jobba jobba

Kalle har ännu en gång varit ute på lyckat riduppdrag!
10 små lätta personer kravlade sig upp mellan pucklarna och åkte en sväng var och Kalle var cool som en kamel som vanligt och undrade varför vi skulle hålla på med sånt här när det fanns både äppelträd och gräs att mumsa på men fann sig som alltid snällt i siuationen.
När både kamelfrågesport och turridning var klara belönades Kalle med att få strosa runt fritt och äta vad han ville och några undrade om kamelen var LÖS!?
Ja, varför inte? Kalle gillade läget och varför springa ifrån båda sina favoritpersoner+allt gott gräs för? Det kostar ju bara en massa onödiga kalorier!

På lördag är det nya uppdrag som hägrar. Kalle ska stå på torget och vara social i tre timmar. Undrar just hur social JAG känner mig efter detta...

korthårig

Något jag hatar är att ha mitt långa ösregn till hår utsläppt och dinglandes i ögonen som en annan ful hippie men denna afton gjorde jag ett undantag och var ute tillsammans med Kalle och repade lite gräs i en åkerkant med skiten hängandes i ögonen så jag absolut inte såg vad jag gjorde.
När jag samlat en hel famn full och det var dags att knalla hem med Kalle fick han plötsligt syn på godsakerna jag bar på och fullkomligt flög fram till mig för att slita åt sig en stor tugga av det gröna gräset och därmed också MITT HÅR. Jätteskönt, verkligen. Jag skrek som en arg gris och Kalle ryggade baklänges i ren förskräckelse med mina hårtestar hängandes ur mungipan och ett förvånat uttryck i ansiktet.
Är man ful får man lida pin.


Divig kamel

Kamelmor kommer hem från jobbet efter en 6 dagarsveckas vanligt slit som egen företagare.
Kalle Kamel går i sin hage hela dagen och pillar förstrött bland sina grässtrån och tycker att han lever ett oerhört hektiskt liv med MINST ett kamelgig i veckan plus en massa borstning och numera MOTION också!

Den lokale farmaren lever också ett hektiskt liv bland sina grödor och åker runt i sin blåa traktor och sår och gödslar och Gud vet allt, så Kalle får snällt vänta på att få gå på sommarbete tillsammans med hästarna tills farmaren hör av sig.

Resultatet av denna fina kombination är att Kamelmor får springa ut i naturen och likt en gammal stenålderskvinna börja samla in viktiga örter och närande löv till sin hungriga kamel som glatt vräker i sig utav godsakerna.
Perfekt eftersom Kamelmor absolut inte har något annat för sig.......

-Skulle jag vara en bortskämd rackare?


SMS-inlägg

foto0265 (MMS)


SMS-inlägg

foto0263 (MMS)


En markanläggare

foto0255 (MMS)

Kalle tycker det ser lite skruttigt ut på tomten och hjälper till med anläggandet av grusytan som råkade avstanna nångång förra året.


Det är inte jag som är skakig

foto0261 (MMS)

det är Kalle som knallar på i friskt tempo och jag gör tappra försök att fotodokumentera min ridtur samtidigt som jag jag ska hålla koll på att vi inte hamnar i nåt dike eller i en smaskig trädkrona.
Johan gick såklart bredvid och höll i säkerhetslinan. Med ena handen i fickan, som vanligt. Känns som att jag lika gärna kunde hållt i den där linan själv...


Curlingmorsa

Jag känner att jag måste göra ett slags bekännande angående min personlighet här.
Jag har en förmåga att fastna i grunder! Jag kommer t ex aldrig ut på tävlingsbanorna med mina hästar för jag tycker alltid att jag har något att finslipa på (sen är jag ingen tävlingsmänniska heller) och jag skulle kunna hålla på att vara grundlig med våra kameler tills de är 35 och aldrig kommer ut på några avancerade uppdrag vilket faktiskt är tanken att de ska.
Tur är då att min omgivning ser och hör vad Kalle kan och faktiskt tvingar ut mig på diverse uppdrag!
Gårdagens riduppdrag var ju klockrent och Kalle fungerar alldeles utmärkt med lite lättare männinskor på ryggen. Det borde väl även jag insett? Men nejdå, Kamelmor hade förmodligen hållt på att dutta med den lille kamelpojken i åtta år till innan vi kom någonstans! Är jag en sk CurlingKamelMamma kanske?
Suck.

TItta vad vi har gjort idag!

Tillåt mig stolt presentera Kalle-vår RIDKAMEL!






Ett fantastiskt kamelgig, Kalle var socialare än någonsin och lät sig villigt hanteras och ridas av de nio konferensdeltagarna!
Efteråt slank det in tre kamelsugna småbarn som också fick varsin tur. Man riktigt såg på Kalle att han hade lika trevligt som vi, vilket även gör mig mycket nöjd och glad.
Tänk vilken tur jag har som får äran att jobba ihop med en kamel!

Nu brinner det i knutarna!

Ett spontant kamelgig dök upp idag, håll tummarna!

Lyckad ridtur

Idag svingade sig lilla Emelie helt graciöst upp på Kalle och tog sig en liten tur. Jag gick som vanligt bredvid och höll i en slak lina, bara som säkerhet, ridningen fick de sköta själva. Kalle lyssnade mycket fint på både tygeltag och röstkommandon och alla var väldigt rörda och entusiastiska över att vi faktiskt har en snart ridbar kamel! Vi vill bara testköra honom ordentligt innan nån annan får sig en åktur. Det är ju nämligen så att om man väl kravlat sig upp mellan pucklarna så sitter man där man sitter. Man kan inte slänga sig av lite snabbt och smidigt In Case Of Emergency liksom och då är det ju behagligt om broms, gas och ratt funkar hjälpligt.

En kräsen rackare

Kalle vägrar fortfarande röra höet så jag får springa i dikena och klippa godsaker och köpa lyxigt kraftfoder. Jag har en känsla av att han utnytjar mig lite här men vad gör man inte för sin enda kamel? Om allt går enligt planerna så flyttar Kalle och hästarna tvärs över åkern på sommarbete till helgen och där frodas gräset! Eftersom det för tillfället är lite stiltje i kamelvärlden kan jag iallafall berätta att det så småningom planeras utökning av familjen...

rörlig kamel

Vi har noterat något intressant som skiljer vår käre Kalle från andra ridbara djur.
Kamelens hals är väldigt rörlig och kan böjas i alla möjliga och OMÖJLIGA riktningar, bl a kan en kamel utan svårigheter böja huvudet uppochner eller baklänges eller vad man ska säga och klia sig själv på pucklarna.
Detta i kombination med att Kalle är en aningens nybörjare på det här med att lyssna på förhållningar och tygeltag gör att ryttaren kan få en och annan intressant upplevelse där uppe!
Han kan helt enkelt knöckla ihop hela halsen och vrida runt huvet och bara fortsätta åt det håll han själv planerat och där sitter man som ett annat pucko och undrar vad som hände.
Tack och lov så är han en mycket godhjärtad kamel och vill oss inte illa, han vill bara bara göra som han själv vill...

Strejk, gräs och panikångest

Kalle tycker att gräset är grönare än höet och anser därmed att det fullkomligt oätligt. Han går och rycker i de små gröna tvåmillimetersstråna som vågat sig upp i den slitna hagen och det blir han ju inte direkt fet på.
Detta innebär att vi så ofta det går måste ta med honom någonstans där gräset växer frodigt och det gör det ju på vår tomt eftersom två av tre gräsklippare är sjukskrivna och den tredje har semester och kompledigt och Gud vet vad.
Dessutom har han som springer bakom gräsklipparna roligare för sig så det passar ju bra att diverse hästar och kameler sköter klippningen.

Igår slog vi på stort och Jessica red Kalle hela vägen upp från hagen till tomten, i stort sett alldeles själv.
Egentligen var det nog så att Kalle i sin iver att länsa vägrenen på maskrosor inte ens märkte att det satt nån liten flugviktare mellan pucklarna. 

Hursomhelst kan ju inte denna hungerstrejk få fortgår så till helgen får både hästar och kamel gå på sommarbete och vi hoppas därmed att det flyter lite bättre än förra året då båda pojkarna fick panikångest och hemlängtan och gjorde livsfarliga utbrytningsförsök.

Bröderna på sommarbete-i ett dygn...

SMS-inlägg

foto0250 (MMS)


RSS 2.0