Denna morgon har vi lastat utan husvägg eller staket bredvid trailern, Smirre har gått rakt på släpet och inte krånglat nämvärt vid sidan om. Vi åkte nån kilometer upp till ridbanan där jag band upp, borstade, "sadlade" och promenerade runt en stund.
Vi tränade på att ligga fint och Smirre fick som belöning rulla lite på sidan så Kamelmor fick lite extra lädervårdsjobb med barbackagjorden efteråt men vad gör väl det när man har en sån duktig kamelpojke?
Lastningen går som en dans och Smirnoff börjar kännas redo för lite mingeljobb snart så därför är målet att ta med honom på Hembygdsdagen den 24/8. Ett lagom lugnt jobb med gångavstånd i värsta fall. Jag tror faktiskt att det var ett av de första ställen Kalle åkte till i början av sin karriär och som jag vill minnas det var han rätt mycket stökigare då än vad Smirnoff är nu. Misstänker därför att jag har lite högre krav på kamelas nu för tiden.

man vet aldrig

Planerar ett morgonpass med Smirre om nån timme.
Undrar om han är Dr Jekyll eller Mr Hyde idag?
Själv hoppas jag han är bara Smirnoff.

länk

Så här skriver Anders Eriksson som hjälpte mig med med inkörningen av Kalle:
 
http://www.anders-eriksson.se/announcements/korning-med-kamel
 
Kul! Och återigen, tack Anders!

Väldokumenterad inkörning

Det är snart dags att våga sig ut på vägarna tror jag bestämt.
 
Vilket team va?
 
 
 

söndagstur

Eftersom jag hade en sån mysig stund med Kalle i skogen igår var jag tvungen att testa lyckan även idag och Kalle var precis lika duktig även denna gång.
 
 

färdig kamel

Tog mig en skogstur på Kalle idag. Allt, och då menar jag ALLT satt nu.
Helt otroligt. Inte ett snedsteg, inga surpuppefasoner ala jagläggermighärmittpåvägenochfunderar-grejer. Inga tvärvändningar på gårdsplan.
Sniff! Vad hände med min bebiskamel med alla fasonerna som jag skulle slipa på?
Han är ju klar!

Arla träningspass

Denna morgon har blandats med skräck och hjärtklappning, kamelkärlek och lycka.
 
Jag kan ju börja med Kalles illdåd imorse. Det är nämligen inte alls kul att hitta sin dyrgrip längst upp på en snorhal klippa med huvudet utsträckt över stupet mot en smaskig rönn.
Ovanligt dumdristigt för att vara en kamel. 
Helt plötsligt fick jag insikt i hur min egen mor kände sig när hon alltför ofta fick stå nedanför en 30 meters tall med hjärtat i halsgropen och försöka lirka ner mig.
Förlåt mamma!
 
Nåväl, över till något helt annat.
Smirnoff och jag skulle ju åka iväg och socialträna lite idag och jag kan sammanfatta det hela så här:
 
  • Smirre inhämtas längst bort i hagen och följer lydigt med hela vägen upp trots att polaren står på ett ben och söker uppmärksamhet på en klippa. Oväntat!
  • Jag lastar Smirre på under en minut. Surprise!
  • Jag anländer till ridbanan där vi ska se oss omkring. Smirre är avkopplad, håller sig på rätt avstånd och är helt uppmärksam på mig och de enkla joinupövningarna. Vad är haken, när ska det börja strula?
  • Jag lastar Smirre på under en minut. Vad sjutton liksom!?
  • Vi åker hem, lastar ur, Smirre lägger sig ner när jag ber honom och jag tar av grimman och avslutar.
???
 
Fast egentligen kanske jag inte borde vara så förvånad. Jag har jobbat en hel del med honom och han har verkligen mognat under sommaren så vem vet, det kanske blir fason på den kamelen fortare än man tror.
 
 
 

nervös kusk

Det blev ett bra körpass med Kalle på banan i morse. Inte riktigt lika mycket framåtbjudning som på kursen men å andra sidan var banan djupare här, tömringarna satt fel och jag fick återgå till mina egna fjäderlätta skitsyntettömmar.
Är det nån som har ett par bättre begagnade 10meters 3mm tömmar som ni tröttnat på kan ni ju lämna av dem hemma hos mig vid lämpligt tillfälle, gärna omgående.
Inga bilder idag för när jag satt där på egen hand med allt ansvar hade jag definitivt inte några tankar på att släppa tömmarna och börja fibbla med nån kamera.
Kanske en annan dag när jag landat lite i att jag har en inkörd fungerande kamel.
 
Imorgon, arla morgonstund: last, åkabort och visaallmänhyffsträning med Smirnoff. Wish me luck på den är ni snälla.

körträning

Kalle och jag ska strax ut och övningsköra. Jag har fått låna en ridbana i närheten där vi ska finslipa våra kunskaper innan vi ger oss ut på vägarna.
Just nu känns det lite som när man precis tagit körkort och skulle ut och åka alldeles ensam för första gången. En hisnande känsla av att man gör nåt jättebusigt och folk inte fattar vad de har gjort som släpper mig lös på det här sättet.
Eller som när de släppte båda säkerhetslinorna i ridhuset på kursen och jag ensam satt i vagnen. Då kändes det som att jag guppade iväg i en liten eka på ett stort öppet hav och resten stod kvar på trygga land och vinkade glatt åt mig.
Lite pirr i magen är det allt idag. ÅtErKoMmEr.

ett trevligt möte med annika heed

Eftersom pojkarna var informerade om att de skulle stå modell för en stor konstnär gjorde de sitt yttersta för att behaga skulptören medans hon skissade, knådade i vax och fotade.
I över en timme poserade de glatt, Smirre hade tur, han fick dessutom posera liggandes.
 
Här kan ni läsa om konstnären som ville skulptera en kamel.
Mycket bra tänkt tycker jag, kan man komma på ett djur med roligare former?

konstnärligt i hagen

Intressanta människomöten kan man inte få för många av och har man kameler i hagen får man träffa alla möjliga udda typer som av olika anledningar intresserar sig för våra djur.
Så idag kommer det en skulptör som ska skulptera en kamel. Fast inte åt mig då alltså, jag nöjer mig med två högst levande.

sista dagen

Min sista riktiga semesterdag. Det har varit en fantastisk sommar och jag har ingenting att klaga på mer än att den snart är slut.
Tror Smirre ska få sig ett pass idag med. Det är svårt att låta Kalle vara men jag får hålla mig nån dag till så han får sin välförtjänta vila.
Badkruka. Ett ökendjur ska inte behöva närma sig vattnet mer än så här trots att det är 25 grader i skuggan, eller hur?
 
Kalle börjar jobba på riktigt den 20/8 och efter det börjar bokningarna trilla in vartefter och vi hoppas naturligtvis på en fullspäckad höst.
 
 

nya tag

Sådär.
Nu har jag samlat ihop mig lite efter gårdagens chockarartade insikt att projektet AttFåFramEnKamelSomKanAlltManÖnskarAvEnKamel var till ända och hejdlöst kastat mig över mitt nya offer SMIRNOFF.
 
Får er nykomna läsare följer således en resumè av fallet Smirnoff, ni som kan storyn kan raskt scrolla ner ett stycke och börja läsa om dagens pass istället.
 
 Smirre kom till oss för ganska exakt ett år sedan och ersatte Kalles hastigt avlidne bror och bästis Lillebror och Kalle och Smirnoff blev till vår stora lycka minst lika oskijaktiga som de två bröderna varit.
 Smirnoff är vänligheten själv, som de flesta kameler är, och han är oerhört känslig och lyhörd och gör alltid sitt yttersta för att göra rätt och vara till lags.
Tyvärr har han också en himla massa nerver och samtliga nervtrådar sitter visst utanpå hela kroppen så rätt var det är blir det för mycket för den något stressade kamelen och så flyger han rakt upp i luften och 700 kilo kamelben sprätter åt alla håll. Inte så roligt att vara 60 kilo människa och stå för nära då så mycket av Smirres uppfostran har gått åt till att akta sig för hans roundkicks och ibland kan jag känna att det är lite svårt att fokusera på målet när man ständigt får ducka för diverse karatesparkar.
 Smirnoff kan ligga fint när man ber honom, han kan gå i grimma även om han helst försöker krypa upp i din innerficka och han är sekundsnabb i alla joinupövningar. 
Han är lasttränad och faktiskt riden ett par gånger med lite varierande resultat men nu är iallafall planen att återuppta den biten. Frivilliga där?
 
 
Att göra något så grundläggande som att borsta kamelen och lägga på en filt eller gjord är oftast ett äventyr i sig så döm av min förvåning när han helt plötsligt idag står helt stilla och låter mig pyssla med allt ovanstående utan att röra en kamelfena.
När han dessutom sköter sig på promenaden där jag satt och åkte baklänges i Ärtans vagn med Smirre i snöret kändes det nästan som att något var fel. Har min kamel börjat missbruka någon form av opiumderivater utan min kännedom?
Halvvägs på turen lyckades han iallafall med något knas (jag tänkte väl) och råkade muffla in ett alldeles för stort äpple i munnen.
Det var ett herrans sugande och fibblande med detta äpple så lektionen blev som vanligt lite fördröjd men vad gör det när knaskamelen ser så rolig ut?
 
Äppelknyckarn.
 
 

.

När jag åkte hem från kursen ikväll kände jag mig helt plötsligt lite ..........tom.........?
 
Att utbilda Kalle till den nivån han nu är på har under snart tre års tid varit mitt mål varje dag, timme och minut och nu är vi helt plötsligt där.
Att vänja sig vid att hanteras av en människa, ledas och fungera i grimma, lastas, resa, jobba på märkliga uppdrag, ridas, ligga ner när jag ber om det och nu köras.
Med mycket stolthet men ändå med ett stråk av vemod konstaterar jag nu att han är......klar. 
 
Sniff.
 
Vad ska jag göra nu då?
Finputsa, absolut, men det finns inga höga mål kvar.
Smirre, javisst, han borde ju lämpligtvis stå på tur men nu har jag ju facit i hand.
Jag vet vad jag ska göra, ungefär vad jag kommer att stöta på, även om Smirre är väldigt annorlunda mot Kalle, men nu vet jag hur jag ska lägga upp utbildningen för jag har redan gjort allt detta.
Jag kommer aldrig mer se en dröm om en inriden kamel långt bort i fjärran för jag vet att jag kommer ta mig dit om jag vill och om jag jobbar hårt nog.
Detta är inte sagt i ett anfall av martyrskap eller promenad med håven. Det är mer en stor känsla av något som är förbi och inte kommer igen.
 
Kanske är Kameläventyret inte längre ett äventyr utan nu något annat?
 
Eller är det nu det börjar...
 
;)
 
 
 
 
 

klara

Vi har nu en körkamel! 
Stort tack till kusken och tränaren Anders Eriksson, Helena Wiklund Kulla Vreta gård och sadelmakare Lilian Ågren.
En klapp på axeln på mig själv och framförallt:
BRA JOBBAT KALLE!
 

direkt från kursdag 3

En mallgroda med sin körkamel.

kursdag 3

Idag händer det lite extra grejer på kursen. Det kommer bland annat en sadelmakare från Tärnsjö garveri som tillsammans med mig och tränaren Anders Eriksson ska försöka ta fram en specialanpassad loksele för Kamel.
 
Vidare tror jag det skulle dyka upp nån reporter och dessutom anländer det en man som ska filma Kalles fötter...
Stay tuned!

nykomlingar

Och förresten:
 
Ett varmt Välkommen till er 150 nya läsare som hittat hit sen igår, jag hoppas Ni vill fortsätta följa Kalle, Smirnoff och mig på vår lite annorlunda resa.
 

kursdag 2

Ni vet de där stora dagarna jag har berättat om? Jag fångar mina otama kameler i hagen, jag sätter på en grimma, vi tar de första stapplande stegen utanför hagen, kamel går in i transporten, vi åker på lyckat jobb, vi sitter på kamel för första gången, osv osv.
 
Idag är en sån dag.
 
 
 

en hälsning från kursen

En hälsning från Kalle som nu ligger i en dagbox och gnuggar in spånet i pälsen allt vad han kan:
"Shit, vad jag är bra!"
 

kursdag 1

05.20 Uppstigning. Gjorde inget, det kändes ändå onödigt med sömn, vill gå på kurs NUUUU!
09.15 Äntligen kurs! Kan man tänka sig, jag har hittat en tränare som tänker som jag och precis som jag bara älskar att grotta ner sig i detaljer kring utrustning, beteenden, rörelser och energier. Iiiihaa!
10.00- 17.15 Kalle sover och äter medan jag insuper all kunskap jag någonsin kan om mitt favoritämne körning.
17.15 Kalle på banan igen. Stadig som en klippa som vanligt. Jag tömkör med andra tömmar, ändrade fästen och sänkta händer och se på den, det funkar!
19.12 Hemma. Kalle dricker 25 liter vatten och drar iväg med Smirre längs hektaren för att berätta vad bästa polarn har missat.
19.30 Matten äter middag och dricker ett glas vin. Nu: SÖMN.