måndag

Just inkommen från en myspyspromenad med Kalle. Idag avancerade vi till att gå ut utan Aska och dessutom en ny väg men det var inga bekymmer för honom inte. Vi övar också på att lyfta tassarna på kommando och kliva över farliga saker som t ex den beryktade Filten.

SMS-inlägg

foto0403 (MMS)


SMS-inlägg

foto0396 (MMS)


bind upp din kamel

Vi promenerar, myser och uppfostrar. Kalle lär sig jättesnabbt! Finns även planer på att fånga in lill-vilden nån dag. Fick en skön kommentar från en erfaren dromedarsnubbe i Georgia: "tie your camel up and work him!" Dessa ord klingar frestande i mina öron och Lillebror ligger löst till nu kan jag säga...

Bröderna

Bröderna Brothers Brottas i ladan och Brölar Barskt när någon Bufflas för Brutalt. Bredvid står Balla jag och Böjer mig av skratt när Bumlingarna Beter sig så Busigt.

SMS-inlägg

foto0384 (MMS)


SMS-inlägg

foto0393 (MMS)


kamelsemester!!!

Jag en hel vecka av kamelhyss och flippade upplevelser att se fram emot, vänta ni bara!

SMS-inlägg

foto0375 (MMS)


Bitring?

Kalle håller förmodligen på att byta/få tänder nu och är väldigt oral. Han går omkring med saker i munnen och ser mycket viktig ut mest hela tiden och han biter i vattentunnor, inredning, grenar och i våra kläder. Det sistnämnda är inte så uppskattat men eftersom han är lika snabb som en nerfryst dinosaurie så hinner vi framföra våra önskemål om att inte bli gnagda på och Kalle lyder snällt.

SMS-inlägg

foto0371 (MMS)


hehehehe

Jessica och jag höll som bäst på att göra i ordning hästarna för utritt då vi hör ett väldans stånkande och pustande från kamelsidan. Det var Kalle och Lillebror som brottades. En helt normal syn för de flesta...indier...eller nåt, men vi fick oss garanterat dagens garv. Lillebror tog nacksving på Kalle, som i sin tur hade planerat middagsvila men Bror var uttråkad och lade ena benet över Kalles hals och efter lite mer terror från brorsan fick Kalle ett tag med tänderna runt broderns ena fot varpå han bröt ut i storgråt och inte ville leka mera. Buhu buhu. Vi fick senare höra av grannen, som bor nån kilometer bort att de hade hört kamelskriken och funderat på att komma till undsättning! Han är skoj vår lille pojk, det går bra att uppvigla och ställa till med hyss, så länge han får bestämma nivån, sen fegar han minsan ur och blir kamelbebis och gapar om nåd.

häpp

Tillbaks inne i stugvärmen efter lyckad promenad och vi valde att inte offra några katter. Kalle krånglar fortfarande en del när grimman ska på men gick snällt med oss på hela rundan. Jag fortsatte med lite övningar längs vägen och Johan gick först med vägvisaren Aska och Kalle kastar sugna blickar på hennes musklade bakdel. Igår försökte han tom smaka lite på den men så får man inte behandla en värdig dam som hon för då kan det bli fula skador på kamelknäna.

the show must go on

Det är lite kyligt ute, det som är i luften är inte snö utan den lilla fukt som fanns som nu fryser. Asskönt att andas in små flygande iskristaller. Men vi är vikingarnas ättlingar och hoppar i våra skinntofflor och beger oss ut i Fimbulavintern för att tämja den fega och obstinata kamelen Kalle. Vi offrar en katt till gudarna och hoppas på lycka och framgång på promenaden.

lördag

Ännu en promenad är till ända. Kalle gick ut stenhårt och surade ihop i hästhagen när han inte fick äta som han ville och vek helt sonika ihop benen under sig och vägrade gå. Jag fick dock min vilja genom tids nog och efter lite join-up övningar så gick vi ut på vägen. Denna gång tog vi med oss vår klokaste häst Aska som lite stöd för vi kände att det vore schysst att lyckas med rundan för en gångs skull. Detta gjorde vi med bravur. Vi mötte diverse bilar och släp och vi gick på nya okända områden men det var ju ingen big deal sa Kalle och vi var jättenöjda och gick hem!

Kalle Fegpropp

Kyligt om kvällarna men vi jobbar på i mörker och isande vindar. Lillebror får stå åt sidan ett tag då Kalle visat sig vara en riktig fegpropp som behöver lära sig att lita på oss och även respektera oss så det mesta av vår tid läggs nu på honom. Då jag etablerat goda kontakter med erfaret kamelfolk ute i världen får jag höra att detta är helt normalt i en kamels utvecklingskurva och jag får gång på gång veta att allt bör få ta sin tid och det har vi inget emot. Jag lägger hellre ett extra år på uppfostran än att släppa ut främmande folk på en otrygg kamel, vilket skulle kunna sluta väldigt otäckt. Det store rackarkamelen är väldigt förtjust i goda dofter och häromdagen när jag kom ut med nytvättat hår blev han så till sig att han snodde runt mulen i håret och jag hann precis höra hur han öppnade munnen för att ta sig en tugga av min skalp. Jag frågade honom vad han sysslade med och då såg han lite förlägen ut och tyckte nog att det han gjort var lite pinsamt för han backade fint några steg som jag lärt honom men jag såg allt hur han suktade efter mina röda hårslingor som nu var lagom slemmiga av kamelsaliv. Det är ju alltid lite kul att dyka upp på jobbet med ny frisyr och denna morgon blev den verkligen orginell, kameldreds!

en helt vanlig kamelpromenad...

En dryg vecka har gått sen Kalles flipp i skogen och efter att ha börjat jobba lite intensivare med ledarskapet och respekten så var det återigen dags att gå på promenad, ensamma, Kalle och jag. Vi kom inte många meter på vägen förens ett livshotande objekt uppenbarande sig!!! Det var ett blått fleecetäcke som blåst av Aska när jag promenerade sista biten hem efter ridturen. Ve och fasa, det måste ju självklart vara ett sånt där kamelätande täcke, resonerade Kalle och började noja. Denna gång var jag dock förberedd och betydligt mer pedagogisk och faktiskt lite modigare så jag tog upp kampen med Kalle mot detta ohyggliga täcke som helt brutalt brett ut sig på marken likt en lurpassande stingrocka! Lämpligt nog kom Kalles favoritperson, (och min med) Johan, åkandes i sin gamla råttsoffa och ställde sig lite lagom blockerande för eventuellt kommande trafik och även en hästvan granne dök upp. Tillsammans lyckades vi övertyga Kalle om att den eventuella kamelätande stingrockan faktiskt var ett bortblåst hästtäcke.
Jag känner mig mycket nöjd och glad då jag nu sett att mina övningar med Kalle gett resultat och jag tror att även han kände sig tryggare med mig och behövde inte totalflippa utan nöjde sig med att göra helt normala kamelsaker som att lägga sig mitt på vägen, frysa fast i marken och stampa med framtassarna vilket förmodligen är ett hemligt vapen man vidtar mot aggressiva fleecetäcken.

.


omyggigt

Nyss inkommen från ett lyckat träningspass med Kalle i total kyla och mörker. Mina kinder, tår och vissa andra onödiga kroppsdelar är i total avsaknad av känsel men det var helt myggfritt. Vi började med att rykta och mysa med Kalle och det råder inga tvivel om vem av oss som är Kalles favoritperson, Johan har verkligen lyckats smöra in sig fint där och detta trots att även han är med och ställer krav och är allmänt obekväm nu. Kalle fräser lite och försöker skrämmas genom att visa sina enda tänder i underkäken men vi är mer hårdnackade än så och vinner matchen och Kalle får svälja förtreten och ryggar sedan fint.

SMS-inlägg

foto0367_001 (MMS)


Söndagsmys

Nu har vi gått på träningsrunda med Kalle i hästhagen och det gick utmärkt. Vi varvade med lite övningar och lite mys och lite granförtäring och det verkar vara en lyckad mix. Han gurglar och fräser när jag ryggar honom men finner sig i det och gör vad jag ber om. När vi var klara så ryktade jag honom en lång stund och Johan kliade och viskade vackra saker i hans öra och Kalle fick små mysiga ögon och njöt av behandlingen.

Nya tag

Fullt upp i helgen men vi går ut en sväng nu på morgonen och ser vad vi kan åstadkomma ihop med las camelas. Det blir första gången vi tar ut Kalle efter hans flipp i skogen, håll tummarna! Har fått rådet av flera sakkunniga vise män att ta det lugnt med Kallepojken och låta saker ha sin tid. Det är så himla lätt att glömma att han faktiskt bara är en liten, liten pojke i en alldeles för stor kropp.

givande samtal

Nu har jag samtalat med en australiensare, en österikare och Kalles uppfödare och alla är eniga om att Kalle blev rädd i skogen häromdagen. Vi kommer att forsätta promenera fast lite kortare rundor, samtidigt som jag kör lite lydnadsövningar. Ser fram emot detta och återkommer med rapport!

nu har jag tänkt!

Har använt varenda ledig sekund till att analysera och diskutera Kalles högst intressanta agerande i går.
Mina slutsatser har lett mig till att han blev ängslig i skogen och att vi behöver jobba på det här med förtroende för varandra.
Således traskade jag ut i arla morgonstund och bad Kalle flytta på sig och detta gjorde han utan att protestera. Det är sådana övningar jag kommer ägna mig åt ett tag framöver. Att flytta runt sina djur med hjälp av kroppsspråk är en fenomenal metod för att inta sitt ledarskap på ett naturligt sätt.
Planerar också att testa att longera honom som man gör med hästarna och sitter och lurar på lämpliga stolpar att bygga en rundkorall av. Funderar också på lämplig metod att få ner dem i backen innan juli....

SMS-inlägg

foto0366 (MMS)

Kalle ligger i ladan och vill inte kliva upp...


galen kamel

Glad i hågen gick jag på mysig skogspromenad med Kalle. Vi stannade till hemma och hälsade på hantverkaren och allt var soligt och fint. Dagen till ära hade jag spänt på en filt mellan pucklarna men Kalle verkade inte bry sig nämvärt.
Ute i skogen varierade jag som vanligt ifall jag ansåg att han fick stanna och äta gran eller om vi bara skulle gå vidare.
Då och då stannade han upp och lyssnade till Mistluren Lillebror som hördes långt bort i fjärran. Han har ju hörts förut men Kalle har inte reagerat särskilt mycket på detta.
När vi var längst bort på vår runda får Kalle helt plötsligt totalitärt FRISPEL och börjar härja loss fullkomligt.
Han bockade, hoppade, sparkade vilt omkring sig, frustade och skulle bara hem! Jag klev upp på en sten för att freda mig då han slog vilt omkring sig med frambenen men han gjorde inga ansatser till att ta ut sin frustration mot mig.
Jag insåg rätt snabbt att jag inte kunde låta honom vinna detta så jag fortsatte leda honom en bit och gick i cirklar runt träden. Han lugnade sig för en stund men trots att vi nu vänt hemmåt så var han mycket stressad och rätt var det var så satte han igång igen! Denna gång tappade jag honom och han sprang iväg en bit och forsatte rodeouppvisningen.
Tack och lov stannade han rätt omgående så jag kunde gå fram och ta honom med mig men vi kom inte långt nu heller förens nästa flipp bröt ut! Denna gång började han gnida sig mot ett träd och såg ut som att han skulle lägga sig ner och jag började misstänka att det var filten som låg spänd över ryggen som var problemet. Men hur närmar man sig en vansinnig kamel som slår vilt omkring sig och inte står stilla en sekund? Jag band upp honom vid trädet iallfall och efter en stund hade jag faktiskt fått av honom filten. Om detta var det stora problemet vet jag icke men han lugnade sig något och vi återupptog vandringen hem och den gick väl sådär. Han gjorde några trotsiga utbrytningsförsök till och testade att preja ner mig i ett dike och gurglade och blåste hela tiden.
Trots att benen darrade och svetten rann så lyckades jag ändå få med honom den vägen jag hade bestämt och jag gjorde även några ledarskapsövningar i form av halter på hemvägen. Han gurglade fortfarande trotsigt men skötte sig hela vägen hem. För att göra en snabbanalys så tror jag att vår man här har fått lite självförtroende och måste testa vad jag går för. Om jag har avstyrt tankarna på framtida dumheter är väl tveksamt men jag vann iallafall den här matchen.

Vardagsledigt!

Idag har jag tagit ledigt från tolv och ska genast hem för att umgås med våra älskade kameler! Planen för dagen är att få upp nån form av filt på Kalles rygg och kanske spänna om den. Vidare ska vi prova att promenera över presenning och sen gå på promenad upp till skogen.

glad somalier

Såg ett inslag på nyheterna där en lycklig somalier hade fått sitt drömjobb i Sverige, nämligen kamelskötare och den glädjen unnar jag honom verkligen!
Det är nämligen ett privilegie att få vara med sina kameler och jag skulle inte vilja lämna bort den äran för en sekund!

Picnic med Kalle

Underbar solig dag och vi gick på skogspromenad med Kalle och grannarna. Kalle stod bunden vid ett träd medans vi fikade i en solig skogsglänta. Kalle njöt av att se sig omkring och smaskade lyckligt i sig av granarna, observera alltså inte graNNarna.
Sen gjorde han något VÄLDIGT otippat, nämligen ett svanhopp över ett dike! Och vi som lärt oss att kameler inte kan hoppa, jojo....  
Grannungarna fick turas om att leda kamel och när vi kom tillbaks hem så matade de båda pojkarna och Mistluren Lillebror var modig och vågade till sist äta ur hinken trots den mystiska dvärgen som höll i den.

lördag

I dag kommer vår Kamelveterinär och inspekterar läget, ska bli kul att visa upp våra framgångar!
Om det är bättre med halkan kanske vi tar en Walkabout, hoppas!

kalle och jag

foto0352_001 (MMS)

Bild från förra helgen


istider

Det är fortfarande förenat med livsfara att vistas i hagen och dess omgivninger pga denna efterhängsna förbaskade is. Pojkarna lämnar knappt ladan och de har mina fulla sympatier. Däremot passar vi på att pyssla med dem i ladan, speciellt med Lillebror som nu är klibar på huvet och näbben, lilla kamel, han är så rar och skojig att man vill flyga på honom och tvångskramas hela tiden. Tur att han är snabb som en vessla så han hinner undan mina våldstendenser!

töelände

Eller som Expressen skulle ha uttryckt det: CHOCKHALKA! Har just avslutat en studie i Halaste Underlag och mina slutsatser leder till följande: det finns inget halare än blöt is! Då både kamelerna, den ena hästen och min gamla hund är passgångare så utgör detta hala fenomen en extra hög risk för diverse kraschlandningar och fläkskador så jag håller mig således från att motionera mina djur tillsvidare.

RSS 2.0