måndag kväll

Blogg.se driver med mig som vanligt, därav ett mycket osamanhängande numera borttaget inlägg. I morgon ska jag åka och träffa en ridhusinnehavare, det ni!

drömmar

Känner att jag motarbetas av dagsljuset och leran lite här nu och jag jobbar fortfarande på att få tillgång till ett ridhus. Har eventuellt nåt på gång så håll gärna en tumme! Jag har en sån där mysig bild framför mig av en upplyst, stormbefriad lokal med mjukt underlag där jag kan träna Kalle i lugn och ro utan att blända honom med pannlampan eller halka i lera och bajs och hela tiden tappa koncentrationen.

SMS-inlägg

imag0268 (MMS)


SMS-inlägg

imag0270 (MMS)


SMS-inlägg

imag0271 (MMS)


.


sandat

Farsan övar på ett framtida liv som kamelfösare och vi tog pojkarna på långpromenad. Lilla mor provade lite hon med men jag tror hon kommer passa allra bäst som taxfösare.
Lillebror struttade med och gjorde som vanligt sitt bästa för att vara så underlig som möjligt, det är ju hans grej liksom, Broder Tuck...
Under promenaden kom vi fram till en stor utkrattad sandhög och plötsligt började det lysa i kamelögonen. Det verkligen tändes nåt därinne i deras varma ökenhjärtan och jag lät dem kliva ut den mjuka sanden. Där tog det inte många sekunder förens båda kamelerna kastade sig ner och de gned sig och rullade sig och låg och sprattlade och verkligen toknjöt! När Kalle tillslut bestämt sig för att det var nog reste han sig upp och uppförde en liten lyckodans. Det hela var verkligen underhållning på mycket hög nivå och pappa och jag började genast planera för en jättelik kamelsandlåda.
Så om nån nu undrar vad jag önskar mig i julklapp så svarar jag -en sandhög!


otrevligt barn, någon?

Senaste "ridturen" skiljde sig inte så mycket från den förra mer än att vi tog en lite längre runda med Jessica hängande på Kalle, vilket även denna gång gick strålande.
Då våra kameler ska leva en sådär 40-50 år känns det som att det kanske är onödigt att ha för bråttom när man lär in något, vi har ju liksom tid. Och det skadar ju inte att resultatet blir en trygg vältränad individ där allt verkligen sitter varje gång och eftersom pojkarna ska jobba som eventkameler så kräver det om möjligt ännu noggrannare grundträning.

Det är synd att jag gillar Jessica så mycket annars hade jag bett henne sätta sig tillrätta mellan pucklarna och så hade vi glidit iväg på en tur. Tyvärr är jag ju lite rädd om henne och vill inte se henne göra samma flygtur som jag gjorde i vintras, därav försiktighetsåtgärderna.
Funderar på att leta rätt på nån liten unge som inte är fullt lika trevlig och som jag absolut inte känner nån empati för men det kan kanske blir svårt;)

planer

Torsdag kväll har jag lurat hit Jessica igen. Hon är lagom lätt och lagom orädd så hon får bli min nya crashtestare. Jag är ju själv gräsligt trött på att ligga och grina med hjärnskakningar och senskador så jag håller mig på backen ett tag till.
Kalle verkar dessutom nöjd när jag står bredvid och blir han lite osäker tittar han direkt på mig, lite som att han kollar av att det verkligen är okej det där som sker uppe mellan pucklarna. Jag nickar förståndigt till svar och berättar för Kalle att allt är sin ordning. 
Planen för kvällen är densamma som sist, att Jessica hänger på mage över Kalle och jag tar en svängom i hagen. Sist hade han lite svårt med balansen de första stegen men han är ju en stark och välväxt pojke så det krävs nog inte så mycket träning för att få honom att vänja sig.
Då timmen är sen vid dessa event och vi rör oss i mörkret som halvblinda gruvarbetare kan jag tyvärr inte bjuda på så mycket bilder. Det brukar heller inte vara riktigt läge att slita upp kameran mitt i allt så ni får vackert vänta tills det blir dagsljus nån gång framåt april. Eller så väntar vi till helgen...

Inridning

Hohoho! I gårkväll gjorde vi stora framsteg minsann! Jessica hängde på mage över Kalle och jag ledde dem runt trädet ett varv. Kalle visade inga tecken på stress eller någon form av missnöje och nu känns det nära! Anyday now!

pics


Turkiet

På allmän begäran följer här en kort reseskildring från södra Turkiet:
Syftet med resan var förutom att dricka öl, sola och glömma bort att man har ett arbete här hemma var att träffa lite sköna dromedarer och inhandla en massa inhemska kamelprylar.
Jag kan väl säga att vi lyckades med samtliga punkter.
Planen var att hyra en bil och ta oss runt mellan byarna och städerna men detta visade sig helt onödigt då landet är försett med utomordentliga kommunikationer i form av Dolmusar, små varma, trånga minibussar som plockar upp en varsomhelst och släpper av en där det passar en.
En dag besökte vi ett historiskt intressant område med mycket ruiner och en massa sand och mitt ute i det märkliga landskapet satt en liten kamelfamilj. Eller rättare sagt, familjen satt och kamelerna låg, helt otippat, och idisslade. Inte en helt ovanlig syn visseligen men i något mer exotisk miljö än hemma.
Kan tillägga att "kamelerna" är dromedarer och saknar därmed en puckel och är lite annorlunda i pälsen.
Familjen visade sig vara mycket trevlig och när vi på något konstigt sätt förmedlat att vi själva var kamelfösare fast från kalla Norden blev de mycket glada och livliga. När vi dessutom lyckats förklara att vi ville handla kamelutrustning av dem blev de överlyckliga och bjöd oss på mat och ville inte släppa iväg oss mer.
Men de släppte oss iallafall tillslut och vi lovade att återkomma dagen efter vilket vi också gjorde.
Familjen hade då släpat ut en massa passande varor och vi satte igång att köpslå.
Att handla i Turkiet är inte riktigt som att handla hemma men efter en del fnys, vilda miner, höjdljudda diskussioner och intensivt förhandlande brukar man komma fram till ett rimligt pris. Sen vet jag egentligen inte vad ett rimligt pris är för den typen av varor vi handlade men det kändes bra.
Den ena mannen hade dessutom med sig en vacker sjal till mig som gåva och den knöt han omsorgsfullt kring mitt huvud.
Efter detta tog vi en sväng ut bland ruinerna och sanden på dessa Öknens skepp och det var riktigt härligt att glida iväg på inriden kamel!
Inte riktigt lika härligt var det att försöka få med sig 50 meter rep, en enorm matta, två grimmor och diverse annat smått och gott med sig hem på flyget men det gick tillslut!

Brorsan

Jag tror bestämt Lillebror har förlåtit oss för vårt tilltag igår för han är precis lika full med mys som vanligt och vill leka med mina fingrar och ligger snällt i ladan och vill bli kliad.

En vandrande kamelspya. Observera att möss...

foto0807_001 (MMS)

En vandrande kamelspya. Observera att mössan egentligen är helt svart och inte grönspräcklig, även jag brukar ha en ganska jämn hy i ansiktet och inte så gröntonad.


Back in business!

Jahapp, då var man tillbaks hemma i soffan igen!
Har haft en allldeles särskilt fin och unik semester med mycket kamelinslag såklart men det ser ut att saknas en sladd till den lånade kameran så jag håller inne med alla detaljer kring resan tills jag kan presentera bildbevis. Sååååååå, farsan: hit med sladden!!

Däremot kan jag delge er lite annan info med tillhörande bilder. Det var nämligen så att det första vi gjorde när vi kom hem var att kasta oss över den intet ont anande Lillebror som helt oskyldigt kom fram och villa mysa lite och VIPS hade Johan knäppt på en lång lina i grimman jag tidigare lurade på honom kring halsen.
Lillebror drog såklart ner för backen i en farlig fart med Johan dinglades efter som liten pallevante men till skillnad från sin äldre bror som genomgick samma behandling för ett år sen så stannar inte Lillebror när han känner att någon surfar där bakom utan dånar friskt vidare i minst en halvtimme till.
Johan hade tack och lov förstånd nog att släppa taget redan i backen så han åkte alltså inte bakom den här halvtimmen men det tog en bra stund innan vi fiskat rätt på fladderkamelen som susade runt oss i cirklar med den långa linan mellan benen.
När vi äntligen halat in vilden, baklänges mot ett träd med linan fortfarande mellan benen, var han varken rädd eller ledsen utan heligt förbannad! Mitt mål var ju att få honom att slappna av så pass att jag kunde gå fram till honom och knäppa loss linan men ICKE! 
Jag har aldrig sett en argare kamel och jag har aldrig varit grönare av kamelspyor än denna eftermiddag men ytterligare en timme senare stod jag, lite lätt mör i kroppen och höll fast Lillebrors ena framben och knäppte loss linan medan han stod alldeles stilla. Han hade då kört igenom hela sin repertoar av galet skrikande, spottande, fräsande, sparkande, bitande och allmänt otrevligt beteende. 
När han väl kom loss var han nästintill normal och stod helt stilla och funderade och när vi tackade för oss och lämnade hagen, lite lätt illamående, följde han faktiskt med oss upp till ladan för att se om det inte serverades lite lunch där.

Jag semestrar lite till men återkommer snart!

foto0801 (MMS)

Jag semestrar lite till men återkommer snart!


litet uppehåll i rapporterna!

Kalle bestämde sig igårkväll för att det fick vara slut med antibiotikakuren. Eftersom det var sista givan så gav jag motvilligt med mig och vi får betrakta honom som frisk. Svullnaden har iallafall gett med sig och han är rask och kry, eller så rask som en kamel nu kan vara får jag väl tillägga, de rör sig ju mest i ultrarapid hela tiden.

Nu blir det blogguppehåll en period för jag ska vara otrogen och ta en sväng ut i världen för att besöka lite utlandskameler.
Goda vänner ställer upp och flyttar in hos oss och passar våra egna och jag hoppas verkligen att pojkarna tänker visa upp sig från sin bästa sida men för säkerhets skull har jag mutat både vänner och kameler med fina presenter.
Kanske dyker det upp nån liten internetuppkoppling i nån bergshydda så jag kan rapportera vad jag funnit på vägen!

På återhörande!

mera matfiffel!

Kalle har börjat hajja att jag lurar i honom anibiotika i maten och pillar surt i hinken. Helst av allt vill han sno brorsans krubb för det verkar ju mycket smakligare. Brorsan i sin tur äter med god aptit och vill sedan hjälpa Kalle att äta upp hans mat med men när jag förklarar att han inte får det står han och ser klurig ut och rätt var det är så sluter han sin lilla mun om kanten på hinken och rycker till och där står jag och ser dum ut utan nåt i händerna. Kalle ser också lite förvånad ut men tycker att Lillebror gott kan få hans mat med eftersom det måste vara nåt allvarligt fel på den här lunchresturangen som serverar så besk havre.

SMS-inlägg

foto0800 (MMS)


SMS-inlägg

foto0799 (MMS)


Söndag

Idag har vi tömkört Kalle för andra gången i hans liv och jag måste ännu en gång säga att jag är djupt imponerad över hur snabbt han snappar upp mina önskemål!
Vi går på en rak väg, Johan går ca fem meter framför med Kalle i en slak lina och försöker låtsas som att han inte finns där. Meningen är ju att Kalle ska börja lyssna på mig som går bakom honom istället.
För er som inte är så insatta kan jag förklara närmre:
Tömkörning är som att köra "hästochvagn" fast utan vagnen. Och hästen. Man tar alltså en kamel istället, lämnar vagnen hemma eftersom den kommer in i bilden långt senare och placerar helt enkelt sig själv där vagnen skulle ha varit, med ett par tömmar i händerna. Tömmarna går från Kalles grimma, via öglorna i tömkörningsgjorden och bak till mig där jag går och gör mitt bästa för att göra mig förstådd. 

Efteråt fick Lillebror följa med ut och vi tassade upp till vår tomt och käkade goda höstlöv i solskenet.
Bror var mycket nöjd med att få följa med ut en sväng och hoppade och skuttade och var allmänt supersöt!

Nu ska vi ut och tömköra!

foto0798 (MMS)

Nu ska vi ut och tömköra!


fiffel runt maten

Nu har jag fått tag i antibiotika och vi har börjat medicinera Kalle. Det tar ca 20 minuter för honom att slurpa i sig maten med pulvret i eftersom jag hela tiden får stå mellan kamelerna som en liten penicilinpolis och se till att rätt kamel får i sig sin medicin. Det ska nämligen snokas förfärligt mycket i varandras hinkar och gärna skiftas mat en sisådär tio gånger innan de känner sig nöjda med sin ranson.
Kalle känns pigg och kry och vi tänkte nog gå på lite mysiga höstpromenader med honom i helgen, han har ju iallafall rätt kläder på sig så han slipper frysa i blåsten.

Blä

Svullnaden efter Kalles kastration vill inte ge med sig och efter lite konversationer med veterinär påbörjas nu arbetet med att ta reda på vilket apotek som kan tänkas ha den rätta antibiotikan hemma innan helgen. Jag har engagerat fantastiska vänner som kastar sig på luren i morgon och en annan lämnar baren i detta ögonblick och kutar över till Stockholms enda nattöppna Apotek för att kolla läget. Själv arbetar jag ihjäl mig imorgon och kan endast lita till de finaste vänner som ställer upp! Stor kram till er!!!!

Hängbevis!


Inridning

Pga sen timme och kompakt mörker finns tyvärr inga fotobevis på när vår vilda Göteborgare smög sig upp på Kalles rygg igår men jag kan meddela att Kalle inte längre är rädd utan nu mer åt det förbannade hållet! Denna sinnesstämning uttrycker han genom att inte helt otippat spotta på oss. Han är visar då stort bevis på intelligens då han väljer att spotta och fräsa åt den som hänger på hans rygg och inte idioten som står bredvid och håller i honom. Detta fräsande betraktar vi som ett stort framsteg eftersom det läget har dykt upp varje gång vi ska lära vår kamel att finna sig i något nytt, lite obekvämt. Det fina i kråksången är dock att efter spottochfräsperioden kommer jahajagfinnermigvälidethärdåperioden och den blir förhoppningsvis den bestående känslan.

SMS-inlägg

foto0788 (MMS)


Besök!

Ikväll kommer den kaxige Göteborgaren, minns ni henne? Hon har en trygg fast anställning och en schysst sjukförsäkring och har inget emot att kränga runt uppe på Kalle med allt vad det skulle kunna innebära...
Rapport följer!


arbete i mörker

Jag gnodde som en liten iller för att komma hem medans det var dagsljus men misslyckades tyvärr med mitt mål och fick snällt tassa ut till pojkarna med pannlampan tänd.
Men detta hindrade inte mig från att bygga om en gammal sele och ge mig ut på Kalles första tömkörningsrunda!
Johan gick framför och ibland kunde han backa lite och gå bredvid och jag kunde faktiskt vid vissa tillfällen styra helt själv där jag gick bakom Kalle. Igångsättningarna funkade inte alls men halterna satt klockrent med en gång. Skönt att se att bromsen är installerad på vår kamel, den kan vara bra att ha en vacker dag!
Vi avslutade vid trädet där jag hängde på Kalles rygg. Han var mycket tålmodig idag och det kom inte ens ett litet gruff! Kanske gruffet försvann med pungkulorna?

and here we go again!

Same procedure as last year!
Lillebror har fått på sig en grimma. Jag lurade på den med blixtens hastighet när han åt sin mat och glömde att bevaka alla mina rörelser för en microsekund.
Lillebror är idag exakt där Kalle var för ett år sen. Samma ålder, samma vaksamhet men också lika socialt begåvad. Han är dock lite mer erfaren än vad hans äldre bror var för ett år sen för han har ju sett oss hantera Kalle och begrundat detta. Det ser man väldigt tydligt nämligen för han rör sina lustiga ögonbryn på ett alldeles speciellt sätt när han analyserar vad som händer runt omkring sig. 
När jag ikväll sträckte mig fram och tog tag i grimman fick jag mig en riktigt flashback då han på pricken upprepade Kalles något oborstade beteende vid den åldern och gläfste till, nafsade och spottade ner mig.
Det kommer bli en spännande höst det här!!

Älsklingsbror

foto0778 (MMS)

Älsklingsbror


Det landade en anka i vår hage!

foto0780 (MMS)

Det landade en anka i vår hage!


SMS-inlägg

foto0772 (MMS)


gosnos!

foto0766 (MMS)

Dumpidumpidump, söndagspromenad, jag har inga öron idag, tralallala...


vakna kameler

Rapport från arla morgontimme: Kalle står upp med stängd mun och klar blick och båda pojkarna fick skrida ut i de vackra dimslöjorna och njuta av morgonens värmande solstrålar.

RSS 2.0