Passar på när det fungerar med bilderna

Kalle känns avkopplad bland sina landsmän
 
Många ville klämma och känna
 
Nu går vi hem

...och några till


här kom visst lite bilder!


Mitt jobb är att festa med en kamel!

Gömda i ett buskage i ett företagsområde mitt i Kista stod vi och lurade tills det var dags för ENTRÈ!
Den stackars VD:n skakade i benen när han grenslat Kalle men folket jublade när vi gled upp framför schen och Kalle behöll som vanligt lugnet trots det öronbedövande ljudet från högtalarna.
Samtliga festdeltagare var klädda som beduiner, haremsdamer eller något annat mellanösterninspirerat så jag och Kalle smälte in bra i miljön.
Sen ville alla klämma och känna på mig och Kalle, eller faktiskt mest på Kalle för att vara ärlig, jag fick stå bredvid och berätta vad kameler äter, varför de inte fryser, vad de har i pucklarna osv. Känns som att jag kanske har berättat det för nån annan någon gång förut...?
För att sammanfatta kvällen så har jag världens knasigaste och roligaste jobb!
 
Tyvärr är den här bloggplattformen nåt eftersatt härke från tidigt 50-tal typ, så några bilder blev det inte i dag heller nehejdå, men jag litar på att ni kan måla upp en bild framför er och föreställa er hur vi stod och glänste i folkmassan.

Nu drar vi på kamelgig!

Återkommer med rapport!

skrämmande sommarjobb

Jahapp, ska väl försöka få till ett inlägg trots att blogg.se har gjort ansiktslyftning och jag är helt lost...
Hursomhelst:
Vi rider på Kalle i stort sett varje dag, små korta svängar så klart och Kalle är helnöjd!
Idag kom en ny stjärna och svingade sig upp, en trevlig liten tjej som ska hjälpa mig lite med djuren i sommar om jag nu inte lyckades skrämma bort henne med att starta dagen klockan åtta med stormockning...

skoj i sanden

Ytterligare en rolig syn från helgen var när Jessica red Kalle upp till den berömda sandplätten och jag lade Kalle ner.
Jessica klev av eftersom Kalle ville gnida sidan i sanden en stund och när han lagt sig som vanligt igen fick hon kliva på och jag bad Kalle att resa på sig. 
Det är en ganska stor och hastig rörelse och den annars så kaxiga Jessica undslapp sig faktiskt ett "oj!" när hela världen gungade till och Kalle lydigt ställde sig upp.
Tyvärr har jag inte tid att fota sådana här händelser i början eftersom det ligger ett visst fokus på själva träningsögonblicket men jag lovar att dokumentera det hela när jag utvecklat min fjärde arm och övningen sitter ordentligt.


Allas favorit




Helgjobb

I lördags tog Kalle en sväng för att förgylla dagen för den lokala båtklubben som firade sitt 30-årsjubileum.
Regnet vräkte ner när vi kom och Kalle huttrade och såg ganska eländig ut med vattnet rinnande över sitt kala huvud så han blev genast inpackad i diverse filtar och täcken och där stod jag och berättade och hur tååååååliga och anpassningsbara kamelerna är...jomensvisst, han hållar bara på att reglera kroppstemperaturen lite här och det kommer snart fram ny fin päls, det är bara nu han ser lite trist ut och verkar lite frusen...håhåjaja.
Efter en liten stund upphörde regnet iallafall så vi beslutade att hänga kvar och se vad dagen erbjöd och Kalle verkade gilla arrangemanget med filtarna och var lika socialt begåvad som vanligt och njöt av att bli kliad bakom öronen och strosa runt och äta upp klubbens björkdekorationer.
En liten farbror påpekade att det faktiskt fanns en hel dunge med sly en bit bort men där ingick det ju inget kli bakom örat så vi tyckte det var bäst att hålla oss i närheten och dessutom förväntade sig kanske båtklubben inte att få dit en kamel under en massa filtar, gömd i en buske i områdets norra hörn.

Kalle nakenråtta

foto0360 (MMS)

Kalle nakenråtta


kvällsmys

Lite taggad som man är efter kursen så tog vi ut vår nakenråtta på en träningsrunda ikväll. Johan har semester och har stått och plockat av honom pälsen idag så vår lille kamel ser verkligen helt bedrövlig ut men å andra sidan precis så som naturen önskar så här års.
Kalle var lika taggad han och kom springandes i hagen och var mycket ivrig att följa med ut och fingå lite.
Jag har under dagen smidit på en listig plan hur jag på smidigast sätt ska få honom att lägga sig ner så jag tömkörde Kalle upp till en stor sandplätt där jag bad honom lägga sig genom att sänka huvet på honom och ge ett röstkommando. Det tog ca 15 sekunder så vek han ihop sina kroppsdelar och la sig. Eftersom jag knappt trodde mina ögon så var jag tvungen att be honom resa sig för att testa en gång till och denna gång tog det max 10 sekunder så låg han där och såg mysig ut!
När detta, inklusive en hel del ålande i den sköna sanden var avklarat fick jag faktiskt honom att jogga lite med mig. Kan tillägga att denna kraftansträngning från Kalles sida helt berodde på att det längre fram längs vägen växer en sällsynt god hasselbuske...

foder, foder och åter foder

Det var ett herrans tjat om utfodringen här men det beror på att kamelmor (jag alltså) är lite petig och vill att Kalle endast får i sig den mest optimala maten och därför är jag mycket nöjd med att skördesäsongen äntligen kommit igång och Kalle får mumsa grönt och skönt nyskördat hö!
Eftersom det inte finns bete med tillhörande ligghall (tack vare de tjuriga tjurarna) så väljer vi att behålla Kalle i hemmahagen. Det skojiga blir när vi bygger om hagarna för att skilja parasiterna åt och hästarna blir alldeles förvirrade när det helt plötsligt inte går att dra fram där de är vana!
Kalle är dock lite smartare och funderar snabbt ut var bästa stället att hänga blir och han är precis som tjuren Ferdinand mycket nöjd med att spendera vardagen i sin älskade lada. 

Bianca, Göran och jag


kamelmor åker kamel och vagn


saltkurs

Nu är vi hemkomna från några mycket intressanta dagar på Orust!
Vi har bl a pratat om kamelernas reproduktion, sjukdomar, parasiter, framtid mm mm och vi har också tittat på kamelbonden Görans fina flock och han har jobbat med några av dem medans vi har sett på och kommit med glada tillrop.
Det intressantaste och mest bestående lärdomen från denna kurs var dock SALT.
Vi har naturligtvis lärt oss att kameldjuren kräver mycket salt och vi har också läst om att de kräver enorma mängder men sedan sett hemma att det faktiskt inte går åt så mycket som det sägs och gjort analysen att avdunstningen inte borde vara lika hög på dessa breddgrader då de har en annan tillgång på foder än i öknarna.
Allt detta är fel och samtliga Sveriges kamelägare verkar precis som vi endast erbjuda sina djur stora block med salt, sk slickstenar. Problemet är att kamelerna inte slickar, de kan möjligtvis stå och suga och tappert försöka gnaga av en bit av dessa saltblock tills de tröttnar vilket ger dem saltbrist som kan innebära allt från hudproblem, dålig tillväxt, glanslöshet och såklart helt fel balans i kroppen. Mycket skrämmande men lärorik information och samtliga kamelägare åkte lätt chockade hem och slog sönder sina saltstenar i småbitar för att genast få friskare, glansigare och gladare djur. Även jag.


En viting

foto0349 (MMS)

En viting


En kamelhög

foto0350 (MMS)

En kamelhög


Märkliga ting sker på kursen...

foto0345 (MMS)

Märkliga ting sker på kursen...


Kamelkurs!

Nu drar vi på Kamelkonvent! Ska bli otroligt spännande och förhoppningsvis mycket lärorikt.
Vi ska vara lite internationella and talk some avel, parasiter, sjukdomar och hantering och vi ska öva praktiskt på riktiga kamelas och även förhoppningsvis klämma lite på några dromedarer.
Men först mellanlandar vi hos vår Göteborgare Carin och laddar lite på Liseberg innan vi far vidare.
Goda vänner offrar lite semester och boar i huset och passar hästar, kamel, vovve och alla katter och förhoppningsvis håller sig alla på banan så de har några krafter kvar när vi kommer hem i slutet på nästa vecka.

Hoppas kunna uppdatera med lite ovanliga bilder direkt från konventet!

grannar och annat otyg

Syrran är i krig med sina grannar!
Eller rättare sagt så är hon en liten arg eremitkräfta som blir fly förbannad när nån vägföreningsnörd kallar till stormöte därute i obygden för att deklarera för sina undersåtar att "det ankommer envar att hålla snyggt utanför sin egen tomtgräns"... eller nåt i den stilen.
Hursom; Syrran får spunk och far i ren trots ut med frugans nyinköpta trimmer och dånar runt i diket så att varenda maskros ryker och förtreten osar ur öronen.
Varför berättar jag nu detta i en kamelblogg? Jo, för strax efter att detta scenario utspelar sig anländer jag till platsen för att konstatera att här ligger en MASSA nyskördat kamelgodis och börjar genast samla ihop dyrbarheterna i en gammal konsumkasse.
Förstår ni då hur fodersituationen ser ut hemma hos oss? Kamelen har fått smak på grönt och vi har inget bete. Resulatatet har blivit att jag förvandlats till en forntida samlare eller som en sån där rumänsk gammal kvinna med trehundra kilo sly på den redan kutiga ryggen som hon ska bjuda sina magra getter på resten av året. Bara den stackars slitna åsnan som fattas bredvid.
Tjo och tjim, snart är det kamelgig igen!


RSS 2.0