mörker

Fy, vad det blir mörkt tidigt nu! När jag höll på att rangera bland vagnar och höbalar som bäst upplevde jag plötsligt en stark inre längtan efter en kär gammal vän jag inte träffat på länge. Den har följt mig under många år och är min ledstjärna och ljus i tillvaron under mörka vinterkvällar. Jag vill nästan påstå att mitt liv inte skulle fungera ens till hälften så bra som det gör ihop med denna kamrat.
Jag talar om min vän Pannlampan. I ur och skur sitter den där som en naturlig del av kroppen. Man blir liksom ett med den och hemma har vi har flera gånger fnissat åt varandra när någon kommit in efter kvällssysslorna och sätter sig i soffan och kollar på tv med lampan fortfarande lysande i pannan.
 
 

Kommentarer
Postat av: ingela

Samma här vad gjorde man utan den....

2012-08-30 @ 13:39:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0