Kalle och jag i soluppgången

foto0265 (MMS)

Vi är sams nästan jämt...


Sötis!

foto0243 (MMS)

Lillebror gillar 15 minusgrader!


nerspydd och lycklig!

Nu ska jag berätta om kvällens aktiviteter i mörker och kyla.
Efter söndagens framgång med repet var jag ju tvungen att fortsätta i samma anda denna afton.
Platsen för kvällens bravader blev helt naturligt i ladan eftersom det är där kidsen hänger så dags på dygnet.
Kalle tog några tuggor ur hinken och spände misstänksamt ögonen i repet som dinglade i min hand alldeles för nära och när jag närmade mig grimman som jag då tidigare helt strategiskt hängt om halsen på honom så fräste han och gurglade lågt och var ganska kaxig. 
Pga av de rådande 15 minusgraderna hade jag utrustat mig med minst fem halsdukar och dessa fungerade bra som spottsköld så jag kunde vara ännu kaxigare och ta upp fighten med slemtrådarna som kom farande mot mig. 
Efter lite list, tålamod och diverse förmaningar från min sida och en hel del spottande från Kalles så satt återigen longerlinan på plats i grimman.
Kalle backade undan ett par steg och blev ståendes i ett hörn i ladan.
Jag la på tryck på linan och Kalle gjorde inga ansatser till att fly undan utan stod snällt kvar och efter ett par minuter tog han ett steg framåt. Detta belönas enligt min teknik med en omedelbar eftergift, jag släpper dvs på trycket i linan varje gång han gör det jag ber om, alltså tar ett steg framåt. Efter ca 3-4 steg på samma vis så fattade världens smartaste kamel naturligtvis vad det var fråga om och gick snällt emot mig varje gång jag drog lite i repet!
Proceduren med Kalles dåliga attityd mot allt pill runt halsen upprepades ännu en gång när linan skulle bort men han är en lydig och hyfsat väluppfostrad kamel nu som slutar med fultricksen när man grälar på honom och det känns riktigt bra.
Slutsumman av kvällens övningar är över förväntan och uppdatering kommer så fort vi gjort nya framsteg (eller baksteg). 


SMS-inlägg

foto0248 (MMS)


Kalles grimma

foto0251 (MMS)

Här ser man tydligt hur grimman sitter en bit ner på halsen. Självklart ska Kalle få på sig en ordentlig grimma så småningom men vi börjar så här.


SMS-inlägg

foto0259 (MMS)


"That's one small step for a man, one giant leap for Kalle Kamel!"

Kunde inte hålla tassarna i styr så i söndags var jag där och krängde på honom en grimma igen.
Allt gick lugnt och sansat till och jag fick tom rätta till den utan att han sprang undan. Jag brydde mig inte om att ha den över nosen så den satt bara bakom öronen.
Medans Kalle hade huvudet i hinken som assisterande Jessica höll i knäppte jag på en longerlina.
Jag hade förberett mig på en surfingtur i snön bakom skenande kamel och körde ner hälarna i snön, tog ett fast surfargrepp om linan, fällde ner cyklopet och........ inget hände........
Kalle tog några prövande steg bort från mig men stannade när jag höll emot. Detta upprepades ett par gånger och sen stod han bara där. Jag lade på tryck och bad honom komma ett steg mot mig och efter några minuter gav han efter och tog det lilla klivet som var ett mycket stort kliv i vår utveckling! Jag släppte på linan, gick fram och knäppte loss den och sekunderna efter fick vi klia och fodra som vanligt.
En varm och fantastisk känsla fyller mitt hjärta och jag längtar redan efter att rusa ut i 12 minusgrader och djupsnö för att få fortsätta mitt kameläventyr!

Tuffa val på morgonen

I morse var Kalle Gos-Kamel och föreslog försiktigt för mig att jag skulle stanna hemma med honom istället för att gå och jobba vilket var en svår frestelse, tänk att få krama hårig fluffkamel hela dagen!
Men plikttrogen som jag är så nöjde jag mig med att klia lite och plocka halm ut pälsen på honom och förklarade att inget jobb=ingen kamelmat.
Kalle stirrade bedrövat med stora kamelögon på mig när jag satte mig i bilen men jag hoppas på att få återuppta mysstunden i natt när jag kommer hem!


Finaste lillebror i snön!

foto0242_001 (MMS)

fin som få, min lille rövare


Vi bidar vår tid

Jag får många frågor om hur det går med kamelerna och det är jättekul!
Många undrar också om jag börjat rida på dem och vad vi gör för framsteg och en del kommer med förslag på hur jag ska gå vidare.
Här kommer därför lite uppdateringar om dagsläget och tankar runt framtiden:
Lillebror är ju ca 7 månader nu och fortfarande väldigt skygg men gör små framsteg då och då och kommer faktiskt fram och nosar på oss ibland men låter oss inte ta i honom. Vi låter honom vara tillsvidare eftersom han är så ung och vi inte vill stressa honom.
Kalle Kamel är drygt 1,5 år och var nästintill lika otam som Lillebror när han kom till oss för ca 6 veckor sen men där har vi fördelen att han älskar kraftfoder och visste att sådant serveras i en hink. Detta intresse har gjort att vi kunnat närma oss honom på ett helt annat sätt och han står numera ut med att vi kliar, borstar och fodrar ur händerna. Han har dock ett enormt motstånd mot allt vad rep heter. Det går i princip inte att närma sig honom med ett rep, en grimma, ett snöre eller något annat han anser kunna användas som nån form av infångningsanordning. Då flyr han i panik.
Han blir också oerhört förnärmad när man drar honom i skägget, dvs det långa håret som sitter längs hela halsen och försöker bitas och spottar och fräser när man är där och grejar. Förmodligen hänger detta ihop med hela fångamiginteochgörkamelköttgrytaavmig-grejen.
Vi har en del idèer runt hur vi ska terapia med Kalle på bästa sätt men det känns oerhört viktigt att det blir rätt från början och eftersom det finns hundra sätt att gå så bidar vi vår tid och ruvar på planer som innehåller allt från ondskefulla fångstsnaror till smöriga godisbitar och mjuka ord viskade i känsligt kamelöra.
Såååå...till alla er som undrar om jag rider på kamelerna: Nej, det gör jag icke. Men den dagen kommer nog snarare än vad man skulle kunna tro...

Reptankar

Jag har kommit fram till en taktik rörande rep-problematiken. Jag tar med mig repet varannan gång jag går ut. På så sätt blir jag inte alltid en obehaglig typ som kommer och stör utan få vara trevliga damen med maten och kliet också.

Kär och galen

En stor nackdel har uppstått i ägandet av kamelerna!

Jag vet inte hur jag ska tackla detta på bästa sätt, tankarna snurrar och jag har svårt att koncentrera mig.
Det är nämligen så att jag inte vill åka till jobbet! De står där på morgonen och är helt frostiga i pälsen och det ryker om näsborrarna och jag vill bara hänga där hela dan och mest hela tiden. Mina stora lurvansikten har förtrollat och bergtagit mig. Jag är kär i två kameler!

Tack och lov har jag söt personal som låter mig skolka några timmar i veckan så jag kan vara hemma och klia och borsta på Kallemannen och fnissa åt Lillebror.

Förövrigt tror jag bestämt att Lillebror är ett litet drakyngel som jag fått för mina synder. Han kommer titt som tätt fram och nosar på oss nu men vi får inte röra honom, vilket är tufft då man bara vill hoppa på honom och tvångsgosa lite! 
Idag fick de en stor granruska som de glatt började mumsa i sig och då fräste den lille rövaren åt Kalle som surt struttade iväg och åt hö istället. Jag som är lite tålmodigare stod kvar och då testade han även att fräsa åt mig!
Jag sa åt honom två gånger och då la han av. Tur för honom och tur för mig för jag vet inte hur man kommunicerar med en drake...


SMS-inlägg

foto0235 (MMS)

En underbar morgon i hagen!


Tuggrörelser

Jag tycker att kamelernas sätt att inta sin föda är så otroligt intressant!
Först tar de en enorm tugga hö som de knappt tuggar innan de sväljer första gången. Man ser tydligt maten när den åker ner genom strupen för att blötas upp i den första av tre magar. Strax därefter ser man en boll som åker upp till munnen igen och tuggandet börjar. De tuggar först en tugga åt höger och en åt vänster och så varvar de likadant hela tiden för att efter några tuggomgångar svälja ner maten igen. Och så där håller de på mest hela dagarna!

Liten bildförklaring på käkrörelserna:


4 veckor

Nu har pojkarna befunnit sig hos oss i fyra veckor och jag måste säga att de har utvecklats enormt.
Speciellt Kalle som vi fokuserat helt på eftersom Lillebror inte har känts mogen.
Sista veckan har det planat ut lite och inte skett några större framgångar men heller inte några motgångar så just nu avvaktar vi lite och diskuterar nästa steg.
Kalle vill ju fortfarande inte befatta sig med någon form av repliknade föremål men när jag gjorde några försök i helgen så tycker jag nog att han blev liiite mer avslappnad.
Det jag gör just nu är att ha med mig repet ut när jag fodrar och lägger det över halsen på honom. Fösta gångerna sprang han därifrån direkt och sparkade vilt omkring sig men sista gångerna tyckte jag att det lättade lite.
Tyvärr blir han alltid misstänksam mot mig ett par dagar efteråt så jag vill heller inte gå för hårt fram.

Det känns oerhört viktigt att när vi väl får på honom nån form av grimma så får han inte komma loss. Grimman MÅSTE hålla och helst vill vi ju använda oss av en repgrimma som man "knyter" dit direkt på kamelens huvud men den proceduren kräver ju att han står still när man närmar sig med repet. 

Vår Lilla Bror har också gjort små framsteg i all sin blyghet och häromdagen fick Johan faktiskt en försiktig puss i ansiktet av honom! Lillebror äter ju fortfarade inte kraftfoder så det är svårt att locka honom till sig men han kommer nog snart också inse att foderhinken och dess innehåll inte kommer att anfalla honom i ett obevakat ögonblick och då blir det nog lite lättare att snärja även honom. Bildligt talat.




Bjuder på ännu en bild!


Se så tam och rar han är!
Johan alltså...

Fler idolbilder

Postar även en idolbild på Kalle the Camel så han inte blir svartsjuk:

Brorsan

Trots att Lillebror var en stygg kamel häromdagen så får ni njuta av en idolbild på honom:

 

Fasoner

-Snö är kul! sa Lillebror och rusade glatt rakt genom staketet så stolparna flög som tändstickor. Och där stod jag som vanligt och glodde och insåg att där rök just min lediga kväll... Pojkarna spankulerade runt i hästhagen en stund, tack och lov för dubbla staket, och lät mig valla runt dem ett par varv för att sedan snällt glida in i ladan där jag muttrande smällde igen dörren om dem för att ägna en stund åt att renovera hagen.

Matvanor

Som svar på en tidigare kommentar jag jag berätta att kamelerna har fri tillgång på hö och halm. Kalle får dessutom ett kraftfoder som är avsett för idisslare, dvs kor och det är poppis kan jag lova. Kameler har ett väldigt speciellt matsmältningssystem och kan äta och dricka en massa skumma saker så som tex taggbuskar och saltvatten. Inget jag fodrar med dock.

Nöjd Kalle


Höbus

I helgen fick pojkarna en ny höbal och så här glad och nöjd blir man då!

Helgens bravader

Som alla andra lediga dagar den sista tiden har vi självklart hängt med hästar och kameler.
Folk anländer från när och fjärran för att beskåda underverken och det är ju jättekul förutom när främmande människor genar över grannens tomt och kryper under elstängslet in i hagen, gärna med små barn i släptåg! Jisses, vad är det med vissa?

Kalle har visat sig från sin bästa sida i helgen och alla har fått klia och klappa och han ligger t.o.m. ned och är helt avkopplad. 
Ännu en gång blev jag lite styv i korken och lyckades denna gång kränga på Kalle en grimma. Det var väl okej men när jag sedan försiktigt började dra i honom så drog även han...som en avlöning.... och där stod jag och kände mig dum, igen.
Som tur är så är det en gammal lädergrimma som nu hänger runt halsen och den går lätt sönder om han skulle fastna nånstans med den så den får vara kvar. Att den hänger kvar gör att man kan gå fram till honom och rassla lite med den då och då så han kanske så småningom eventuellt möjligtvis kan överväga tanken på att gå i koppel som en fin kamel.  

Vi har även gjort förbättringar i hagen men känner oss lite motarbetade av bilbatterier med fel polvändning, hjul med felaktiga bultmönster och fruset vatten.
Men men, det är min lott i livet att släpa vattendunkar och det är bara att kämpa på. Det är ju bara ett halvår kvar till våren...
Summa sumarum är iallafall en härlig helg med mysiga hårbollar, kan det inte alltid få vara såhär?

Det händer grejer i mörkret...

Bl a tog Lillebror mod till sig och kom fram och nosade på min hand för första gången! Stor dag, stor dag.
Jessica och jag ryktade Kalle på varsin sida samtidigt och han stod helt stilla och verkade faktiskt gilla läget.
Sen kom Johan tassandes i mörkret och han gick in i ladan och kliade Kalle hårt under hakan medans Jessica och jag låg på marken i en halmhög och bländade alla med våra pannlampor och garvade högt men det verkade inte beröra våra coola kameler alls.

De enda som var missnöjda idag var hästarna i andra änden av ladan som inte fick smaka Kalles kraftfoder, vilket verkar vara en eftertraktad delikatess hos samtliga djur.

Kalle på Öland


En lyckad morgon

I natt drömde jag så fina rosa drömmar om Kalle och att han gick fint i sin grimma. Jag vaknade med ett fånflin på läpparna och gick ut till pojkarna. Där fick jag rykta Kalle som stod alldeles stilla. Sen blev jag övermodig som vanligt och var tvungen att prova att lyfta hans ena ben.... Detta besvarades med ett benvift och jag morrade åt Kalle som såg sur ut och gick. Jag gick efter och förklarade för honom allt om ledarskap och han såg på mig med sina vackra ögon och förstod naturligtvis allt jag sa....
För att markera i handling vad jag just talat med Kalle om tog jag fram mathinken och ställde mig en bit bort och såg jätteintressant ut. Kallemannen kom naturligtvis glidande för att inspektera hinkens innehåll men TJI, det fick han inte idag! Jag bestämde mig för att hinken var min och Kalle inte fick komma inom en armlängds avstånd så länge jag önskade ha det så. Övningen gick jättebra trots idoga försök från hungrig kamel att lirka sig närmre hinken.
När jag sen skulle gå därifrån gjorde han ett sista försök och kom skuttandes mot mig men jag vände mig om och sa -NEJ! Det uppfattades direkt och Kalle dröp av.
Jag avslutade med att gå och lämna hinken och gick återigen ner och kliade Kalle lite för att befästa vår vänskap/ledarskap. 
 

Framgångar

Det är så otroligt häftigt att det går så fort för Kalle att utvecklas!
Från att vara otam och ohanterad för två veckor sedan så ligger han ner i ladan och myser medans vi kliar honom på huvet och under hakan. Jag undrar så vad det är som gör att de är så godtrogna varelser och jag kan inte låta bli att tänka på att så många människor måste ha missbrukat detta genom årtusendena. 

I gårkväll var vi ute och fixade med vattnet och kärrorna och våra lurviga vänner deltar verkligen i allt vi gör så vi valde att stänga in dem i ladan en stund för det är så svårt att dra slangar och rulla däck med en nyfiken kamel runt fötterna. När vi senare kom in i ladan så låg de helt stillsamt och idisslade och Lillebror vågade ligga kvar när Kalle låg i halmen som en diva och åt sin kvällsmat ur en hink med oss sittandes precis bredvid.

Lillebror!

Han måste vara världens sötaste kamel, vårt lilla föl. Han är Kalle Kamels halvbror, de har alltså samma pappa.
Första gången vi träffade honom var i somras och det var också då det sa "pling, honom vill vi haaa!".
Han är ganska tillbakadragen men på nåt sätt så finns han alltid där det händer nåt iallafall. Vi har inte fått röra honom ännu men han kommer närmare och närmare för varje dag!

När vi träffade honom på Öland så såg han ut som en liten figur min mor ritade när jag var liten och som vi kallade Pyttifej så det var hans namn en period innan han kom hem. Vi insåg dock snart att det blev väldigt jobbigt att alltid behöva rita en gubbe och läsa en ramsa varje gång man berättat vad kamelen heter och vi ansåg att han kanske behövde ett lite ädlare namn.
Jag översatte ord som "kamel", "vacker", "prins" mm mm till olika språk som talas runt kamelernas ursprungsländer och efter några timmars snokande kom namnet Pashto upp. Pashto är ett av språken som talas i Afghanistan som ligger där forna Baktrien låg. Så var det bestämt, Pashto skulle de bli! Men när vår lille kamelpojke kom hem visade det sig att han inte alls var nån "Pashto" utan bara...Lillebror.
Så vad gör man? Säger ens kamel åt en att han heter Lillebror så är det ju bara att döpa om den lille rövaren.
Så här är han nu, titta, fnissa och njut!



RSS 2.0