Mycket nu

Lördagen var intensiv, nu laddar vi för tre timmar i Vällingby Centrum!
Hoppas Kalle har lite plats kvar i magen för några höstlöv till.

helggig

I helgen blir det jobb som vanligt och dessutom fullspäckat!
Lördag är det mingelkamel i Vällingby Centrum och så tar vi oss en tur till Årsta och kamelar oss lite där några timmar på eftermiddagen.
På söndag är vi tillbaks i Vällingby med nya krafter och minglar några timmar och på måndag sover vi!
Åtminstone Kalle...

höst

Man vet att det är höst när:
 
  • man redan i september fastnar med sitt fyrhjulsdrivna terrängfordon i leran
  • man inser att backljuset på fordonet inte lagat sig själv sen förra årets mörker och man backar rakt in i vattenvagnen och avslutar med att meja ner soptunnan.
  • man halkar fram till en kamel i mörkret och säger med mjuk inställsam röst "heeeej lille vän hur har din dag varit," och plötsligt inser att det är en gran man står och gullar med.
  • man kommer in efter en dag på jobbet, blöt och ruggig och inte ens vilda vargar kan jaga ut en i regnet för att utföra något konstruktivt med djuren.
  • man börjar fundera på hur många soliga semesterresor man kan köpa efter försäljningen av ett gäng hästar och kameler
  • men inser att detta ändå är precis som jag vill ha det, bara lite mörkare, blötare och kallare några månader!

Kamel med reslust

Duktiga fantastiska Smirre vill gärna lära sig allt som Kalle kan och klev med darrande ben in i trailern för första gången sedan transporten till oss i somras:
Sen gick vi på söndagspromenad:
 
 

Kalle på kalas

Kalle låg och vilade middag när vi skulle åka
Väl på plats är det inga trötta kameler
Kalle blir ordentligt borstad, mysigt!

kalas bland äpplena

Idag har Kalle kalasat i dubbel bemärkelse. Dels så var han ju värd på ett barnkalas och så visade det sig också att hela trädgården kryllade av goda äpplen som barnen mer än gärna matade vår kamel med. Kalle åt tills det rann ur öronen.
Får han inte diarrè nu så får han aldrig det.
 
När vi kom hem lastade vi ur Kalle och in Smirre.
Japp, ni hörde rätt!! Smirre och jag klev sakta med trevande steg längre och längre in och tillslut var han inne och då åt vi morötter och sen gick vi ut.
Så enkelt kan det vara!
 
 

barnkalas på schemat

Kalle laddar för barnkalas imorgon!! Tagga tagga!
Det är ett hårt kamelliv att fara runt och anstränga sig på det här viset. Se på bilden bara och se hur slitsamt det kan vara...

Smirre

Efter den lilla dispyten mellan Smirnoff och mig igår lyckades vi faktiskt ha en relativt givande konversation i morse.

Smirnoff är en skurk

-Aaaaahh! hördes det i telefonen idag när jag satt i bilen på väg hem med Johan i luren.
Det var Johan som sa Aaaaaah för han stod med en morot i handen och fick plötsligt se Smirnoff komma joggandes rakt emot sig med vidöppen mun. Som tur var så hann Johan kasta in moroten i det stora gapet innan han själv blev slukad av den hungriga kamelen.
Sen hade de en mysstund som vanligt.
 
Mysstund är tyvärr inget jag får uppleva med vår nya kamel då jag är den Elaka tanten som alltid kommer med en grimma i högsta hugg och vill nåt.
Så jag belönades helt enkelt med en jättespya rätt i fejset istället och fick tillslut ge upp då vi hamnade på helt fel kurs ikväll. T.o.m Kalle smög bakom Smirnoff och sympatispottade.
Verkligen kul när man kommer hem full av entusiasm och vill ha en lugn och trevlig stund med djuren. 
Tur att jag har vanan inne även om det var ett tag sen sist. Nästa gång blir det regnställ och skyddsglasögon.
Lite mörkt att fota om kvällarna men så här ser en arg kamel ut.
Och så här glad och snygg är jag när jag fått en spya över mig.

kalas med förhinder

Hur firar man på bästa sätt sin kompis som fyller år?
Kanske lite egoistiskt utgick jag från mig själv och konstaterade snabbt att det absolut mest fantastiska ställe man kan spendera en ledig stund på måste naturligtvis vara i skogen med sina fyrbenta vänner i total harmoni.
 
Så efter att ha utlovat tårta i en garanterat myrfri zon gav vi oss ut på en runda som skulle visa sig kännas mycket lång.
I verkligheten skulle vi ta oss till ett ställe som ligger en fjärdedel av sträckan vi i vanliga fall går med hunden en normal promenad...
Eftersom Kalle drabbats av akut minnesförlust och därmed inte kom ihåg hur man ligger fint så kunde inte Födelsedagsbarnet ta sig upp som tänkt så hon fick åka häst istället. Och eftersom jag självklart alltid måste lägga in ett moment av träning i allt jag gör kunde ju inte Kalle gå utan ryttare på ryggen så där fick Syrran via en stege kravla sig upp istället.
Själv slängde jag mig upp på ponnyn medan mina ryttares respektive tog en promenad till fots med fyra entusiastiska hundar och en mindre entusiastisk hund under armen.
 
Vi hade inte kommit många meter förens Kalle bestämde sig för att skita i Syrrans tappra framdrivningsförsök och istället stoppa huvudet i en buske. Ungefär samtidigt kom Aska på att hennes ryttare inte hade mycket att säga så jag fick snabbt hoppa av ponnyn och hugga tag i mina bångstyriga djur och leda dem istället. Ponnyn jag red på var då ett djur för mycket så henne släppte jag och hon blev kvar vid en grästuva i skogskanten. Inget ovanligt att jag gör så men väl ute i skogen började våra telefoner gå varma från förbipasserande ortsbor som noterat att HÄSTEN ÄR LÖÖÖÖS!
 
För att korta ner denna eskapad lite följer nedan en kort resumè av eftermiddagen:
 
Syrran rider rakt in i ett träd och river upp jeansen och benet.
Födelsedagsbarnet sitter på trekvart och skriker högt varje gång hästen tar sig över en sten eller rot.
Jag svettas och drar i de hungriga djuren som envist fastnar i varenda grästuva.
Trots vårt snigeltempo hamnar de Respektive längre och längre bak och för att hålla stämningen uppe ropar jag glatt: "bara fem minuter kvar!" och ber till högre makter att de inte ska dö av utmattning mitt på stigen.
Väl på plats, platsen är en kulle med tillhörande stup på ca 15 meter:
 
De två vildaste hundarna kopplas vid ett träd varav den ena skäller konstant (självklart min egen odåga). Ha nu detta öronbedövande ljud i huvudet när ni föreställer er följande scenario:
 
Mängder av mat plockas fram men Födelsedagsbarnets sambo börjar se mer och mer stressad ut. Det visar sig senare att han bett Födelsedagsbarnet att informera oss andra festfixare om att de väntar gäster därhemma och har massor av mat att förbereda inom en mycket snar framtid. Den informationen nådde aldrig oss.
Sambon äter sin tårta och försvinner sedan hem till storkoket.
 
De två kopplade vildhundarna kommer ganska snart lösa och den äldre tar med sig den yngre rakt ner för stupet. Jag springer runt samma väg som vi kom för att rädda min hund medans Syrrans Respektive tar vägen nerför stupet och fastnar halvvägs och panikar. Nedanför stupet återfinner jag båda hundarna oskadda medan jag själv trampar rakt ner i ett kärr och vattenfyller båda skorna.
Under tiden lyckas Syrran med räddningsaktionen Rädda Frugan men detta uppskattas inte av Frugan som dras upp men lackar ur på situationen och drar till skogs.
Då jag klättrar över klippkanten med min lilla hund under armen ser jag att de andra hundarna passar på att äta upp tårtan och Födeldedagsbarnet piper högt men detta hjälper föga när hungriga vargar härjar.
 
Sen var det dags för hemfärd...
 
Kalle lider sviter av sin minnesförlust och kan fortfarande inte ligga ner så det blir till att försöka kasta upp Syrran mellan pucklarna. Detta otyg är Kalle inte van vid så han kastar ner syrran lika snabbt igen.
Efter en stund är dock Syster på plats, frugan återfunnen om än något svettig och ärrad och Födelsedagsbarnet sitter återigen på trekvart och krampar sig fast i sadeln.
Sen började den långa färden hem.
"Bara fem minuter kvar!" ropar jag i falsett och hoppas att alla haft en lika avkopplande eftermiddag som jag...
 
 

full fart under kamelsulorna


Smirnoff-fullblodskamelen

Att lära känna en ny djurart så som vi fått göra med våra kameler innebär att man ibland får släppa sitt gamla tänk till förmån för nya tankebanor.
Föremålet för våra förhöjda hjärnaktiviteter är denna gång Herr Smirnoff.
Smirre har en helt annan mentalitet än Kalle. Han är mycket lyhörd och rapp i vändningarna och har lite mer nerver.
Man skulle kunna tänka sig att han skulle trivas med att ta en promenad med oss och Kalle först i ledet men icke då. Så fort Kalle ens funderar på att sticka fram näbben och hamna steget före så blir Smirre hemskt stressad och taktar och studsar bredvid mig och blir väldigt ynklig och ska helst hoppa upp på mig och helst krypa ner i min innerficka.
Som liten människa på knappt 60 kg kan jag spontant känna av det orimliga i situationen och ber honom då vänligt men bestämt att han ska hålla sig på armlängds avstånd från mig.
Idag fick jag verkligen jobba med honom för att få styr på fasonerna men som alltid är jag otroligt nöjd med slutresultatet-en följsam och trygg kamel.
Nu funderar vi naturligtvis över vad det är som stressar vår vän så och man måste verkligen tänka utanför lådan.
Det naturliga för en osäker häst, människa eller hund vore ju att vilja hålla sig bakom den mer erfarne och lugna kamelen men så är det ju inte i detta fall. Smirre kan inte tagga ner förens han fått passera Kalle eller jag har jobbat en längre stund med att få honom att lyssna.
Vad är det då som orsakar detta beteende?
En hypotes är att Smirnoff axlat någon slags beskyddarroll gentemot Kalle och tycker att han har bäst koll om han får gå framför och röja väg.
Jag har ju tidigare nämnt att Kalle ser väldigt nöjd och liten ut när han kryper ihop bredvid sin stora vän och myser. Som att han för ett ögonblick slipper vara den vuxna ansvarstagande och vakande kamelen som han alltid fått vara.

Arbetskamel

Ännu ett lyckat uppdrag är till ända! Idag var det ett gäng på ca 130 personer som skulle Teambuilda lite och hade beställt Kameluppdraget.
Kameluppdraget går ut på att man lagvis ska lösa så många märkliga klurigheter som möjligt, fotodokumentera detta eller samla in material som bevis på att det är utfört. Och mitt i allt står Kalle och jag! Har man lyckats ta sig ända dit och ställer rätt fråga så får man ännu en kluring, nämligen ett Kamelquizz.
Kamelquizzet i sig kan ge ända upp till 130.000 poäng så det kan löna sig att vara noggrann!







 

Nu åker vi och jobbar

Oj, tänker ni, har de inget kamelgig den här helgen? Det var ju flera daaar sen sist!
Men tänk för att vi har det, men vi river av det denna något kylslagna fredagkväll istället!
Bilder kommer i afton.

Till alla er som undrar...

....ja, det är Kalles uppfödare som är med i Bonde söker fru. Även Smirnoff har haft det angenäma nöjet att stifta bekantskap med Bengt fast Smirnoff från början är en Kolmårdenkamel.

fina killar

Johan har som vanligt smörat in sig hos kamelas och Smirre kommer gärna tassandes och lägger sig bredvid honom för en gosstund.
 

storfrämmande från Uppsala och Pakistan

Något jag gillar med kamelvärlden är alla intresserade, engagerade och stimulerande människor man möter i kamelernas närmiljö. Det verkar som att det är en viss människotyp som dras till kameler och eftersom jag är en av dem så är det kanske inte så märkligt att jag finner glädje i att träffa mina själsfränder.
Idag och ikväll har vi haft två underbara människor på besök. Kerstin från Uppsala som är parasitolog och kamelvän och Dr Abdul från Pakistan som är i Sverige och hälsar på för att kolla in hur vi nordbor bär oss åt för att hålla kameler.
Dr Abdul tyckte precis som jag att vi är välsignade som får leva ihop med våra djur i harmoni och han noterade även den alldeles speciella frid som råder i kamelladan vilket gjorde att vi direkt hamnade på samma våglängd och eftersom han var så trevlig så blev jag inte ens det minsta stött när han påpekade att mina hästar är feta. I vanliga fall är det nämligen bara jag som får kalla dem fetton, vilket de faktiskt är.
Vi pratade kameler i världen, kameler i Sverige, kamelers hälsa och deras ohälsa. Vi diskuterade deras mat, deras avföring och deras beteenden och lite till. Jag orkade t.o.m prata lite om Lillebrors död och Kerstin fick öppna slutsvaret från hans obduktion. Stort av mig tycker jag som fortfarande får ont i hjärtat när hans namn nämns.
Vi är mycket glada över att Kerstin och Doktor Abdul ville komma och hälsa på oss och ser fram emot många fler intressanta kamelmöten i framtiden.

pics







vandaler

I morgon får vi fint besök från det här gänget: http://www.svdhv.org/
En fantastiskt engagerad kvinna som bl a jobbar som parasitolog och dessutom en utländsk kamelveterinär gör oss den äran.
Vi har valt att gå med i den här organisationen för att vara en del av den kunskapsbank som finns kring kameldjur på dessa breddgrader. Man blir inbjuden till kurser och får hjälp med rådgivning kring sjukdomar och parasiter och många andra fördelaktigheter och de får lite koll på vilka vi är som håller kameldjur i landet.
Så imorgon kommer de och vill kolla in vår lilla besättning och förhoppningsvis blir vi godkända också.
Tyvärr känns det som att vi blir en aning motarbetade av våra pälsiga vänner. Istället för att hjälpas åt att hålla ladan i ett representabelt skick passar grabbarna på att dra igång en våg av vandalism.
Häromdagen hade någon av dem lyckats trycka sönder låset på boxdörren och Johan lagade.
Dagen därpå såg samma dörr ännu ledsnare ut och hängde endast i ett gångjärn. Johan lagade.
Den undre brädan som håller torvbädden från sadelkammaren trycks in och torvbädden likaså. Laga laga.
Dessutom har många träd i hagen drabbats av Ask-sjuka så överallt landar små torra grenar som verkligen gör sitt för att förstöra idyllen. Plocka plocka fixa fixa.
Håhåjaja, vi får väl se om Länstyrelsen har två kameler att omplacera på onsdag när Svenska djurhälsovården varit ute och inspekterat en brädhög till lada och fått en gammal Ask i huvet...
 

Täby Galopp

Idag var Kalle och visade upp sig på Täby Galopp. Eller rättare sagt så gömde han sig i en skogsdunge så att tävlingshästarna inte skulle få spunk när de fick syn på honom.
Likt hemliga agenter smugglade vi in honom när ingen häst såg och sen höll vi oss i skymundan hela dagen tills det var dags att smyga ut vår kamel genom en hemlig jordhåla som grävts enkom för honom. Nästan så var det iallafall...
När vi jobbar på Täby Galopp håller vi alltid till i en skogsdunge på en kulle. Det är en mycket trevlig arbetsplats för både oss och våra hästar som i vanliga fall är huvudattraktionen. Men denna kulle blev idag en plåga för stackars Kalle!! Hemska varelser hemsökte honom och krälade längst hans kropp och förgiftade hans blod och trots att han kämpade länge och väl med att hålla modet upp fick vi tillslut ge vika för dessa ogudaktiga parasiter!
Vi talar alltså om ett gäng väldigt påflugna myror här.
Hur en kamel på ca 600 kg med päls som en isbjörn kan ha fobi för myror övergår mitt förstånd men vi avbröt kamelridningen efter en dryg timme eftersom det kändes som att Kalle var på gränsen till vad hans känsliga lilla kropp klarade av.
Vi flyttade honom till en myrfri zon och där fick han istället stå och göra det han är allra bästa på - att bli klappad och matad av glada barn!
 
Jag önskar att jag på ett bra sätt kunde få folk att förstå att en mingelkamel är hundra gånger mer givande för alla än en ridkamel.
Låt mig förklara:
En ridkamel måsta hållas separerad från övriga människor tills det är deras tur att rida. Väl upp på kamelen har man ingen möjlighet att vare sig gosa, mata eller känna så värst mycket på honom. När ridturen är över måste man omedelbart lämna plats åt nästa i kö eftersom det står hundra kamelentusiaster till där och man har därmed ingen möjlighet till närmare bekantskap med vårt fantastiska djur.
En mingelkamel innebär att alla får plats att känna, fråga, lukta, gosa, mata eller bara förundras i sin egen takt och vi har dessutom en mycket nöjdare kamel med munnen full av godsaker.
 
Bilder på dagens event kommer när jag enats med min nya idiotphone.

besök

idag hade kamelerna och jag jättetrevligt besök! Det var en glad tyska som ville göra något slags fotoreportage om mig och la kamelas. Hoppas på några snygga egobilder på mig och pojkarna!

kvällspasset

Jag har två å-djur i ladan! Ni vet väl vad det är? När de är så där luddiga och goa och fina så man bara vill säga ÅÅÅÅÅÅÅåååååhh...
Efter en kvällstur till häst med långa galopper över stubbåkrarna i månsken och norrsken var jag i sån fantastisk stämning att jag inte trodde jag kunde toppa den känslan men det gick!
Det var bara att sätta sig hos kamelpojkarna i mörkret och sjunga för dem en stund så var lyckan fullkomlig.
Kalle lade försiktigt ner huvet bredvid mig och knorrade mysljud och Smirnoff lyssnade andaktsfullt till min ljuva (ehhrmm?) stämma och underläppen blev bara längre och längre. Då och då undslapp han sig några riktigt sköna stön och blåste mig lätt i ansiktet.
Snacka om högsta betyg va?!
 
Här är lite smakprov på min kvällsrepertoar till er som funderar på vad ni ska sjunga för era kameler och inte vet vad som uppskattas. Det får inte bli för rockigt då går de igång och blir pigga igen.
 
Länkarna är klickbara trots färgen
 
http://www.youtube.com/watch?v=nL1tA9NP7f8  inga vargar här men en och annan vildsvinsgalt har vi siktat!
http://www.youtube.com/watch?v=8uW6DmmW7Ms  frälsningen är nära...
http://www.youtube.com/watch?v=dK5g6D9DKJ4  fast utan kören då...
 
 
 
 

Lite helgbilder






oartigt

Kalle och Lillebror bestämde sig ju tidigt i livet att skottkärran är förenad med livsfara. De gjorde en liten sport av att trigga varandra att gå närmre och närmre ladan när jag mockade och stack tillslut in näbben för att sedan förtjust kasta sig i luften och skutta därifrån.
Detta har inte Smirre anammat så till Kalles stora förfäran och min förtret klev han rakt in i ladan där jag stod och slet med grepen och la en stor hög. Sen klev han ut med högburet huvud och såg allmänt nöjd ut. Fräckt.
När mockningen var avslutad gick vi med Smirnoff på promenad. Vi gick ner till gården och där var allt farligt och Smirre blev vid ett tillfälle lite nervklen och valde att rycka linan ur mina händer och skutta iväg en bit. Jag måste dock säga att jag är mycket nöjd med hans övriga beteenden då han stannade ganska snart och då valde att söka kontakt med mig. Vi gick ner till de livsfarliga jordbruksmaskinerna igen och jobbade med lite joinupövningar och Smirre var som vanligt en guldkamel trots sina nerver och jag blir bara mer och mer nöjd med vårt kamelfynd!

trädbeskärning och annat fuffens

Jobbet i Jakobsberscentrum idag gick mycket bra.
Trots konstant regn och lock för örat, vilket egentligen borde vara ganska angenämt då jag bara hör mig själv hela tiden, så hade Kalle och jag några jättetrevliga timmar med glada och entusiastiska människor i alla åldrar.
Kalle länsade centrumets träd på alla lägre grenar och han tyckte nog att han gjorde en fin insats där.
-Man vill ju inte att folk ska få grenar i huvet när de flanerar runt på torget, sa Kalle och ägnade sig åt en stunds professionell trädbeskärning.
Sen åt vi morötter tills det rann ur öronen och Kalles matte var tråkig och sa att Kalle inte skulle må bra av fler godbitar. Trist person ibland, den där kamelmamman tyckte Kalle och började istället att sno åt sig morotsbitarna som stack upp ur mattens fickor. Detta tilltag uppskattades av barnen som tjöt av skratt när kamelen gång på gång helt finurligt fiskade fram små läckerbitar ur den aaalldeles ovetande mattens ficka.
 
Bilder kommer när fotografen har mailat över dem!

RSS 2.0