Nyårskameler

Kameler, hästar och folk firar i hagen vid midnatt!!
Gott nytt år på er alla!

jag fumlar i mörkret

I kväll har jag matat kamelerna ur varsin hink, sida vid sida!
De roade sig med att gurgla lite åt varandra men jag sa åt dem att uppföra sig civiliserat vid matbordet och det gjorde de då.
Jag lyckades tom pilla lite på Lillebrors coola tuppkam utan att han skenade till skogs vilket också är ett stort framsteg.
Tyvärr kan jag inte bidra med så mycket skojiga bilder eftersom min mobilkamera inte tillåter mig ta några foton i total avsaknad av ljus. Tur att man är en ljusskygg individ som gillar att smyga runt bland tomtar och kameler i beckmörkret. Hmmm...vilken skum typ man är....

Lillebror är på G

Stod och matade Kalle i ladan då Lillebror kom insmygandes för att snoka lite, han har verkligen blivit modig på sistone, men jag måste nog erkänna att jag blev lite häpen när han stoppade ner hela huvet i hinken och tog sig ett smakprov! Kalle visade upp sitt nya fina bordskick och istället för att bli förbannad när jag försökte handmata honom så valde han att inte äta alls ur min hand. Sen promenerade vi ett varv i hagen igen och det gick bara bra. Tyvärr fick jag en total energidipp och höll på att somna i snön så jag var tvungen att avbryta festligheterna för att gå hem och äta en stund.

TADAAA!

Det är med stolthet och stor glädje jag rusar in till datorn för att dela med mig av mina framgångar, Kalle och jag har promenerat!!!!!!!!!!!!! Jag har jobbat med honom under ett par timmar under dagen, vissa stunder har han bara stått uppbunden när jag har pysslat med annat runt omkring och andra stunder har jag arbetat med honom mer aktivt. Naturligtvis uttrycker han då och då sitt missnöje men gör inte mycket mer än att gurgla och fräsa åt mig och det börjar jag ju få en viss vana på att hantera.... Jag ångrar inte vårt kamelköp en sekund, det är sånna här stunder som gör att man orkar kämpa runt i mörker, halvmeterhög snö och kyla!

julkameler

Nu har julfriden lagt sig över hus och hem och jag har snabbåterhämtat mig på ett och ett halvt dygn och äro åter på HUGGET. Just därför fick Kalle snällt finna sig i att matas och därmed uppfostras, borstas, klias och slutligen gå fint i rep. Och se på f*n, det gjorde han!!! Vi vandrade sakta bort till ett träd där jag band upp honom för att trakassera honom en stund med ett rep. Han fann sig snällt i det mesta när jag lade repet över nos och viftade runt med det i ansiktet. Sedan gick vi en kort sväng till och vår fina kamel följde efter med endast lite tvekan. Även rövaren Lillebror verkar ha fått nåt hårt i huvet för han visade sig överallt och åt hö ur våra händer och vi fick pilla honom på nosen. Han är väldigt osäker ännu och kvackar kaxigt som en en liten anka så fort nåt blir läskigt. Oerhört underhållande tycker vi och fnissar åt den lilla ankan.

Brorsan....

foto0293 (MMS)

...är modig kamel och undersöker min självlysande handske. Kanske går den att äta? Eller är det i värsta fall en kamelätande handske?


Blä

Eftersom jag har feber och knappt kan andas så får både kameler och hästar en välbehövlig vila från mig. Återkommer naturligtvis med rapport så fort jag krälat fram i ur min håla och bivit mig själv igen.

Några stapplande tveksamma steg

Nu har vi promenerat igen!
Det går ytterst sakta men stabilare och snabbare för varje gång. Jag berättade hela tiden för Kalle att om han lär sig detta så ska vi gå romantiska skogspromenader till våren och när jag sa det tog han faktiskt ett par snabbare steg än vanligt.

SMS-inlägg

foto0288 (MMS)


SMS-inlägg

foto0266 (MMS)


20 meter på 20 minuter

det var vad Kalle och jag "promenerade"i lina i lördags eftermiddag!! Inget spott eller bitande förekom och jag lämnade glatt hagen för att med positivt sinnelag komma tillbaks på söndag morgon.
Tyvärr fick jag en totaldiss från Kalle som inte ville kommunicera med mig överhuvudtaget och efter några misslyckade försök att närma mig honom så lade jag ner.

Som vanligt dök det upp en massa okända och kända människor så vi ägnade istället eftermiddagen åt att grilla och åka plastsäck bakom hästarna. Det var en massa liv och bus så kamelerna fick en rejäl dos social träning och de stod nyfiket och studerade allt vi gjorde för att då och då titta på varandra och skaka på huvet.

På kvällen när alla lemlästade sopsäcksåkare hade lämnat oss och stillheten lagt sig över gnistrande vit hage fick jag återigen en liten pratstund med Kallemannen som åt sin mat och visade till min stora glädje upp sina förmågor till ett mycket fint bordsskick.

Snöodjur!

foto0278 (MMS)

Kallemannen har gnidit ansiktet i snön!


Foderbyte

Testade ett nytt foder på Kalle idag, det är en blandning av havre och korn som bonden här tillverkar själv.
För att få en mjuk övergång på det eventuella foderbytet fick Kalle en näve av det nya och resten av det gamla och det mumsade han glatt i sig. Bra där Kalle eftersom det skulle betyda en hel del för en viss plånbok om vi kunde byta till det lokala istället för Granngårdens pelletsföråttakronorkilotockerpris.

Förövrigt var Kalle en exemplarisk kamel idag och väntade fint tills jag sa att han fick ta sin mat.
Hinner jag så ska jag trots sen timme tassa ut i natten och sjunga lite och hänga med pojkarna en stund i ladan, det är en klockren avslutning på dagen.


Imponerad!

Mina ledarskapsövningar har gett resultat!!
Om man jämför med en häst (vilket man kanske inte borde göra) så är inlärningstiden hos en kamel ungefär en tredjedel, det går så fort att få dem att förstå vad det är som gäller! Jag är djupt imponerad.
För en vecka sen var Kalle obstinat och grinig men efter att ha jobbat med problemen en stund varje dag, morgon och kväll är de som bortblåsta! Hur det går till vet jag inte och väntar spänt på vad som dyker upp härnäst för det är alltid nåt nytt på G och det är lika spännande varje gång! 


SMS-inlägg

foto0271 (MMS)

Kalle med halm i skägget


kvällssysslor

Kom på mig själv med att försöka komma på ursäkter till att inte servera kraftfodret i kväll men efter att ha ransakat mig själv kom jag fram till att det nog berodde på att jag inte var upplagd för nån argsint kameldiskussion.
Jag tog mig iallafall i kragen och lommade ut till ladan och erbjöd Kalle maten och han åt glatt utan att varken fräsa eller bitas! Jag lät honom bara ta för sig när jag hade bestämt det och annars viftade jag lite lätt med handen och sa "-nej" i normal samtalston och han reagerade med att vänta tills det var hans tur.
Så höll vi på tills jag var nöjd och jag möttes endast av en liten väs-suck under hela träningspasset.
När aktiviteten var avslutad passade jag på att rassla lite med repet, och borsta. Det sistnämnda var mest uppskattat och jag fick borsta överallt och övergick sedan i att klia på pucklar, i nacken och på HALSEN! Jag kunde tom greja lite med grimman utan att han brydde sig, vilket jag tycker var storsint av honom.

En timme senare gick jag hem, lycklig och hes för så fort jag slutar sjunga så vänder han på huvet och blänger så uppfordrande på mig att jag gör allt för att komma på ljuva texter och välklingande andrastämmor för att behaga Kalle Kamel.


Skönsång och kli

Har just varit ute hos kamelerna och nattat dem med lite stillsamma julsånger. Lillebror drog ju som en avlöning som vanligt men Kalle stannade kvar i ladan medans jag sjöng så vackert jag kunde och kliade i den tjocka pälsen.
Behandlingen gick tydligen hem för Kalle njöt och stod alldeles stilla tills jag fick kramp i fingrarna av allt kliande. Känns skönt att avsluta dagen med att vara sams med sin kamel!

utmanad!

Kalle är en riktig slyngel just nu och tycker att jag är en pain in the ass som kommer ut och KRÄVER saker av honom stup i kvarten så han gör sitt yttersta för att uttrycka sitt missnöje. Detta anser han att man på bästa sätt får fram genom att fräsa, gurgla, spottas och bitas. Jag i min tur står på mig genom att fräsa tillbaks och hytta med näven som en annan 70-åring. Konflikten är ett faktum men jag kommer aldrig i livet låta honom agera på det här sättet.
Min metod just nu är att lägga ner rep-träningen ett tag för att endast diskutera hans uppförande jämtemot mig och det gör jag genom att bestämma när han får äta sitt kraftfoder eller ej.
Idag när jag kom med hinken så började han med att fräsa och kaxa men jag har också varit obstinat tonåring så Kallemannen fick genast smaka på samma mynt och vid lektionens slut så väntade han snällt på sin tur och såg på mig med mindre arga ögon.
Just nu känns det som att vi har en låååååååång väg att gå men min trots min begränsade kamelerfarenhet så har jag lärt mig att de stora genombrotten sker när man minst anar det.

Kalla fingrar och håriga fötter

Det är nu -20 ute och jag roar mig mig med att släpa vatten, hacka is och återuppliva mina vita fingrar medans mina lurviga vänner tycker att vädret är toppen och de står gärna och hänger lite i snön med skojiga frostiga ögonfransar.
Kamelerna har som en liten "puckel" under magen också som skyddar dem från att frysa när de ligger ner. De har också håriga fötter och dubbla ögonfransar för att skydda sig mot sand och snöstorm och som jag tidigare nämnt så kan de reglera kroppstemperaturen uppåt och neråt beroende på rådande väderlek.
På kvällarna när allt pyssel är klart sjunger jag isländska vaggvisor för pojkarna och de myser, varma och mätta i halmen i ladan och jag njuter av att skämma bort mina fina djur. Jag ska bli kamel i nästa liv tror jag.

RSS 2.0