Snö!

Eftersom säkert ingen annan bloggare har kommenterat snön idag så tänkte jag göra det för säkerhets skull.
Detta vidunderliga fenomen som skänker oss renhet och ljus var faktiskt den faktorn som fick mig att resa mig ur vardagens djup och vedermödor och bege mig ut i aftonen trots sen timma för att uträtta underverk tillsammans med mina livskamrater.
 
Eller på ren svenska: jag släpade mig ut, konstaterade snålt att pannlampan var överfödig, lurade på Smirre en grimma och tog ett pass.
En timme senare gick jag hem, nerspydd och stinkande och inte mycket klokare på den kamelen.
Tillägg: innan jag gick hem spenderade jag en kvart åt att laga staketet som Kalle "råkade" promenera rätt igenom för att få en bättre utsiktsplats och lite nogrannare kunde studera vad det var Smirnoff väsnades så hemskt mycket om. Oljudet var bara Smirres sätt att tala om för mig att han av någon outgrundlig anledning icke änmnade promenera på min vänstra sida. Höger sida gick bra. Suck.
Trots att jag varken skriker eller spottas lika bra som en kamel vann jag iallafall slaget och övningen avslutades i fredens tecken som vanligt.
 
Nu: sömn.
 
 
 

ett träningspass

HA! Min plan fungerar! En häst och en hund är motionerade och en kamel är tränad.

Till Smirnoffs träningspass ikväll tog jag jag hjälp av en mycket klok och rutinerad dam - Aska. Jag satt upp och tog Smirnoff på släp bakom och gick flera varv runt i kamelhagen, vilket faktiskt gick över förväntan, mina armar är bara liiite längre nu. Smirre var inte helt på det klara med vad som gällde och fastnade stundtals som ett gammalt flyttblock men jag la på mitt ökända orubbliga tryck i grimman och tillslut var det bara för Smirre att röra på påkarna. Emellanåt gick det dock lite fortare och då kom han guppandes med låg profil och öppet gap med ögonen fästa på Askas stora välmusklade bakdel. Men Smirnoff är väldigt känslig så det räkte med att jag rasslade lite med linan så kom han av sig i vad det nu var han hade för skumma intentioner.

 


Med viss risk för att uppfattas som tjatig vill jag varna känsliga läsare för ett gnälligt inlägg!

Jag har kanske tidigare någongång eventuellt nämnt att jag ibland uppfattar denna säsong som något mörk och blöt?
Jag känner ändå att jag återigen behöver ta upp detta dilemma då det faktiskt just nu påverkar mig i en lätt negativ riktning.
Jag drömmer hela dagarna om att kasta mig ut till kamelpojkarna och jobba med dem och lära dem allt jag kan. Min ambitionsnivå är mycket hög och jag har tusen saker på deras agenda.
Men efter åtta-tio timmar på jobbet så händer det något. Jag kommer hem till kompakt mörker, leran står mig upp till knäna och jag halkar runt med onda fötter och när två hästar och en hund är färdigmotionerade känner jag att energinivån har sänkts med relativt många grader.
Jag håller därför på att utverka lite nya rutiner och kan nog sträcka mig så långt som att utlova lite mer action på kamelsidan so stay tuned!
Så här angelägen ser man ut som kamel när höet är slut.
Själv såg jag nog mest förvånad ut, det är inte mer än två veckor sen vi la in en tvåhundrakilosbal men den är ju då uppäten och här står två hungriga kameler och undrar vad sjutton detta är för dålig lunchresturang.

Kalles nya kläder

Denna gråa söndag har vi haft mycket stort och fint besök från Egypten. Vår besökare tog faktiskt med sig lite ökenvärme och solsken hit också, plus en massa otroligt fina kamelprylar och Johan och jag bjöd på te och satt på vardagsrumsgolvet med vår gäst och dealade precis som vi gjort på våra resor. Mycket exotiskt.
Vi fann vår nye vän när vi var ute på ett jobb med Kalle på Täby Galopp i somras och nu hörde han äntligen av sig igen. Trots sin unga ålder är han en mycket erfaren företagare som för tillfället är i Sverige och arbetar med hästar men han är även på jakt efter mer arbete här, så om någon av er läsare är i behov av en häst och kamelkunnig, arbetsvillig arabisk/engelskspråkig arbetare kan ni ju alltid höra av er.
Hursomhelst hade vi en mycket trevlig eftermiddag tillsammans och självklart köpte vi allt han hade med sig.
Och så ett litet tips till er som tycker att bekantskapskretsen börjar kännas lite snäv: införskaffa omedelbart ett par kameler så har ni garanterat skitkul och en massa intressanta gäster med en gång!
 

kamellycka

Våra djur är alltid väldigt glada över att se mig på morgonen och de flesta har nog en baktanke med sitt svassande runt mig, nämligen att jag ska rappa på med deras frukost.
Smirnoff däremot är bara glad. Han har redan sin mat närsomhelst på dygnet och han vet att det inte bjuds på något extra när jag dyker upp på morgonen. Ändå står han alltid på samma plats, redo att hälsa mig ett ömt godmorgon. Vi pratar en stund och han önskar mig lycka till med mina åtaganden under dagen och jag likaså med hans och så kramas vi och jag åker till jobbet med en varm och lycklig känsla i magen.
Djuplodande. Här kan man se oss inbegripna i en djup och privat diskussion.
 

Avmaskad latmask

Fy vad Kalle har gått och latat sig länge! Tur att vi har en massa gig inbokade framöver.
Jag vet inte om man får säga så men han har faktiskt gått och blivit en ganska lat tjockis. Så skulle man kanske inte säga om sin bästa kompis men jag känner att jag kan vara helt ärlig och rak med mina lurviga polare.
 
Denna helg hade vi fint besök från Finland och Kalle ställde upp som den perfekta avkopplade ridkamelen och tog samtliga deltagare på varsin tur runt Trädet. Han kunde till och med tänka sig att ligga fint så en av deltagarna som inte mätte mycket mer än en och en halv meter kunde sitta upp. Det är alltid lika kul att höra reaktionen från en ovetandes ryttare när Kalle reser sig upp, det är nämligen en helt ofarlig men rätt brutal rörelse, hehehe.
 
 
 
 

kvällskamel

En sån här varelse kan man finna ute i mörkret hos oss. En vardaglig syn för oss men kanske lite annorlunda för den ovetande som kikar in i hagen.

ett tips

Den andra bloggen är öppen igen: http://kamelaventyret.blogg.se/deandradjuren
Have fun!

F`låt

...men jag reste bort över helgen UTAN kamelerna, så inget nytt under solen.

morgonkameler

Denna morgon tyckte kamelerna att jag var helt ointressant och ägnade sig glatt åt att äta frukost.
Här kan ni se hur vår mycket enkla men listiga utfodringstransport fungerar.
Storbalen i transporten hålls helt torr, släpet går enkelt och snabbt att flytta till ett nytt ställe om det blir för upptrampat och man kan dra iväg det till gården och lasta in nytt hö fast nu har vi sån tur att vå snälle lantbrukare kommer och lastar in balen på plats.

nostalgi

Har just kommit in i stugan ur mörker och kyla och känner mig nästan lite nostalgisk men jag är osäker på om man kan bli det på bara två år?
För två år sedan vid exakt samma datum som idag var jag så stolt över att jag lyckats nudda Kalle när han låg ner och att jag i ett obevakat ögonblick lyckats kränga på honom en gammal hästgrimma kring halsen som han absolut inte lät mig nudda.
Ett år senare gick vi på kvällspromenad med nya benreflexer i mörker för första gången och nån dag efter det satt Jessica på honom i ridhuset. Vilken milstolpe!
Mycket har hänt sen dess och nu står jag där i mörkret igen med en gröngöling till kamel i ändan av repet.
Efter lite övertalning från min sida la sig Smirnoff ner bredvid mig och jag fick sätta på honom grimman. Sen gick vi, eller rättare sagt, han, på promenad i hästhagen med skälvande steg, jag är nämligen inte särskilt mörkrädd men det är Smirnoff.
Ängsligare liten kamel får man nog leta efter men han var så otroligt duktig och rar ikväll att jag nästan får en liten tår i ögat. Han vill inget hellre än att göra rätt men det är ju så svårt när man är en sån fegis och man riktigt ser hur han biter ihop och anstränger sig för att vara en tapper kamel.
Smirnoff, en försiktig herre.
Benreflexer. Jag får väl erkänna att det inte blivit så hemskt många promenader i mörket med Kalle, vi är hellre ute och luftar oss i dagsljus.
 
 

Hur många kameler är det på bilden?

Sitter och kikar igenom lite bilder och upptäcker denna.
Alltså, nog för att de är rörliga med sina långa halsar men nån måtta får det väl vara!
 
 

Big fail

Igår hade jag ett sånt där obligatoriskt misslyckats träningspass med Smirre. Det verkar som att man ska ha dessa med jämna mellanrum för att man inte ska bli för högfärdig och komma och tro man är nåt.
Smirre kunde inte gå i grimma och när jag äntligen fått med honom de fyra långa metrarna till Trädet och satt fast honom i det gamla repet som suttit där i ur och skur i två år så tog det ca en minut så gick repet av och Smirre lämnade helt fräckt träningspasset.
Jag är ju inte den som ger upp så Smirre inhämtades och bands upp med ett bättre rep.
Träningen fortskred med en massa vildsinta sparkar och livsfarliga frambensviftningar. Stackars Smirnoff verkar ha nån sorts skräck för att bli rörd på benen så det var just vad jag gjorde fast med en lång pinne på behörigt avstånd.
Jag kan väl inte säga att vi kom nån vart och träningen fortskred i falerandets tecken, grimman gled av, Smirre var spänd och jag kände mig som ett pucko.
Vi avslutade iallafall med en kram och var och en gick hem till sitt.

Allhelgonhelg

Kalle filosoferar över dimman. Undrar vad som finns därute? Kanske massor av morötter, en älg eller rent utav en annan kamel?
 
Det är vackert och spöklikt men så är det ju en sån helg också.
Vi har tänt ljus för våra andar Lillebror och Kimba som lämnade oss i år.
 
Lillebror. Ser han inte lite änglalik ut med den där auran runt sig? Fast jag undrar om man blir en ängel när man har spottat så många gånger på sin matte?
Kimba som vilar i frid.

Ett varningens ord

Till alla er som använder Anti-Bit-sprayen och funderar på om ni ska ta ett smakprov: GÖR DET INTE!!!
Vi använde detta satans påhitt till att spraya träden idag för att förhindra att bävrarna (kamelerna) ska göra om hagen till en karg öken. Dimman låg tung och sprayen liksom integrerades med med dimman och blev ett med den och vi gick runt och andades in denna sjyssta smak och efter att ha sprayat både träd och lada satt den långt ner i halsmandlarna.
Det smakar StoppOchVäx, sånt där som nagelbitare målar naglarna med för att låta bli att gnaga på dem och får djuren för sig att ta ett smakprov på träden nu är de ta mig sjutton inte kloka.

in i dimman

Syster Yster har inte fegat ur sen sist så det blev en tur på militärområdet i dimman.
 
 
 
Mysstund. Man måste ju ha lite kli emellanåt annars blir det ingen mysig tur ju
 
 
Yster och Kalle för djupa diskussioner
 
 
Tandkontroll?

förbjudet

Nu ligger de risigt till, de rackarns kamelerna!
Smirre byter tänder och gnager på träden och Kalle är inte sen att hänga på detta otyg.
Jag kastar mig i bilen för att införskaffa tio flaskor sånt här:
Och tas det en enda tugga efter den behandlingen av 25 träd så är det utegångsförbud som råder! Alternativt deportering till närmsta öken där det inte finns några träd att förstöra.

En giraff i hagen

När vår Herre hade skapat djuren blev det en massa delar över på bordet.
-Hmm... sa vår Herre, vilket slöseri att slänga bort alla dessa funktionella kroppsdelar!
Så han satte helt enkelt ihop det han hade kvar, en hals från en giraff, lite puffar från en pudel, öron från en nallebjörn, magarna från en ko osv osv. Ni som har sett en kamel vet vad jag menar.
Vår Herre glodde lite skeptiskt på resultatet och mumlade något om att detta kanske inte blev så snyggt så han la till det viktigaste av allt: de vackraste av ögon och ett hjärta av guld.
Så nu är det helt omöjligt för oss att inte älska dessa udda men mycket funktionsenliga djur.

RSS 2.0