Nåt kul mitt i eländet

Lilla hästen Ärtan är sjuk och i natt blev hon plötsligt så mycket sämre att jag fick ringa ut en veterinär.
Hästarna bor i ladan om nätterna nu när Ärtis är dålig men vad veterinären inte visste om var att det bor två typer till där...
De där typerna låter ju lite speciellt minst sagt och när den rara veterinären mitt i tystnaden står och lyssnar på Ärtans hjärtfrekvens så hör han plötsligt något annat mycket förbryllande. Det pruttas, rapas, gurglas, hickas och tuggas en bit bort. Lite i otakt och ibland helt synkroniserat och mycket förnöjt.
Veterinären tittar förundrat upp och lyser mig rätt i ansiktet med pannlampan och undrar om det finns fler...eeehh...djur här...?
Ja, nog finns det djur här alltid, den ena märkligare än den andra!
När Ärtan var färdigbehandlad fick veterinären smyga in till de ljudliga halvsovande kamelerna och mysa en stund.
Det var nog nattens skummaste upplevelse för den veterinären.
 
 

Idag går pojkarna inte ut

Hela morgonen och förmiddagen har de hängt i ladan. Det blåser som sjutton ute och under natten har de kommit på hur man stjäl hästarnas hö så nu ligger det två mätta och belåtna kameler därinne och rapar och de behöver inte besvära sig med att gå ut för att äta och riskera att blåsa bort.
Annars skulle man ju kunna tänka sig att det blåser ganska friska vindar i Gobiöknen och Sibirien men här snackar vi två försvenskade latmaskar.
Fattas bara att de snart kräver platt-TV och internetuppkoppling också.

Söndagsmys med pojkarna

Avkopplad. Smirre är hemkommen efter den obligatoriska söndagspromenaden. Äntligen har han börjat tagga ner lite på rundorna, det liksom glöder inte lika mycket under sulorna längre.
 
Kalle har en alldeles speciell passion för kameror. Först ska det kollas nääära, sen smakas lite.
Samsung Galaxy SIII är en ny favorit, den knastrar så härligt mellan gaddarna.
 
Kalle har just svalt kameran, därav den skyldiga uppsynen.
Klurigt. När vi har kamelfrågesport ute på kursgårdarna runt om i Mälardalen brukar vi ha med en klurig fråga där vi undrar var kamelens tredje puckel sitter. Denna fråga är till för att deltagarna ska få känna och klämma och få så mycket närkontakt med kamelen som möjligt eftersom man faktiskt hittar denna dolda puckel under magen, nästan mellan frambenen. Den är till för att skydda och isolera kroppen när kamelen ligger ner.
Här har den tredje puckeln plötsligt flyttat på sig så vi måste nog göra om frågeformuläret.
 
 

Vad är det för årstid?

Det undrade kamelerna när de kikade ut på morgonen och all lera hade stelnat
 
Här ser man tydliga bevis på att även matte tyckte det var lite kyligt i vindbyarna på morgonkvisten
 
Men det är vackert och olerigt!

Kalle och jag drömmer oss bort...

...tänk när det var så här varmt och skönt!
Tur att Kalle inte hade samma päls som han har nu, då hade han svettats ihjäl!
Matte är badsugen men kamelen velar. Tänk om det finns hajar?!
 
 

Det fanns en tid då solen sken

För att glömma mörker och regn för en stund bjuder jag på lite bilder en trevlig tjej som heter Marieke tog på kamelerna och mig i augusti. Marieke studerar fotojournalistik och var ute och gjorde ett litet repotage med mig och kamelas.
 

grus

Hur mycket väger femton ton grus?
Tja, ungefär så här mycket.
Denna hög kommer precis räcka till att fylla ut det dike som uppstod när jag körde ut skottkärran i morse. Suck.
Tyvärr går det inte att köra ut högen heller för det är för lerigt.

höstbilder

Det är inte lätt att fota Smirnoff i farten
Men här fick jag till det!
och här står jag i leran
Så här fint är det i hagen just nu, imorgon kommer gruset!
men pojkarna lyser tillsammans med de vacka höstlöven upp tillvaron

Höstpromenad

Idag tog vi med pojkarna på en lunk ut på militärområdet. Eller rättare sagt, Kalle lunkade och Smirre tassade i lite högre tempo som vanligt men var mycket samlad och skötte sig exemplariskt.
Väl hemma byggde jag om hagarna lite, körde ut 300 liter vatten och mockade ladan.
En effektiv söndag i två decimeter lera, men tänk vilka benmuskler jag kommer ha till våren!

fredagsmys med familjen

Hehehe, när man närmar sig ladan eller kamelhagen så dyker det nuförtiden alltid upp en rödlätt herre på drygt ett halvt ton med ett jättegap. Det är Smirre som hälsar oss välkomna och på släp nån halv minut senare dyker det upp en något mörkare och mindre men inte lika jäktad herre, nämligen Kalle.
Smirnoffs favoritsyssla just nu är att leka med mina händer. Han vet mycket väl hur långt man får gå -gapa och känna -men inte bitas. Matte litar på sin kamel och låter Smirre hållas trots att hennes inkomster är helt beroende av ett konstnärligt handlag och väl fungerande fingrar. Smirre vet att om han biter av mattes fingrar blir det inga inkomster och inget käk och därför väljer han att leka försiktigt. 
 
Denna fredagsafton spenderade vi med hästarna på en tur med fotogenlykta och filtar i vagnen och varm choklad med cognac mitt ute i det djupaste mörkret.
När vi kom hem hade kamelerna gått och lagt sig på en kulle utanför ladan och låg och idisslade sin gamla lunch och hästarna åt sitt hö strax intill och jag bara stod där mitt i leran med min gamla lykta och njöt av situationen.
Jag skulle inte byta bort mitt liv mot någonting i världen.
Eller kanske mot några meter markduk till leran eller en fin inkörningsrockard till Kalle, eller......
 
 

för jag har bara regn hos mig...

...sjunger jag och Orup.
Fast jag är inte riktigt lika nedstämd som Orup men nog är vi ordentligt trötta på detta eviga strilande över markerna.
Det är konstant gungfly under fötterna och jag bekymrar mig över hagarnas tillstånd som under två månader har hållt samma skick som de brukar göra i slutet av november.
Kamelerna klarar sig dock riktigt bra för deras sida av hagen är ordentligt dränerad och de trampar inte sönder så som hästarna gör.
Jag har iallafall beställt ett litet nätt lass med makadam på 14 ton som förhoppningsvis kommer på måndag morgon. En del ser fram mot jul andra kanske en utekväll på krogen. Jag gläds åt en hög med grus.
 
 

Semlon som liknade en älg


pics

Syrran får bogsering hem
Såhär nöjd och fräck är Kalle
 

Syrran-the camelrodeorider

Syster Yster tog sig en tur på Kalle i helgen och jag red framför på Aska och visade vägen.
Allt var lugnt och stilla där vi lufsade fram bland skogslöven i makligt kameltempo och vi njöt av friden som rådde.
Men ack den stillhet som består för rätt var det var kom Kalle dånandes förbi mig med Syrran vilt flaxande mellan pucklarna! Han susade i full kareta rakt ner för en backe och Kalle som så dålig på att bromsa, eftersom han är en kamel, och dessutom är utrustad med väldigt hala trampdynor fick liksom inte riktigt hejd på sig förens det tog stopp mot en sten.
Trots mina uppmuntrande tillrop till Syrran om att hon skulle hålla sig kvar däruppe så trotsade hon mina förmaningar och kastade sig en vid båge rätt ner i backen. Helt onödigt om ni frågar mig för ingen på jobbet kommer ändå tro henne om hon ringer och meddelar att hon tyvärr inte kan jobba på måndag för hon har trillat av en kamel i full galopp.
Nåväl, Yster är ingen vekling utan stjälpte i sig lite varm choklad för att sen åter kasta sig upp på vilddjuret som i sin tur återgått till att bara vara en cool kamel helt utan några som helst tankar på några hyss, åtminstone inte för den här gången...
Vad som utlöst denna kamelrusning kan man bara spekulera i så det gjorde vi vilt och slutsatsen av vår skarpsinniga analys blev att Kalle just passerat en viltsten där det låg färsk älgskit och doftade skumt samtidigt som vår lille Semlon dök upp precis bakom Kalle och liknade en älg ganska mycket.
 
 
 

till ingela

Som gärna vill se en närbild på kalles turkiska kamelgrimma!

Livet upprepar sig

Vad vi ser här är Smirnoff som är i ett stadie där allt känns otäckt och otryggt och Johan försöker trösta och förklarar för vår stora känslige herre att det faktiskt inte är så farligt att gå på promenad med familjen.
Semlon begrundar situationen och undrar om han inte ska ta och visa sin kamel hur man springer ikapp över den nysådda åkern istället men Smirre bara spottar och fräser och lägger sig platt pannkaka mitt på vägen och uttrycker högljutt sitt missnöje.
Känns som att vi gått igen denna procedur med några andra kameler för inte så länge sen men denna gång väger kamelen ca 600-700 kg och är stor som ett hus...
Men se, helt plötsligt är matchen över och Smirnoff tassar fint bakom husse som inget hänt.

speciell dag

Idag var det visst kamelbullens dag! Nån som ätit några?

fler fina helgbilder


Kameler som inte hittar hem

När Kalle och Ärtan åkte ifrån Smirnoff i lördags tyckte vår rödhårige herre att han minsann inte skulle gå ensam i sin hage utan klev helt sonika rakt genom staketet ut till Aska som han slog följe med resten av dagen. Sen dess har ju helgen som bekant bestått av en massa resande, packande och showande så att rätta till ordningen bland hagar och djur har inte stått överst på agendan och kameler och hästar har varit så rara mot varandra så det hela fick bero tillsvidare. Tills ikväll när jag slirar ut i regn och lera och konstaterar att båda pojkarna ligger på bara backen på en kulle i helvetesvädret och i ladan syns inga spår av nån har bott där på flera dagar. Detta omysiga fakta att mina pälsklingar ligger i lera och rusk och inte verkar fatta hur man tar sig under tak illa kvickt gjorde att jag satte igång att laga hagar för brinnande livet. När allt var klart hämtade jag kamelerna och innan jag hann stänga grinden bakom dem hade de skuttat in i ladan och kastat sig ner i den torra mjuka torven. Herregud, att man ska behöva vara en sån hönsmamma och visa in pojkarna på rummet sådär!

Fler bilder

Kalle åker tunnelbana:
 
Kalle poserar med Top Cats Undrar vem som är mest känd sa Kalle, jag eller Top Cats?

Vällingby

Vår andra trollkarlsupplevelse, den här gången blev vi inte borttrollade vilket Rickard Sjöberg lyckades med.
 
Kommer ni ihåg när Kalle blev borttrollad?
 

en intensiv helg

Kl. 10.00 klev Kalle med sin lilla hästkompis Ärtan ut i Vällingby centrum för att förgylla Vällingbybornas dag med sin närvaro.
Kl. 12.00 reser vi efter ett mycket lyckat och uppskattat uppdrag vidare till nästa gig i Enskede.
Kl. 12.55 skär motorn på jeepen som drar Kalle. I Södra Länken.
Kl. 14.00 Står Kalle och Ärtan helt ovetandes om kaoset, med fantastisk hjälp från trevlig allmänhet och fantastiska föräldrar, på plats i Enskededalen för att bjuda på en stunds ridning och mingel.
Kl. 17.30 är Kalle och Ärtan hemma och betar glatt i sig de sista gröna stråna i hagen och jag går hem och laddar om för söndagens äventyr.
 
Söndag:
alla inlånade bilar och hyrda transporter fungerar och Kalle kan återigen pigga upp Vällingby med sin stolta närvaro.
Även Aska, Ärtan och shettisarna Dumle och Whiper var på plats och vi sammanfattar helgen som väldigt intensiv men mycket lyckad!
 

RSS 2.0