En kamelryttare

Får jag presentera min sambo, kamelernas konung:
Väl värt att notera är hans typiska unibrow ovanför ögonen.

Lillebror tar ton

Kamelkvällen har varit mycket givande! Pojkarna är modiga och ligger kvar i sin del av ladan när medryttare Jessica och jag stökar med våra pannlampor i hästarnas del. Helt orädda är de!
Efter trevlig ridtur på hästarna tog vi oss an våra tvåpuckliga vänner och Jessica smörade in sig ordentligt hos Kalle idag och kliade och masserade honom.
Vi hade även med oss repet och vi fick röra honom med det över hela kroppen, han är dock lite ängslig och gillar inte när vi lägger repet om huvet på honom.
Jag gjorde även ett litet försök att närma mig Lillebror, han har visat delaktighet och blivit mer och mer nyfiken senaste dagarna men han var MYCKET tydlig med att jag gick alldeles för långt när jag trängde honom försiktigt i ladan och försökte nudda honom. Mitt påflugna beteende bestraffades omedelbart med en luftspark och en spottloska men man är ju smidig som en smurf så jag duckade och slapp bli gulprickig denna gång. Proffsigt av mig va! Jag tror dock att jag får vänja min omgivning vid att jag titt som tätt går runt och ser ut som en vandrande fågelskit.
Jag noterar iallafall att våra puckliga djur är mycket läraktiga för när jag morrade och berättade för Lillebror vad som gäller så tog han precis som Kalle åt sig direkt och slutade med fasonerna. Han är bara så himla gullig så jag kan inte låta bli att fnissa åt honom och idag hotade jag honom med att jag skulle tvångsmysa ordentligt med honom om han inte sköter sig.

Avmaskningsdags

På lördag kommer min vän och veterinär Karin och avmaskar Kalle.
Jag tror inte vi ens gör ett försök att gör nåt åt Lillebror eftersom vi fortfarande inte ens nuddat honom och att jaga honom med en spruta skulle väl vara en lite väl traumatisk start i livet.
Tanken är att ta in Kalle i ladan och binda upp honom och så får Karin stå skyddad bakom en låg vägg och sätta sprutan bredvid svansen.

Ska jobba lite med Kalle och repet ikväll, håll en tumme!

Finaste Kalle

Jag har en liten misstanke om att Kalle inte gillar vantar.
Trots att han var superavslappnad igår så kom han fram till mig i morse och luktade på mina handskar och gurglade och fräste lågt. Det stämmer ju inte alls då jag var helt stilla och han omöjligt kan ha uppfattat det hela som en hotfull situation och när jag tänker efter så har han agerat likadant tidigare då han sniffat på mina handskar.
Självklart ska han acceptera mig oavsett klädval men det känns ju lite onödigt att stöta sig med honom just nu i första fasen då han ska tämjas och känna sig behaglig ihop med oss.
Så nu blir det mys utan handbeklädnad en tid framöver!
 


Kalle och jag

Jag och Kalle

ett fint möte

Idag gjorde vi ett litet genombrott tror jag bestämt!
Kalle har varit lite ointresserad och avståndstagande ett tag så jag inser att jag inte får jaga på honom för mycket just nu och backar undan lite. Jag matar honom dock ur hinken som vanligt och idag när han ätit upp så stannade jag kvar i hagen utan att söka kontakt med honom.
Det måste ha varit ett listigt drag för helt plötsligt var det Kalle som stod för kontakten!
Han var fram till mig flera gånger och lekte med den tomma hinken och jag satt på huk bredvid och plockade halmstrån i pälsen på honom. När han sen tyckte det var färdiglekt så blev han kvar hos mig och jag började ta lite på honom. Jag småpratade med honom då och då och berättade hur mycket det skulle betyda för mig om jag fick komma honom lite närmre. Han begrundade mina ord och slappnade av en smula och det slutade med att jag fick ta ÖVERALLT på honom! Under magen, längs benen, på pucklarna, mellan öronen, på svansen osv osv. Jag borrade in ansiktet i hans varma mjuka päls och lutade mig mot honom och han fick små mysiga ögon och det var helt magiskt.
Självklart kom jag ihåg att tacka honom för att han bjudit till själv.

När jag tyckte att vi gosat nog gick jag och satte mig på hinken en bit bort och då kom han återigen och tog kontakt men jag kände att han blev lite för närgången och bad honom backa undan och han tog det bra och gjorde som jag sa.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag har kunnat slappna av mycket mer när jag är nära detta stora mäktiga djur och jag trängde undan alla tankar på att han skulle kunna eller vilja skada mig och då gick allt jättemycket bättre. Han är så oerhört klok och jag misstänker att den låga åldern till trots så läser han mina tankar och hur ska han då kunna lita på mig om jag står bredvid och har våldsamma fantasier?


Kalle och hästarna


Regnigt idag

Då den första snön kommit och också gått och regnet nu vräker ner beslutade jag att det var dags för hästarna att "komma hem". Sagt och gjort så hämtade vi hem dem och introducerade dem för kamelerna i lördags morse. 
Det gick precis enligt planerna, hästarna sprang runt med ögon och näsborrar stora som frisbees och blåste varningsljud till varandra för att en stund senare spela nonchalanta och beta en bit ifrån med ungefär en hov i marken i taget, beredda på flykt. Nu är det söndag kväll och de är helt avslappnade och har funnit sig tillrätta med att det betar två skumma dinosaurier i en fålla i hagen.
Precis som förra helgen har vi tagit emot släkt och vänner som vill komma och kika lite. Mycket trevligt men jag blir lite nervös när jag ser halvt främmande och oinbjudna människor helt oförskräckt kliva rakt in i hästhagen för att ta sig en titt. 

Dagens framgång består i att Kalle har förlåtit mitt tilltag med repet igår och jag fick återigen klia honom på halsen och sidan och han nosade på mina händer och gurglade inte ens åt mig!


Sommar....

Gunilla rider kamel på Öland sommaren 2010

Bild från Kamelranchen i somras, jag är lycklig och sitter bekvämt!


Spott och spe

Glada i hågen och med stort självförtroende klampade vi ner till pojkarna i morse. Vi bjöd Kalle på pellets och kliade bakom örat, idag var stora Grim-dagen. Dvs, vi skulle hänga ett huvudlag på Kalle och leda honom några steg. 
Mycket varsamt tar jag fram repet som skall bilda en repgrimma som snabbt går att ta av och lägger det bakom öronen när Kalle är upptagen med huvet nere i hinken. Tyvärr spelar det ingen roll hur varsam man än är för Kalle gillade inte idèn alls och gurglade och fräste surt åt mig mellan tuggorna. Jag sa naturligtvis åt honom att man inte får låta så och när han gick så långt att han börjar bita efter mina händer så fick jag be honom att skärpa sig genom att peka åt honom med arga fingret. Då slutade han genast men var ju tvungen att testa några andra knep för att slippa.
Det hela slutar med att jag får på grimman till hälften, Kalle är sur och jag är gul av Kalles spottloskor som flyger runt mig.

Nåväl, jag fick som jag ville till största delen, Kalle fick lite mer mat och tinade upp och jag tänker inte ge mig utan kommer stå nere i ladan med mitt rep även i morgon, eventuellt iförd spottåliga regnkläder. 

Utlandssemester

Tänkte berätta lite om hur det kom sig att det hamnade två kameler hos oss.

Det började på en utlandsresa till Lanzarote och vi hade som vanligt flytt poolen och hotellet för att ta en hyrbil och utforska ön.
Vi hade läst om att de fanns nån sorts kamelridning uppåt ön så vi begav oss dit och plötsligt låg de bara där, dessa fantastiska djur som gör att man både fnissar och blir alldeles varm i hjärtat på en gång. 

Naturligtvis var de inga kameler utan enpuckliga dromedarer (stor skillnad, mer om det senare) och vi stannade en lång stund för att bara titta och faschineras. Nån ridning blev det inte för "ridningen" innebar att man vinglade iväg i nån sorts stol på dromedarens ena sida och kom tillbaks fyra minuter senare och 80:- fattigare.
Vi nöjde oss med att fota och fnissa och bli alldeles för intresserade.......

När vi kom till Sverige igen så var det bestående minnet av semestern just kameler så jag började forska i ämnet och kom fram till att det faktiskt fanns just Kameler, dvs Camelus bactrianus som trivs i vårt klimat.
De baktriska kamelerna är tvåpuckliga och härstammar från stora delar av Asien och går ända upp i Sibirien i sk kalla öknar. De är utomordentligt rustade för kallt och ruggigt klimat och kan t.o.m anpassa kroppstemperaturen med hela 6 grader!
Efter lite googlande hittade jag en uppfödare på Öland och tog kontakt med honom. Han visade sig vara Nordens största uppfödare och myckat kunnig och desstom bra att ha att göra med. Vi pratades vid att par gånger och nu i somras kom vi äntligen iväg för att hälsa på.
Vi blev naturligtvis bara ännu mer sugna och nån månad senare var det bestämt, två Baktriska kameler skulle inhandlas!
Lyckligt nog har vi ett par goda vänner som är ungefär lika äventyrliga som oss och som mer än gärna ville ge sig in i äventyret med oss så det är dessa två personer som äger Kalle, den äldre av de två pojkarna.

Av någon anledning säljs oftast kameler på hösten, gärna då i oktober och så fick det bli så nu står de där ute i höstmörkret och är bara såååå coola!

Välkomna!

Välkomna ska ni vara till den spännande och ibland förhoppningsvis roliga bloggen som kommer att handla om kamelerna Kalle Kamel och Lillebror (som ännu inte fått sitt namn bestämt men mer om det senare).


Jag börjar med att fresta med en bild på Lillebror. Den är från i somras när vi var nere på Öland och besökte kamelranchen. Kan berätta att han har vuxit till sig sen dess och dessutom lagt på sig en mycket fin vinterskrud. 

 


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0